Syrran

Bränn flaggan, öppna gränserna, allt åt alla.

Friday, January 27, 2006

De trygga och de andra

Idag, lördag, marscherar nazister i vår huvudstad. Fredagens minnesdag för förintelsens offer är för dem en anledning att ockupera hötorget och kräkas upp sitt hat och sin historierevisionism. Afa – Stockholm har kallat till motdemonstration.

Jag försvarar inte alla Afa:s metoder. Men det måste bli sagt: I vissa aspekter tar utomparlamentariska grupper som Afa det ansvar som myndigheterna inte tar för att skydda sina medborgare från nynazistisk terror.

”Men nazisterna måste få demonstrera” säger du. Du - liberale vän av hypotetiska resonemang. Du - som lever i en värld skisserad av DN:s ledarsida. Du - infödda svensk utan sexuella "avvikelser" som inte behöver vara rädd. För dig är det lätt som ingenting att ”rent principiellt” tala om demokratins dilemma och försvara nynazisters rätt att hota, kränka och skada andra människor.

Så lätt kan du förkasta Afa som en terroristgrupp och ett hot mot demokratin. Så lätt kan du och dina polare i borgerlig media slå upp ”kriget mellan nazister och anarkister” och tala om lika goda kålsupare och mynt med två sidor och våldskåta huliganer där bara kläder och symboler skiljer grupperna åt. Du behöver ju inte vara rädd.

Men hör vad jag säger: det finns de som är rädda och har anledning att vara det. För vilka nazisternas närvaro är ett ständigt hot och en ständig kränkning. För vilka detta inte är någon principdiskussion. För flator, mörka svenskar, vänsteraktivister och andra som faller inom nazisternas hatradie handlar det om ett minskat livsutrymme och utraderade rättigheter.

Alltså, du som inte tycker att Afa har någon legitimitet kan inte bli trovärdig med mindre än att du personligen infinner dig på hötorget idag kl 12 och säger nej till fascism, nazism och främlingsfientlighet.

http://www.socialism.nu/index.php?page=forum§ion=thread&id=14675

Tuesday, January 17, 2006

Feministisk önskning inför 2006

Jag var utomlands. Jag slapp att på nära håll konfronteras med det feministhat som ursinnigt slog över Sverige med järnrör hösten 2005. Det jag nåddes av var glimtar från tidningarnas hemsidor och trötta, besvikna mejlrapporter från syrror i Sverige. Hur fan kunde det bli såhär? När blev det skottpengar på oss? DN:s ledarsida skrev väl om våld mot kvinnor hela tiden och män bildade en massa nätverk hit och dit? Alldeles nyss var vi ju överens om att våldet är alla mäns, om inte skuld så, ansvar?

Just det, vi var överens. Och feminister bör inte vara överens med systemet. Feminister bör inte känna sig nöjda och trygga när de är polare med DN:s ledarsida. Feminister bör inte – aldrig någonsin – sträva efter konsensus med sina motståndare. För att citera Emma Goldman: möter du inte på motstånd gör du inte din politiska läxa.

Därför önskar jag mig en enda sak av oss, mina kära systrar, inför 2006. Att vi inser att konflikt är vårt naturliga tillstånd. Att vi inte blir förvånade och rädda när patriarkatet spottar på oss när vi utmanar dess själva fundament. I år ska vi spotta tillbaka.

Wednesday, January 11, 2006

Värsta lördagstipset

Lördag 14 januari bör alla uppsalabaserade vänner ta sig till Grand på Trädgårdsgatan 5 för en temadag mot rasism. Arrangörer är Uppsalabor Mot Rasism och mer info finns på: http://uppsalabormotrasism.se/

Program

12.00 Nationalism och rasism, teori och verklighet. Om kopplingar mellan nationalism och rasism i de nordiska länderna och hur kollektiv rasism påverkar individen. Sami Lipponen religionsvetare och forskare på Centrum för multietnisk forskning.

12.00 Boxning och integration, idrottsrörelsens potential för antirasistiskt arbete. John Brikell boxningstränare för bl.a. damlandslaget och UIF boxning.

13.00 Att leva som nazist och ta sig ut ur den nazistiska rörelsen. Kristian, en före detta nazist, berättar.

13.00 Anna-Lena Lodenius, journalist och författare föreläser om Nazistiska/Rasistiska rörelser från efterkrigstiden till idag. Hur ser dagens nazistiska organisationer ut och vilka historiska arv har de?

14.20 "Att genomskåda rasisternas propaganda" Workshop och argumentationsanalys av hur rasistiska och nazistiska grupper lägger upp sina flygblad. Max 20 personer. Av Artin Ghookassi från Ungdom mot rasism.

14.20 Är dagens massmedia rasistisk? Om makt, rasism och media. Hur skildras invandrare och vilken betydelse har media i att skapa rasism. Lawen Mohtadi är journalist och har bland annat arbetat med tidskriften Mana.

16.30 Makt, intersektionalitet och den antirasistiska agendans framtid. Varför måste rasismen diskuteras utifrån klass och kön? Paulina de los Reyes är ekonomhistoriker och forskare kring etnicitet, rasism och intersektionalitet.

16.30 Att arbeta med flyktingar – en antirasistisk praktik. Hur kan vi stödja de som lever på flykt? Varför är svensk migrationspolitik rasistisk? Nätverket Ingen människa är illegal.

17.40 Debatt om antirasistiskt arbete. Vad kan vi göra? Är vardagsrasismen viktigare att bekämpa än nazismen? Vilka metoder kan vi använda? Tove Tingsgård (S), Ali Moulavi (M), Jonatan Pye (AFA) samt medlemmar från Uppsalabor mot rasism diskuterar. Lawen Mohtadi leder diskussionen.

Monday, January 09, 2006

Same, same

Nu slutar ni. Ett ord till om de skittråkiga trängselavgifterna och jag ger upp. Jag ska bara säga en sak om det först, haha. Naturligtvis, pliktskyldigt nämna de uppenbara fördelarna – färre köer, mindre buller, minskade koldioxidutsläpp, intäkter till en utbyggd kollektivtrafik och möjligen ett första steg mot bilfri innerstad.

Men det riktigt spännande är ju istället all uppfinningsrikedom som försöket genererar: nedfällbara registreringsskyltar, takförsedda skyltskydd eller genomskinliga prismalinser som gör att betalstationernas kameror inte kommer åt att läsa av registreringsnumren. Civil olydnad från höger känns ju alltid lite…ofräscht. Att den är bilburen, vit och manlig gör ju inte saken bättre.

Under rubriken "Finurligt prisma grumlar till det för Vägverket" kan vi i måndagens DN läsa om stackars Johan som kommer att förlora 25000 per år pga trängselavgifterna. Men "tack vare att någon klurig person har tänkt till" och uppfunnit ett "finurligt prisma" slipper han betala. En representant från Sveriges Uppfinnareförening får också komma till tals i artikeln och menar att "när det inträffar händelser som berör folk sätts uppfinningsrikedomen igång. Vi såg det i samband med att Estonia sjönk då vi fick massvis med tips på räddningslösningar." Fartygskatastrof med 900 döda – beskattad bilism för att rädda lungor och stadsmiljö. Same, same antar jag.

Mest intressant är DN:s mysiga attityd mot dessa stackars bilister tillika lagbrytare och skattesmitare. Man skulle kunna säga att det är ungefär samma mysighet som planka.nu bemöts av i borgerlig media när de genom direktaktion eftersträvar gemensamt finansierad kollektivtrafik. Same, same men ändå lite annorlunda.

DN:s olika sätt att rapportera om de två aktionsformerna blir bara logisk när man ser tidningen för vad den faktiskt är - ett kampanjverktyg for den borgerliga alliansen.

Thursday, January 05, 2006

Mördande legender

Ett av årets första mejl visar sig alltså gå till granskningsnämnden för radio och TV. Det gäller torsdagens P1 Morgon och inslaget om Ariel Sharon som under natten drabbats av en stroke. Utrikeskorren Christer Fridén rapporterar från Jerusalem och ombeds utveckla vad den vithårige strokepatienten har betytt för politiken i regionen. Därpå breder Fridén ut sig i en ensidig och fullständig okritisk bild. ”Ariel Sharon är en legend” kvittrar korren förtjust.

Det hade varit eh...trevligt om han i public services radio hade nämnt åtminstone något av följande fakta:

Att Sharon bar det politiska ansvaret för massakrerna i de libanesiska flyktinglägren Sabra och Shatila 1982.

Att Sharon beordrade attackerna mot Jenin och Nablus i april 2002. Amnesty International rapporterade från besök i städerna om direkta attacker mot sjukvårdspersonal, egenmäktigt dödande, husförstörelse, godtyckligt fängslande, tortyr och misshandel.

Att det var Sharon som fattade beslutet om att uppföra den mur som hindrar tusentals palestinier från att leva fungerande liv och som av FN betraktas som ett brott mot folkrätten.

Att Sharon fällt yttranden som att ”palestinierna ska tvingas krypa på knä för att få fred” och att de ”borde drivas ut i öknen”.

På senare år har Sharon visserligen putsat på sin politiska image en smula. Vi minns alla den tårdrypande medierapporteringen i samband med hans evakuering av bosättningar från Gaza. ”Buhu, stackars ockupanter får inte ockupera palestinsk mark längre, inte just här i alla fall snyft snyft. Titta, vad snäll Sharon har blivit mot araberna.” Att han som bostadsminister var den främste upphovsmannen till Israels hårdföra bosättningspolitik i de ockuperade områdena talas det mer sällan om. Nu är han ju mysig och vill ha fred.

Detta sena och marginella skifte i Ariels regim och den politiska agenda som säkerligen ligger bakom det suddar inte bort det faktum att han har gjort sig skyldig till krigsförbrytelser och inte ställts till ansvar för dessa. Och det suddar definitivt inte bort den högst konkreta betongbarriär som bär hans namn.

Frågan är då vilka krav på saklighet och opartiskhet man kan kräva av sändningar i Sveriges Radio? Jag inser att inslag bedöms som helheter och att varje enskild del inte kan vara helt befriad från tendens; en gästs onyanserade åsikter vägs upp av en annans lika onyanserade motsatta sådana. Men Christer Fridén är ingen representant från Älska-Sharon-föreningen som är inbjuden för att debattera - han är Sveriges Radios arvoderade korrespondent i Jerusalem. Och som sådan skall han avlägga sakliga och opartiska rapporter och inte ge okritiska bilder av krigsförbrytare, oavsett om de ligger för döden.

Om Cecilia Uddén fälldes i granskningsnämnden för att hon som programledare uttryckte sin personliga åsikt om George W. Bush inför det amerikanska presidentvalet 2004 bör detsamma gälla utrikeskorrespondenten Christer Fridén och hans hyllningar av Ariel Sharon.