Syrran

Bränn flaggan, öppna gränserna, allt åt alla.

Thursday, October 06, 2005

Arbetsvillkor i Argentina. Del 2: Ålder

Hon vill ut ur sitt hus. Hon vill vara bland människor. Hon vill göra saker för sin egen skull. Hon vill tjäna egna pengar. Vill inte längre, efter 26 år, vara sin mans obetalda hembiträde.

Vi gör individuella intervjuer med kvinnorna i projektet Club de Empleo. Som inte garanterar arbete men är ett steg på vägen.

- Vad är du intresserad av? Vad skulle du vilja arbeta med?

Hon vill bli en egen människa. En Nora som lämnar Dockhemmet. Som inte frågar om lov, som inte frågar om slantar. Hon vill arbeta med administration eller försäljning. Hon vill vara anställd och ha arbetskamrater. Hon vill ut ur sitt hus.

Hon har erfarenhet. Hon kan engelska. Hon är trevlig och ordentlig och framåt och "kommunikativ" och allt som man ska vara.

Min kollega Julieta, som känner sitt lands grymma arbetsmarknad bättre än jag, harklar sig och försöker igen.

- Okej, men vad skulle du annars kunna tänka dig att göra? Kanske starta en egen liten rörelse hemifrån? Kanske tillverka något och sälja?

Men hon vill ju vara anställd. Hon vill arbeta som receptionist eller kassörska. Eller liknande. Hon vill inte tillverka saker i sitt dockhem.

Då blir det klarspråk från Julieta, som vet.

- Chansen för dig att bli anställd någonstans överhuvudtaget är i princip obefintlig. På grund av åldern alltså.

Den övre gränsen för att anställas inom handel och administration med flera halvkvalificerade branscher ligger i Argentina på drygt 2o år. Jag skulle vara för gammal.

Vår Nora som längtar ut är 45 år och kommer ingenstans.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home