Syrran

Bränn flaggan, öppna gränserna, allt åt alla.

Sunday, November 13, 2005

Stolthet 2005


Imorgon börjar årets Pridefestival (Semana de Orgullo) här i Buenos Aires. Innan den avslutande paraden på lördag kan man bland annat ta del av följande seminarier och aktiviteter: “Rättigheter, politik och mobilisering” , “HBT-liv för skolbarn” , “Lesbiska i prideparaden: större synlighet eller en egen parad?” , “Alternativa familjer”
Det blir även filmfestival, teater, poetry slam och annat arty stuff.

Själva paraden har från vissa håll kritiserats för att ha blivit ett kommersiellt jippo och den kommer att parallellas av en mer explicit politisk march i regi av olika frihetliga grupper. (Jag antar att det blir att springa emellan och jämföra på lördag)

Som första stad i latinamerika legaliserade Buenos Aires år 2003 samkönade partnerskap, vilket innebär att ett homosexuellt par (bosatta i huvudstaden) som levt tillsammans i minst ett år kan bli juridiskt erkända som en “familj” av de lokala myndigheterna. Lagen, som rent konkret paverkar vissa försäkrings- och pensionsaspekter, appliceras även på heterosexuella som inte “älskar varandra” men som vill fa juridiskt skydd som ett gift par.

Men hallå! Det här blir ju asburdism á la Becket. Hur många “vanliga” heteropar i färd att gifta sig tvingas bevisa att de älskar varandra? Och vad gör det för skillnad? Om äktenskapet överhuvudtaget ska existera som juridisk realitet är det enda rationella, logiska, konsekventa - what have you - att det:
1. Vore könsneutralt
2. Fick omfatta valfritt antal personer
3. Vore en civil och statlig angelägenhet – inga kyrkor/sekter/bowlingklubbar med vigselrätt tack.

En historisk detalj vi kan nämna är att den argentinska konstitutionen fran 1853 länge var unik i sitt slag genom en artikel som omöjliggjorde kriminalisering av homosexualitet och "homosexuella handlingar". Där stod skrivet att det som män (kvinnor har ju ingen sexualitet) gör i det privata och som inte påverkar "den offentliga moralen och ordningen" står utanför domstolarnas kompetens. Man var naturligtvis tvungen att lägga till att endast gud skulle döma dessa handlingar, men resultatet blev att Argentina slapp den sjuka kriminaliserande lagstiftning som i princip alla länder haft och vissa fortfarande har över människors sex- och kärleksliv.

Men gatans lagar kommer vi ju inte undan varken i Stockholm eller Buenos Aires. Hets, våld, diskriminering, osynliggörande, trakasserier. Jag har tyvärr (surprise, surprise) inte hittat några siffror över hatbrott mot hbt-personer, men vi kan ju gissa. Den förhatliga katolska kyrkan sprider sitt människofientliga credo och folk hänger på. Den sedvanliga skillnaden mellan storstad och landsbyggd är dessutom smärtsamt tydlig i Argentina; en resa från Buenos Aires till inlandet, Pampas eller norr är som en resa i tiden.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home