Syrran

Bränn flaggan, öppna gränserna, allt åt alla.

Saturday, March 11, 2006

Studenter som politisk kraft

DN rapporterar om polisbrutalitet och regelrätt misshandel av studenter i samband med morgonens stormning av Sorbonne i Paris. Tårgas och batonger - inte oväntat, bara tragiskt och jävligt upprörande. Hundratals studentaktivister har i tre nätter ockuperat universitetsbyggnaden i protest mot en ny arbetsmarknadslagstiftning som minskar anställningstryggheten för människor under 26 år.

Jag har tyvärr väldigt svårt att se att studenter skulle agera på det här sättet i Sverige. Minst av allt i min studentstad Uppsala, där vi har fullt upp att hålla fanbärare, unkna ordnar och annan traditionshets i schack.

Visst finns det studenter som är både radikala, handlingskraftiga och vet att använda universitetet som en arena för politisk aktivism. (Vänsterjuristerna är ett bra exempel) Och folk som sysslar med kår- och utbildningspolitik finns det ju nog av, kan man tycka. Vad jag lite utopiskt efterlyser är en studentrörelse som förmår att i högre grad stå enad i avgörande frågor, som kan lyfta blicken från renodlade student-issues och som vågar skrika lite högre när det verkligen gäller.

Skulle det t ex ha varit helt otänkbart med en liten ockupation av universitetshuset i samband med flyktingamnesti-debatten i höstas? Seminarier och studiecirklar i all ära, men varför kan vi inte en enda gång gå i konkret konfrontation mot förtryck och orättvisor? Och varför kan vi inte göra det i egenskap av studenter?

Det är ju inte universitetsledningen på Sorbonne som har stiftat lagen som ledde till den aktuella ockupationen, men de franska studentaktivisterna vänder sig ändå till de institutioner de har tillgång till för att visa sitt missnöje. Jag menar att vi bör överväga möjligheten att göra detsamma - åtminstone i situationer som kräver mer än vad vanliga samförståndskanaler har att erbjuda.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home