Syrran

Bränn flaggan, öppna gränserna, allt åt alla.

Thursday, September 08, 2005

Argentinsk feminism och svensk självgodhet

Det är val här i oktober. Inte presidentval - vi får leva med Kirschner ett tag till - men det ska väljas diputados nacionales och ledamöter till den lagstiftande församlingen.

Med anledning av detta val, som vänstervänner på gatan häromdagen bad mig bojkotta, besökte jag å jobbets vägnar ett blinketi-blink-blink-lyxigt hotell i Barrio Norte - Buenos Aires Östermalm. Glitterpalatset var för dagen spelplats för Foro Nacional de Mujeres, eller Nationellt kvinnoforum, och vi var där för en paneldebatt på temat "Kvinnor i politiken".

Fem kvinnliga kandidater skulle diskutera hur kvinnor ska kunna forändra politiken. Ja, det är på förhand givet att vi ska "förändra" politiken. Om man som kvinna ska ha något som helst i den institutionaliserade politiken att göra måste man ta med sig sin kvinnliga essens och tillföra något annat. Som moderatorn inledde med: "Vi kvinnor ska ju inte låtsas vara män och anamma deras sätt att föra politik - så vad kan vi göra istället?".

Jag är helt övertygad om att en större andel kvinnor i politiska församlingar de facto förändrar den förda politiken. Dagis, abort och sexualbrottslagstiftningar som inte stinker - detta åstadkoms naturligtvis fortare om parlamentet inte bara består av män. Men det beror ju på att kvinnor som grupp har ett gemensamt materiellt intresse av nämnda nyttigheter, och inte på något kvinnligt sätt att föra politik. (Asch, det här är ju skåpmat men jag befinner mig i biologismens land)

Nåja, till debatten. Där fanns högerkvinnan som hävdade att motstånd mot abort "inte har något med religion att göra, det handlar om en mänsklig rättighet till liv från konceptionsögonblicket!". Hon fick en hel del applåder. Det förvånade mig litet att hon inte ville sammankopplas med religionen, men den katolska kyrkan är faktiskt inte så stark som man kan tro här i Argentina. Relativt sett, alltså. Eller så hade högerkvinnan bara förstått att man måste tala med organiserade kvinnor på organiserade kvinnors vis, dvs inte referera till kyrkliga påbud. Där fanns vänsterkvinnan som tyvärr inte hade kastat av sig "klass före kön"- oket från sitt parti och därmed inte kändes så intressant. Men sympatisk. Där fanns centerkvinnan som inte vågade saga bu eller bä till nagot: "Det är viktigt att kvinnor deltar i politiken". Där fanns moviestar-lookaliken med stora solbrillor som uppenbarligen bara var där för att vara glamourös. Det framgick inte alls vad hon ville eller tyckte eller stod. Och ändå fick hon ordet hela tiden.

Och så slutligen "vår egen" kandidat María Jose Lubertino. Grundare av partiet Espacio Abierto ("öppen plats/yta") och även chef för den NGO där jag praktiserar. Hon var bra in action och hade vettiga åsikter. Högst på agendan står sexualundervisning i alla skolor, lika juridiska rattigheter för alla sexuella orienteringar, resurser och kamp mot mäns våld mot kvinnor, lagstiftning mot könsdiskriminering på arbetsmarknaden och fokus på miljöfrågor. Fine, det saknas tydligt klassperspektiv men man kan ju inte få allt.

En liten not här till alla svenskar (inklusive mig sjalv) som tror att Sverige alltid står i frontlinjen på jämställdhetsområdet. Ingen skugga over F!, jag gillar dem skarpt, men världens första feministparti - knappast. Visst, man brukar gå med pa att nämna Island (det ligger ju i Norden) men att ett tredjevärldenland som Argentina skulle ha kunnat bilda ett feministiskt parti flera år före oss - aldrig. Det är som att vi har köpt motståndarsidans argument om Sverige som "världens mest jämställda land" och konverterat det till att vi har världens främsta feministiska rörelse.

Visst, jag känner mig mer hemma i mina svenska feministiska kretsar, där man kan säga "manshat" utan att folk ryggar tillbaka. Och när jag läser om argentinskor som stympar sig själva med stickor och tvättmedel pga av en fascistiskt lagstiftning så är jag lycklig över att vara svenska och få göra hur många jävla aborter jag vill (när ska ni andra lagen så att den välkomnar även mina polska systrar, damn it??!).

Men någon gång kanske vi kan lyfta blicken och inse att någon har hunnit före oss.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home