Syrran

Bränn flaggan, öppna gränserna, allt åt alla.

Wednesday, November 09, 2005

Arbetsvillkor i Argentina. Del 3: Kvinnor och barn

Vi fortsätter med projektet och intervjuerna. Jag får höra María Laura är den som har bäst chanser att hitta en anställning eftersom att hon är ung, söt och skärpt. Men hon ska tydligen ändå ge sig i kast med ett förbannat “microemprendimiento”. (Mitt hat mot dessa känner inga gränser, återkommer om detta) Varför ska hon det? Jo, hon har en liten tvååring som hon måste ta hand om.

Jag frågar folk om dagis. En del säger att det finns “jardines”, men att de är för få, andra att de är för dyra. Säkert sant. Jag vet att vissa fackföreningar har barnomsorg, men hajja att de här kvinnorna inte direkt är i situationen att vara uppstyrda och fackligt anslutna. Vid sidan av dessa materiella faktorer spelar ännu en otäck figur en framträdande roll i sammanhanget: modersmyten.

Madonnan hyllas (och horan brukas och bespottas) på ett sätt som får den mest sansade att vilja hoppa från kongressbyggnaden. I oktober handlade det inte om Mors dag utan om Mors månad. Feliz mes mamá! Naturligtvis är det konsumismen som blandar och ger, men vid sidan om nallar, blommor, tårtor och mobilerbjudanden "för mamma" gnuggar patriarkatet händerna och kedjar fast oss vid reproduktionen i tusen år till. En kvinna som inte är mor ar ingen kvinna och kanske inte heller någon människa.

Självklart vill inte María Laura att någon annan ska ta hand om hennes lilla tjej. Hon vill ju vara en kvinna och en människa. Och sådana lämnar inte bort sina barn. Men vardagen är hård i Argentina och när systemen krockar (Patriarkatet: stanna hemma och var kvinna! Kapitalismen: slava för mig eller svält!) så hamnar man kanske i den vanliga lösningen att en annan kvinna tar hand om barnet gratis. En mormor, granne, faster. En kvinnas avlönade arbete bygger på en annan kvinnas oavlönade arbete.

Det är, som jag brukar säga, inte generaliserbart.

O baila todos o no baila nadie.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home