Syrran

Bränn flaggan, öppna gränserna, allt åt alla.

Thursday, January 05, 2006

Mördande legender

Ett av årets första mejl visar sig alltså gå till granskningsnämnden för radio och TV. Det gäller torsdagens P1 Morgon och inslaget om Ariel Sharon som under natten drabbats av en stroke. Utrikeskorren Christer Fridén rapporterar från Jerusalem och ombeds utveckla vad den vithårige strokepatienten har betytt för politiken i regionen. Därpå breder Fridén ut sig i en ensidig och fullständig okritisk bild. ”Ariel Sharon är en legend” kvittrar korren förtjust.

Det hade varit eh...trevligt om han i public services radio hade nämnt åtminstone något av följande fakta:

Att Sharon bar det politiska ansvaret för massakrerna i de libanesiska flyktinglägren Sabra och Shatila 1982.

Att Sharon beordrade attackerna mot Jenin och Nablus i april 2002. Amnesty International rapporterade från besök i städerna om direkta attacker mot sjukvårdspersonal, egenmäktigt dödande, husförstörelse, godtyckligt fängslande, tortyr och misshandel.

Att det var Sharon som fattade beslutet om att uppföra den mur som hindrar tusentals palestinier från att leva fungerande liv och som av FN betraktas som ett brott mot folkrätten.

Att Sharon fällt yttranden som att ”palestinierna ska tvingas krypa på knä för att få fred” och att de ”borde drivas ut i öknen”.

På senare år har Sharon visserligen putsat på sin politiska image en smula. Vi minns alla den tårdrypande medierapporteringen i samband med hans evakuering av bosättningar från Gaza. ”Buhu, stackars ockupanter får inte ockupera palestinsk mark längre, inte just här i alla fall snyft snyft. Titta, vad snäll Sharon har blivit mot araberna.” Att han som bostadsminister var den främste upphovsmannen till Israels hårdföra bosättningspolitik i de ockuperade områdena talas det mer sällan om. Nu är han ju mysig och vill ha fred.

Detta sena och marginella skifte i Ariels regim och den politiska agenda som säkerligen ligger bakom det suddar inte bort det faktum att han har gjort sig skyldig till krigsförbrytelser och inte ställts till ansvar för dessa. Och det suddar definitivt inte bort den högst konkreta betongbarriär som bär hans namn.

Frågan är då vilka krav på saklighet och opartiskhet man kan kräva av sändningar i Sveriges Radio? Jag inser att inslag bedöms som helheter och att varje enskild del inte kan vara helt befriad från tendens; en gästs onyanserade åsikter vägs upp av en annans lika onyanserade motsatta sådana. Men Christer Fridén är ingen representant från Älska-Sharon-föreningen som är inbjuden för att debattera - han är Sveriges Radios arvoderade korrespondent i Jerusalem. Och som sådan skall han avlägga sakliga och opartiska rapporter och inte ge okritiska bilder av krigsförbrytare, oavsett om de ligger för döden.

Om Cecilia Uddén fälldes i granskningsnämnden för att hon som programledare uttryckte sin personliga åsikt om George W. Bush inför det amerikanska presidentvalet 2004 bör detsamma gälla utrikeskorrespondenten Christer Fridén och hans hyllningar av Ariel Sharon.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home