Syrran

Bränn flaggan, öppna gränserna, allt åt alla.

Friday, April 28, 2006

Resultatet i abortfrågan

Lite sent kommer här den utlovade rapporten från omröstningen om abort på amnestys årsmöte i helgen. Det vi hade att ta ställning till inför den rekommendation vi ska skicka till Chairs Forum i sommar var de "mindre kontroversiella" delarna av abortfrågan som hade formulerats enligt följande:

Att den internationella styrelsen snarast utarbetar och, efter lämplig konsultation med rörelsen, antar en policy avseende abort som i korthet innebär

1a) att ingen ska straffas för att ha genomgått, spridit information om eller utfört en abort
och/eller
1b) att alla kvinnor ska ha tillgång till laglig och säker abort när graviditeten är resultatet av ett sexuellt övergrepp, våldtäkt eller incest samt när en fortsatt graviditet skulle äventyra kvinnans liv
och/eller
1c) att alla kvinnor ska ha tillgång till hälso-/sjukvård för behandling av komplikationer som har uppstått efter en abort, även om aborten var olaglig

Dessa alternativ skulle ställas mot avslag, och vi var ganska många som i de förberedande diskussionerna argumenterade just för ett sådant. Helt enkelt eftersom 1 a-c ovan är ett riktigt skitförslag. En sunkig kompromiss som gör skillnad på människor och deras rättigheter.

Vi skulle aldrig i tortyr- eller dödsstraffsfrågan kunna arbeta för att "man i vissa fall kan tänka sig att...". Nej. Tortyr och dödsstraff får inte förekomma och antingen tycker man att kvinnor har rätt att bestämma över sin egen kropp eller så tycker man inte det. Hellre att vi som organisation inte alls tar i abortdiskussionen än att vi antar en policy som i realiteten motsätter sig att alla kvinnor skall har tillgång till en laglig och säker abort.

Omröstningen blev jämn, 108 personer röstade för 1a - c och 92 emot. (Ett förbluffande antal medlemmar lade ned sina röster). Det är klart att det sved att sätta sig i knät på eventuella reaktionärer inom rörelsen som röstade för avslag för att de faktiskt är emot abort, men det var bara att bita sig i tungan.

Lyckligtvis hade omröstningen ännu ett steg. För att göra det solklart varför vi röstade på den ena eller andra sättet skulle vi även få rösta om vilken framtid vi önskar se för abortfrågan inom amnesty:

2d Amnesty bör stanna vid det alternativ 1 som vi har fått fram.

2e Det alternativ 1 som vi har fått fram är endast ett steg på vägen. Amnesty bör bygga vidare på detta och anta en policy avseende abort som baseras på uppfattningen att kvinnans rätt till fysisk och psykisk integritet innefattar en rätt att avsluta sin graviditet och att abort därför skall vara laglig, säker och tillgänglig för alla kvinnor.

2f Vi bör fortsätta att diskutera om 2d, 2e eller något däremellan är den bästa lösningen för Amnesty.


Här fanns ingen tvekan, det enda rimliga alternativet 2e vann överlägset. Nu återstår att se vad resten av den internationella rörelsen säger. Kampen för kvinnors mänskliga rättigheter har nämligen en tendens att ta lång tid.

Monday, April 24, 2006

Nedmonteringen av folkrätten - Sverige tar täten

Sverige har pinsamt nog lagt ett förslag i Europeiska Ministerrådet om ett regelverk kring diplomatiska försäkringar. Ni vet, sådana där och icke juridiskt bindande ”garantier” som används för att i strid mot folkrätten kunna avvisa människor till länder som tillämpar tortyr. Sådana ”garantier” som supuestamente skulle legitimera att Ahmed Agiza och Muhammed AlZery avvisades till Egypten 2001.

Efter att ha blivit fullständigt nedmejade av kritik från Manfred Nowak, FN:s särskilde rapportör i tortyrfrågor, och från organisationer som Amnesty International och Human Rights Watch är den svenska regeringen tydligen ivrig att rädda ansiktet. Allvarligt talat, hur fan har man tänkt?!

”Okej, det var ju lite pinsamt att bli kritiserad av FN för den här jobbiga historien med dom där terrori…eh, muslimerna. Men om vi kan få med oss polarna i EU så kanske det här med kopplingen Sverige - tortyr och bruten folkrätt inte verkar så farligt. Så gör vi.”

Vi som inte riktigt gillar detta bortdealande av mänskliga rättigheter kan glädjas över att inte ett enda land i Ministerrådet biföll Sveriges förslag om ett ”regelverk” kring diplomatiska försäkringar. Och så kan vi skämmas lite över vår regering.

Apropå skam kan jag ju nämna helgens mest pinsamma händelse. Nämligen samtalet mellan migrationsminister Barbro(anticimex)Holmberg och Mauricio(språktest, kulturarv…etc)Rojas på Amnestys MR-konferens i fredags. Kontentan av deras pinsamma konsensussnack som skulle handla om asylrätt var att Sverige har en generös och bra flyktingpolitik (”jag håller faktiskt med dig där Mauricio/Barbro, klapp klapp på axeln”) och att allt egentligen handlar om EU:s jordbrukspolitik. Dessutom har vi när det gäller asylrätt tydligen en hel del att lära av Kinas reglerade arbetskraftsinvandring till kuststäderna.

Helt otroligt.

Saturday, April 22, 2006

Amnesty och aborten

Är i soliga Göteborg på årsmöte med svenska amnesty. Ganska mycket vanligt föreningstugg - verksamhetsberättelse, val till styrelsen... och faktiskt en riktigt intressant policyfråga: Abort.

Inte så att amnesty hittills varit emot rätten till abort, men frågan har liksom mycket annat viktigt legat utanför vårt mandat.

Jag ropar naturligtvis hurra för denna utveckling. Abort är inte en mänsklig rättighet vilken som helst. Rätten till abort, rätten till den egna kroppen och den egna reproduktionen är den mest grundläggande rättigheten för kvinnor och en förutsättning för allt annat. Den som inte är suverän över den egna kroppen lever begreppsligen i slaveri.

Årsmötet ska nu inte fatta något egentligt policybeslut om amnestys hållning i abortfrågan. Vi ska ge en rekommendation till ett internationellt Chair Forum som hålls i London i juni. Där kan man om de nationella sektionerna inte motsätter sig det fatta beslut om en mandatutvidgning.

Min uppfattning är ju solklar och jag hoppas att övriga årsmötesdeltagare väljer att lyssna på amnestysektionerna i latinamerika som har kämpat för att vi ska inkludera abortfrågan i vårt arbete. De latinamerikanska kvinnorna lever varje dag i abortförbudets förtryck och borde rimligen få vägleda oss i den här frågan.

Dagen började med en adrenalinrush. Vid ingången till den för helgen lånade handelshögskolan hade en liten ja-till-livet-freakshow samlats med sedvanliga banderoller med blodiga foster. Jag var nära att nita en av dem efter en kort eskalerad skrik-debatt. "Har jag ingen talan för att jag har snopp? Det är ju könsdiskriminering!!" Tur att Åsa drog med mig in till en lugnande kopp kaffe.

I eftermiddag tar amnesty förhoppningsvis ett steg mot att på allvar inkludera kvinnor i sitt arbete för mänskliga rättigheter. Rapport följer!

Wednesday, April 12, 2006

Feta onsdagstipset

Ikväll händer det prylar. Till exempel det här fantastiska föredraget på Copacabana, som jag inte kan på eftersom min darling sister Malin har gett mig biljetter till Amparanoia på kulturhuset. Konserten blir ju grym, men för er som inte ska dit rekommenderas följande:


Exklusivt besök från Buenos Aires: Mujeres Públicas på Copacabana

Mujeres Públicas är en feministisk konst- och aktionsgrupp baserad i Buenos Aires,
Argentina. Gruppen beskriver sitt arbete som varande mellan kultur och politik,
aktivism och teori. Deras arbeten behandlar och ifrågasätter samtidens normativitet,
dekonstruerar makt och använder ironi som vapen. Just nu arbetar dom med en
undersökning kring kvinnor och fattigdom.

Magdalena Pagano kommer att presentera Mujeres Públicas arbete och berätta om läget
för dom feministiska rörelserna i Argentina.

Kom och lyssna, prata och fika. Föredraget hålls på spanska, tolkas till svenska.

Kafé Copacabana, onsdag 12 april, 19.00. Hornstull strand 3.

Tuesday, April 11, 2006

En ungdomsikon är död

Linda Skugge* skriver manifest i Expressen och går ur feminismen. Och uppmanar oss att göra detsamma. Kontentan är att feminismen är dålig för hennes karriär och ett dessutom ett ostrategiskt move för unga tjejer. Sedan trampar hon effektivt ner dessa tonårsbrudar som hon så gärna vill att det ska gå bra för.

” Jag tycker så synd om dessa sjukt utspökade brudar. De har svartfärgat hår, gärna med slingor i starka färger, superkorta luggar, crazy frisyrer, svarta och röda kläder, punkrandiga strumpbrallor, en massa pins med kommunistslogans på, sotiga ögon och i allra värsta fall, kritvitt puder och påmålade "tårar". Man vill bara springa fram till dem med en tvättlapp och be dem tvätta bort all den där skiten. Det är inte coolt att se ut så där, ni sabbar bara för er själva. Ingen kommer ta nåt av det ni säger på allvar. Era lärare kommer att behandla er sämre, ni kommer inte få några jobb. Ni förstör för hela er kommande karriär genom att kalla er feminister.”

Hon skriker att hon inte vill bli förknippad med sådana som oss. Ingen får tro att hon ”färgar håret svart, spar ut kroppshår, aldrig sminkar sig, går i högljudda demonstrationståg”. Hon verkar också ha knarkat repriser av äckel-dokun Könskriget:

”Feminist som ord funkar inte. Det enbart förstör och gör så att folk slutar tänka. Man blir ett ufo i folks ögon om man säger att man är feminist. Det spelar ingen roll vad ordet betyder för i folks ögon betyder det att man hatar män, att man tycker att män är djur, att man tycker att kvinnor ska "ta över" makten, att män ska ge alla sina pengar till kvinnorna, att man ska kunna döma alla män för våldtäkt utan rättegång, att alla män slår kvinnor. Ordet har blivit ett vidrigt ord i folks ögon. Feminister är vidriga dårpippis.”

Ursäkta, men hur jävla old är inte det här?? Hur kan ännu en person få space i media för att kräkas trista klyschor på feminister? Och hur kan LS framställa detta som att det vore något nytt? Med små korta pauser i världshistorien har kvinnor som velat ändra på hur makten fördelas motarbetats, förlöjligats, osynliggjorts, torterats och bränts på bål. Old news, sistah. (Oj förlåt, ska inte räkna in dig i kvinnokollektivet där du inte vill vara.)

En halvrimlig strategi skulle ju då kunna vara att som kvinna i ett patriarkat mobilisera och intensifiera motståndet. Feminismen är ett kollektivt projekt som inte bara handlar om vad som lönar sig för mig utan om vilket samhälle vi vill ha. Linda har dock ett annat recept.

Stick inte ut. Gör inte motstånd. Gör ingenting som inte lönar sig för dig personligen just här och nu. Var smidig och snygg och naturligt sminkad, skaffa kärnfamilj och radhus i Sollentuna. Skratta åt killars tråkiga skämt. Var en daddy’s girl. Var sexuellt tillgänglig för män oavsett vad du vill. (Vill du något alls?) Skit i andra kvinnor. Det är lätt och trevligt.

Linda Skugge var en av dem som med Fittstim öppnade mina ögon för feminismen någon gång i gymnasiets forntid. Länge sedan hon slutade vara en ikon för mig. Men ändå. En sorglig dag idag.

*Linda Skugges maktposition och stabila medieutrymme tvingar mig idag att frångå min regel att inte dissa andra kvinnor.