Syrran

Bränn flaggan, öppna gränserna, allt åt alla.

Tuesday, November 29, 2005

Hetslagen finns inte mer

Högsta domstolen friar Ake Green. Förutom att domen är en skymf mot allt vad människovärde och rättvisa heter, innebär den ocksa om jag har förstatt logikens och konsekvensens regler att lagen om hets mot folkgrupp har avskaffats i Sverige. Lite snabbt sa där utan riksdagsbeslut.

Om man i lagens namn far likna homosexuella vid nagot som maste utrotas, skäras av och brännas bort med laser - sa maste man ocksa fa göra det med judar, muslimer och andra utsatta minoriteter. För att inte tala om folkgruppen religiösa företrädare som predikar hat och död i sina tempel och skyddas av lagen när de gör det.

Men men, eftersom hetslagen tydligen inte gäller längre ska jag väl dra nytta av det:

Ake Green - du är en cancersvulst som maste skäras bort och suddas ut fran jordens yta!

Sunday, November 27, 2005

En av tre

Var tredje kvinna i världen har utsatts för våld av män, det är den officiella FN-statistiken. Jag menar att alla kvinnor har utsatts för våld i någon form. Att tillhöra kategorin kvinna gör att du ständigt måste förhålla dig till hot, rädsla och underordning och vad är det om inte våld?

I fredags var det den internationella dagen mot våld mot kvinnor och självklart demo i Buenos Aires. Abort var det allt överskuggande temat. Jag kan tänka mig två förklaringar, förutom ämnets ständiga aktualitet.

En stor andel av landets oönskade graviditeter är resultatet av sexuellt våld.

Att förvägra en kvinna rätten till sin egen kropp och reproduktion är ett våld i sig.

Så här såg det ut på Avenida de Mayo i fredags:





Tuesday, November 22, 2005

"Ända sedan en tid tillbaka är herrarna rädda"

Varför skulle de annars tvinga mig att titta på sådana här bilder på väg till jobbet?

Ja, rädslan lyser i era ögon. För snart har ni, kyrkans män i Argentina, tvingat er sista kvinna till att fullfölja en oönskad graviditet eller till en smutsig abort som kostat henne hälsa och liv.

Lagen kommer att ändras. Inte i år, kanske inte nästa år, men förr eller senare. Även ni känner vart vinden blåser. Därför måste ni larma och göra er till och kalla mig och mina systrar för barnamördare.

Men mördarna är ni.*

Och ni kommer att förlora.



*100 000 kvinnor dör varje år världen över till följd av osäkra aborter.

Tuesday, November 15, 2005

"Därför är du också sämpig"

Nu har de kommit på att det sociala arvet existerar även i klassklyftornas hemland Argentina. Grattis. Största tidningen Clarín skrev igår att "studier inte garanterar klassresa" och hänvisade till en nyligen publicerad rapport från Universidad de Buenos Aires.

Studien visar att bland unga människor med universitetsexamen i bagaget lyckas bara 20% hitta jobb med anständig lön - om bagaget också innehåller en bakgrund i underklassen. Kommer man däremot från övre medelklass är siffran 70%. Hur många ur fattiga hem som alls tar sig in på universitetet nämns inte i artikeln.

Vi kanske ska reda ut vad begreppet "anständig lön" innebär i sammanhanget? Enligt artikeln handlar det om en inkomst som överstiger det officiella måttet för existensminimum. Det vill säga: 80% av dem med universitetsexamen och ursprung i fattiga hem lever på mindre än existensminimum. Förklaringen till denna svårighet att klättra på samhällsstegen anses vara brist på sociala nätverk i de lägre samhällsklasserna.

Men är det verkligen klassresor vi vill ha? För mig är det något som skaver här. Det är den där generaliserbarheten igen. Jag vill gärna veta: kan alla, precis alla, göra klassresor i det här ekonomiska systemet?

Vad jag har förstått behöver nämligen kapitalismen sina fattiga, sina arbetslösa, sin underklass. Sina avskräckande exempel. "Nähä, du vill inte sälja din arbetskraft till mig för underpris? Utanför dörren står tjugo som kan ta din plats."

Den sociala ojämlikheten är kapitalismens förutsättning och livsluft. Vad säger ni om att avskaffa den istället för att efterlysa klassresor för ett fåtal?

Sunday, November 13, 2005

Stolthet 2005


Imorgon börjar årets Pridefestival (Semana de Orgullo) här i Buenos Aires. Innan den avslutande paraden på lördag kan man bland annat ta del av följande seminarier och aktiviteter: “Rättigheter, politik och mobilisering” , “HBT-liv för skolbarn” , “Lesbiska i prideparaden: större synlighet eller en egen parad?” , “Alternativa familjer”
Det blir även filmfestival, teater, poetry slam och annat arty stuff.

Själva paraden har från vissa håll kritiserats för att ha blivit ett kommersiellt jippo och den kommer att parallellas av en mer explicit politisk march i regi av olika frihetliga grupper. (Jag antar att det blir att springa emellan och jämföra på lördag)

Som första stad i latinamerika legaliserade Buenos Aires år 2003 samkönade partnerskap, vilket innebär att ett homosexuellt par (bosatta i huvudstaden) som levt tillsammans i minst ett år kan bli juridiskt erkända som en “familj” av de lokala myndigheterna. Lagen, som rent konkret paverkar vissa försäkrings- och pensionsaspekter, appliceras även på heterosexuella som inte “älskar varandra” men som vill fa juridiskt skydd som ett gift par.

Men hallå! Det här blir ju asburdism á la Becket. Hur många “vanliga” heteropar i färd att gifta sig tvingas bevisa att de älskar varandra? Och vad gör det för skillnad? Om äktenskapet överhuvudtaget ska existera som juridisk realitet är det enda rationella, logiska, konsekventa - what have you - att det:
1. Vore könsneutralt
2. Fick omfatta valfritt antal personer
3. Vore en civil och statlig angelägenhet – inga kyrkor/sekter/bowlingklubbar med vigselrätt tack.

En historisk detalj vi kan nämna är att den argentinska konstitutionen fran 1853 länge var unik i sitt slag genom en artikel som omöjliggjorde kriminalisering av homosexualitet och "homosexuella handlingar". Där stod skrivet att det som män (kvinnor har ju ingen sexualitet) gör i det privata och som inte påverkar "den offentliga moralen och ordningen" står utanför domstolarnas kompetens. Man var naturligtvis tvungen att lägga till att endast gud skulle döma dessa handlingar, men resultatet blev att Argentina slapp den sjuka kriminaliserande lagstiftning som i princip alla länder haft och vissa fortfarande har över människors sex- och kärleksliv.

Men gatans lagar kommer vi ju inte undan varken i Stockholm eller Buenos Aires. Hets, våld, diskriminering, osynliggörande, trakasserier. Jag har tyvärr (surprise, surprise) inte hittat några siffror över hatbrott mot hbt-personer, men vi kan ju gissa. Den förhatliga katolska kyrkan sprider sitt människofientliga credo och folk hänger på. Den sedvanliga skillnaden mellan storstad och landsbyggd är dessutom smärtsamt tydlig i Argentina; en resa från Buenos Aires till inlandet, Pampas eller norr är som en resa i tiden.

Wednesday, November 09, 2005

Arbetsvillkor i Argentina. Del 3: Kvinnor och barn

Vi fortsätter med projektet och intervjuerna. Jag får höra María Laura är den som har bäst chanser att hitta en anställning eftersom att hon är ung, söt och skärpt. Men hon ska tydligen ändå ge sig i kast med ett förbannat “microemprendimiento”. (Mitt hat mot dessa känner inga gränser, återkommer om detta) Varför ska hon det? Jo, hon har en liten tvååring som hon måste ta hand om.

Jag frågar folk om dagis. En del säger att det finns “jardines”, men att de är för få, andra att de är för dyra. Säkert sant. Jag vet att vissa fackföreningar har barnomsorg, men hajja att de här kvinnorna inte direkt är i situationen att vara uppstyrda och fackligt anslutna. Vid sidan av dessa materiella faktorer spelar ännu en otäck figur en framträdande roll i sammanhanget: modersmyten.

Madonnan hyllas (och horan brukas och bespottas) på ett sätt som får den mest sansade att vilja hoppa från kongressbyggnaden. I oktober handlade det inte om Mors dag utan om Mors månad. Feliz mes mamá! Naturligtvis är det konsumismen som blandar och ger, men vid sidan om nallar, blommor, tårtor och mobilerbjudanden "för mamma" gnuggar patriarkatet händerna och kedjar fast oss vid reproduktionen i tusen år till. En kvinna som inte är mor ar ingen kvinna och kanske inte heller någon människa.

Självklart vill inte María Laura att någon annan ska ta hand om hennes lilla tjej. Hon vill ju vara en kvinna och en människa. Och sådana lämnar inte bort sina barn. Men vardagen är hård i Argentina och när systemen krockar (Patriarkatet: stanna hemma och var kvinna! Kapitalismen: slava för mig eller svält!) så hamnar man kanske i den vanliga lösningen att en annan kvinna tar hand om barnet gratis. En mormor, granne, faster. En kvinnas avlönade arbete bygger på en annan kvinnas oavlönade arbete.

Det är, som jag brukar säga, inte generaliserbart.

O baila todos o no baila nadie.

Monday, November 07, 2005

Äntligen!

Jag undrade just hur länge Sverige skulle vara en skam för rättvisa och mänskliga rättigheter i det här avseendet:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=484227&previousRenderType=1

Och när ska "demokrater" börja ifrågasätta Irlands, Polens och Portugals medlemskap i EU på samma sätt som man ifrågasätter Turkiets? Grundläggande mänskliga rättigheter kränks i båda fallen.

Sunday, November 06, 2005

Tårgas tar sämre om man är förkyld





Saturday, November 05, 2005

Demodrama

Fredag och demodags. Samling 07.00 (Hallå! Hur ihärdig får man vara egentligen?!) vid Avenida Independencia och Luro. Halvguden Maradona skulle leda oss… En otajmad totalförkylning tvingade mig att stanna i sängen, men jag har fått förloppet rapporterat för mig. Vännerna säger 100 000 deltagare, tidningarna säger 40 000 – ska vi stanna på hälften kanske? Mycket Che, Evita och Kuba samt en och annan grönklädd abortaktivist i tvåtimmarståget mot den enorma stadion. Inget bråk och inget knuff och inte en enda polis. Tanter och gubbar satt i sina bilar och applåderade och i det kalla vårregnet delades svarta plastsäckar ut.

¡Bush, facista! Vos sos la terrorista! (Bush, fascist! Du är terroristen!)
och roligare:
¡Bush, pirata! Fuera de Mar del Plata! (Bush, pirat! Ut ur Mar del Plata!)

När jag väl trotsade febern och tog mig till stadion dök Chavez upp under jubel. Han höll sedan ett ganska trist tretimmarstal á la Castro där han bl a hyllade densamme och hans “demokratiska” Kuba. Det är alltid lika kul när man får despoten Bush och despoten Castro att välja mellan. (Ett radikalfeministiskt,frihetligt alternativ någon?) Trots detta ofräscha inslag får man väl ändå till Chavez försvar säga att talet hade viss substans; gasstridigheter, barnadödlighet och latinamerikansk frigörelse.

Eftermiddagens mer extremisttäta march gick i motsatt riktning, mot toppmötet och avspärrningarna. Ju närmare vi kom desto fler blev som vanligt de svartklädda och maskerade. Till vår förvåning syntes inte en polis till på hela vägen in mot centrum. Jag vet att den argentinska polisen har en mindre konfrontativ linje än t ex den chilenska (i Santiago räcker det med att ett gäng studenter samlas i grupp på en gata för att vattenkanonerna ska fram) men vi var ju ändå tusentals på väg i riktning mot Georgie?

Förklaringen var naturligtvis att alla snutar hade koncentrerats till avspärrningarna och när vi närmade oss dem följde sedvanlig demo-dramaturgi: avancera - rusa tillbaka, avancera - rusa tillbaka. Tanken hann slå mig att vi demonstranter i denna stund mer än någonsin var en del av Debords skådespel –allt sker enligt maktens plan. Denna overkliga känsla förstärktes av den enorma mediebevakningen – fler journalister än aktivister? Aktivister som dessutom själva dokumenterade skeendet med digitalkameror. Meta, minst sagt.

Stötte pa mina mer rutinerade Buenos Aires-kompisar armerade med simglasögon och citronindränkta tröjor över ansiktet. Sådant hade inte vi, så när tårgasen kom (det var bara en tidsfråga) sprang vi med brännande halsar.

Kravaller följde med en del förstörelse; en uppbränd bank och ett antal krossade rutor längs Avenida Colón. (Rätt? Fel? Vi tar det i en annan blogg.) I dagens Página 12 (halvradikal dagstidning) kunde man läsa att demon hade nått sa nära som 600meter från toppmötet och att facit blev 79 häktade, varav tio minderåriga.

Den som kan och vill läsa själv kan gå hit: www.pagina12.com.ar

Friday, November 04, 2005

Cumbre de las Américas/Cumbre de los pueblos

Trots det minimala utrymme som ägnas åt Latinamerika i svenska medier så antar jag att man åtminstone har nämnt att argentinska Mar del Plata i helgen gästas av statschefer från de båda amerikanska kontinenterna. Utom Castro förstås. Men Chavez kommer (och bråkar får man förmoda). Det som skall diskuteras är frihandelsavtalet ALCA och naturligtvis det skittråkiga och söndertuggade “kriget mot terrorismen”.

Sedan i tisdags pågår också La cumbre de los Pueblos (Folkens toppmöte) som en del av protesterna mot den elit med Bush i spetsen som i en avspärrad del av staden skall besluta om utökad imperialism och exploatering av syd och dess folk. Bland alla (intressanta) seminarier om ALCA, fackföreningskamp och vattenprivatisering hittade jag till slut ett på temat sexuella och reproduktiva rättigheter. Det verkar nämligen glömmas bort att Bush främsta krig inte är det mot “terrorismen” utan det mot kvinnor och deras kroppar. (Gag-rule etc.) Ivrigt påhejad av den katolska kyrkan i alla delar av världen.

Men tillbaka till toppmötet. Mar del Plata förbereder sig för sammandrabbningar och de annars livliga gatorna är folktomma med fönstrena täckta av plankor eller korrugerad plåt. (Det gick knappt att få en kaffe imorse - horror!) Stackars paranoida Bush har tagit med sig stora delar av det nordamerikanska flygvapnet och ovanför staden finns under helgen 10 000 kvadratkm (!) fredat luftrum. Den på marken avspärrade zonen har tre säkerhetsnivåer och polisen har fått order om att skjuta för att döda om någon försöker ta sig igenom den innersta spärren. Härliga tider för rättssäkerheten och jämlikheten. För perspektivets skull kan jag också nämna att den argentinska staten har lagt ned mer resurser på "säkerheten" denna helg än hela Universidad de Buenos Aires årsbudget.

I eftermiddag är det dags för den stora protestmarchen genom staden. Rapport följer.



Thursday, November 03, 2005

Om kårval och andra val

Den som läser utrikesnotiserna vet att det i dagarna varit val till kongress och senat här i Argentina. En av valets stora vinnare blev det genom-onda högerspöket Mauricio Macri och hans Propuesta Republicana. Ett traditionellt hårdare-tag-parti som gått till val på paroller som "Våra dörrar är öppna för att fängelsecellerna är stängda", "Vi sover lugnt om natten för att polisen är vaken". Partiet har också varit en av de starkaste förkämparna för ett lagförslag som skulle kriminalisera i princip all informell kommersiell verksamhet i det offentliga rummet. Det handlar om en uppstädning á la Guilianis NY och innebär att allt som fattiga människor gör för att överleva blir förbjudet. Lagen har som tur är inte gatt igenom, än.

I senatorsvalet för den viktiga delstaten Buenos Aires vann den sittande presidentens fru Cristina Fernandez de Kirschner. Jag talar ogärna om människor som "någons fru" men i det här fallet verkar det faktiskt relevant eftersom Cristinas kandidatur främst är ett sätt för presidenten att stärka sin makt över landet. Ett av den nya senatorns mer bevingade uttryck: "Kapitalismen vann över kommunismen för att den korresponderar mot vad folk vill göra - att konsumera."

Under den gångna veckan har det även varit val på det gigantiska Universidad de Buenos Aires. Man har valt representanter till universitetsstyrelsen (rektor etc), till "lärarstyrelsen" och till studentkåren. Liksom i de nationella valen är deltagande obligatoriskt och ca 80% går och röstar - mest för att inte bli avstängda från tentor och liknande. Valet till studentkåren är frivilligt och där röstar "bara" 25%. Vilken dröm för valutskottet på Uppsala Studentkår..

Tre stora koalitioner har slagits i en ganska hektisk valrörelse: Frente Unidad (Center-vänster), Oktubre (gammelkommunister/trotskister) samt Alternativa Academica (höger). De sistnämnda är som en blandning av UUS och Det nya mösspartiet och tjatar om utbildningskvalitet" och den "opolitiska kåren". Som om inte allt var politik. Det roligaste är att deras affischer visar en student á la Goethes Werther som rusar till akademiens försvar mot de farliga radikaler som vill "politisera" universitetet.

Oktubre är mest av allt ett maffiaparti som finansieras av det nationella sovjetinspirerade Partido Obrero. Nu under valets sista dagar hotade de och förföljde folk från övriga partier och när de senast förlorade, 1999, brände de valurnorna. För att fortsätta associationerna till Vitryssland: Hela valet organiseras av föregående års vinnare, i det här fallet Oktubre. Ja, ni läste rätt - institutionaliserad självreproducering. Alla räknar med fusk och representanter från övriga partier står och övervakar röstningsproceduren tio timmar om dagen i fem dagar.

Resultatet blev som väntat att Oktubre vann studentkåren och att vänster-centern vann de övriga två nivåerna.