Syrran

Bränn flaggan, öppna gränserna, allt åt alla.

Monday, October 03, 2005

Arbetsvillkor i Argentina. Del 1: Lönesättning

Det står mig nu alltför klart att arbetsrätt knappt existerar i det här landet. Den som vill se det troliga målet för den väg vi i Sverige slagit in på med visstidsanställningar, ring&springjobb, delade turer, påtvingat deltidsarbete och allmän otrygghet är välkommen att komma hit och titta. (För övernattning hos mig i Montserrat, mejla Kristina.Lindqvist.4674@student.uu.se)

Jag skulle kunna fylla hela bloggen med detta sorgliga tema, så vi tar ett kapitel i taget. Först ut: lönesättning.

Är med på möte med chefen Silvia (ni vet, den plastikopererade socialarbetaren med maktbehov) och min handledare María som är allas högra hand och jobbar jämnt. Det diskuteras kommande projekt samt löner för september. Lönerna är alltså öppna för diskussion. Vissa får betalt per timme, andra per månad. Oklart hur detta avgörs, förutom att de som gör ett konkret arbete i olika projekt verkar ha timlön och de (chefen) som mest representerar och visar sig lite här och där har månadslön. De timanställda, som bl a arbetar med kurser och seminarier inom vår "Club de empleo" för arbetslösa kvinnor, får betalt för exakt de timmar de uppehåller sig på platsen för respektive workshop. Ingenting för förberedelse, inga pensionspengar, ingen trygghet.

Plötsligt säger Silvia att hon denna månad kommer att ta ut lite mindre i lön och att det som “blir över” skall delas upp på María och en annan anställd. María protesterar och de dealar fram och tillbaka tills hon går med på det. Hon jobbar alldeles för mycket och förtjänar varenda centavo, men… ska det gå till så? Silvia menar att det “känns bra för henne” att göra såhär.

María får alltså denna månad en godtycklig “bonus” av sin chef. För att chefen med de kitchiga kläderna känner för att vara snäll. Hur påverkar det Marías möjligheter att säga emot denna chef? Hur påverkar det hennes möjligheter att eventuellt kräva mer pengar i “riktig” lön?

Mötet avslutas med att Silvia ber María att inte säga något om det överenskomna till de övriga anställda. “Det blir så dålig stämning då - och så vill alla ha mer pengar.”

1 Comments:

Blogger Anna Ardin said...

skönt att du tagit över mitt argentinakall!
behöver lite hjälp av dig om ett föredrag om latinamerikansk feminism som jag ska hålla.
hasta pronto, hermana.

3:08 AM, October 06, 2005  

Post a Comment

<< Home