Syrran

Bränn flaggan, öppna gränserna, allt åt alla.

Saturday, July 23, 2005

Om manshat och kvinnohat

En tendensiös dokumentär om ROKS och McCarthy är tillbaka. Det var visserligen väntat ( minns: "möter man inget motstånd gör man inte sin politiska läxa") - men det här?

Tro mig - jag känner patriarkatet, dess nyspråk och förljugenhet. Men jag kan inte förstå denna vridna debatt. Jag kan inte ta in att fokus ständigt faller på feministers eventuella hat mot män när kvinnohatet i Sverige och världen är massivt och uppenbart för var och en med ögon. Jag kan inte processa att den antifeministiska mobben förväntar sig att vi ska böja våra ryggar och tyst utstå systematisk misshandel,våldtäkt och diskriminering. Den som vågar resa sig och bjuda motstånd mot den patriarkala ordningen blir ”manshatare” och därmed diskrediterad. Är det meningen att jag ska se rimligheten i det?

Ni menar kanske det. Men jag menar att hat mot patriarkatet, och hat mot män som grupp, är mitt enda rimliga alternativ i ett samhälle som hatar kvinnor.

3 Comments:

Blogger kokolokko said...

preach syrran, preach!

5:59 AM, July 29, 2005  
Blogger kamikaze said...

Sunt manshat e som hälsomat - viktigt och nyttigt men fan maste man pyssla med det varje dag? Tydligen. Det e massa män i min väg när jag cyklar genom stan, dom tar sjukt mycket plats, och ibland stoppar dom mig för att "visa mej vägen" och passa pa att kommentera min kropp och jag tänker Mansjävel! och sveper förbi sa tätt jag kan för att orsaka dom iaf lite obehag och drömmer om att skaffa körkort sa att jag kan bli riktigt farlig och fa om att flyttar pa sig ordentligt...
Roligt att du bloggar! Kramar petra

4:37 PM, August 07, 2005  
Blogger David said...

Fan vad jag är trött på den här typen av trivialisering och popularisering av Hatet! Sånt kommer bara leda oss till blodiga upplopp, folkmord, förtryck, segregation och fucking jävla medeltid.

Jag har mer att säga, om nån lyssnar...

/David, (från din gamla Amnestygrupp 61, som fortfarande är gammalmodig nog att hela tiden försöka undvika att hata någon grupp alls, om det så är män eller kvinnor, amerikaner eller kineser, höger eller vänsterfolk, optimister, bakåtsträvare eller cyniker. Men visst kan jag förstå att hatets låga värmer skönt, hettar till så att det känns som om nåt händer, att man inte svalnar i likgiltighet och passivitet. Intalar man sig att ett våldsamt hat mot sina menings/ras/köns/religions-antagonister, ett molotovcocktail, ett utrensad barn av en förtappad ras (/kön?), en bränd bok om en förkastlig ideologi eller ett skott i pannan på en kontrarevolutionär - att det leder oss framåt istället för att man ska behöva känna sig förtryckt, åtsidosatt eller överkörd och fått sin stolthet sårad, då har man funnit en lätt väg till personlig frälsning. Att få känna sig nyttig, meningsfull o "gå i bräschen", med flaggan i topp. Det verkar vara nåt sånt som människan ständigt återkommer till, egotrippat, enkelspårigt, cyniskt föraktfullt mot alla andra mindre radikala vägar, dumstolt. Med denna egg ska världen frälsas i blod! {En död X är en bra X!}

Fuck it all. Ett steg fram och två tillbaka. Jag befinner mig nånstans mellan hopp och förtvivlan... )

12:59 AM, September 02, 2005  

Post a Comment

<< Home