Syrran

Bränn flaggan, öppna gränserna, allt åt alla.

Friday, June 30, 2006

Slarvigt om konflikten

En av de bloggare jag gärna läser är Katrin Kielos. Den crazy kombinationen radikalfeminist och höger(sosse)brud är ju svår att motstå.

Nu kommenterar hon dock vänsterns inställning till Israel och situationen i regionen på ett grymt oreflekterat sätt vilket gör mig beklämd. Antingen tycker hon verkligen såhär eller så har hon dålig koll på just denna fråga. Jag hoppas på det senare och att kommer att hålla utkik efter hennes inlägg om nordamerikanska feministikoner. För de texterna brukar ju vara grymma.

Jag har hursomhelst kommenterat under hennes inlägg, läs om ni vill.

Inga ord för övergreppen

Det finns inga ord hos mig.

Jag blir bara stum för de illdåd som Israel just nu gör sig skyldiga till i Gaza.

Stumhet är dock inte det som behövs.

Det som behövs är ekonomiska sanktioner mot Israel och en militär intervention med FN-styrkor för att skydda det Palestinska folket mot övergrepp och tvinga ockupationsmakten att följa internationell rätt och respektera 1967 års gränser.

ISM har skrivit bättre om det som sker och kallar saker vid dess rätt namn.

Tuesday, June 27, 2006

ius språktest

Svensk Folkeparti håller stilen och framhärdar i sitt krav på språktest för den som vill bli medborgare i Sverige. Förslaget var rasistiskt och icke-liberalt när det lades 2002 och - I can tell you - det är inte bättre nu. Är det någon som tror att Fp:s stora framgångar i förra valet handlade om något annat än deras ruggiga fisketurer i geggiga vatten?

Jag antar att min inställning till nationalstaten och alla dess uttryck har framgått i tidigare inlägg. (Inga flaggor, inga pass, inga gränser, inget ägande av länder och jord, inget vi och inget dem) Diskussionen kring medborgarskapet kan därför te sig lite väl inomsystemlig för att höra hemma på denna blogg. Men hey, det är i nationalstatssystemet vi befinner oss och detta måste således kunna kommenteras.

Varför är det då så noga med medborgarskapet? Utländska medborgare som har permanent uppehållstillstånd och är folkbokförda i det här landet har ju i princip samma rättigheter och skyldigheter som de som på papperet är ”svenskar”. Men skillnaderna finns. Bara den med svenskt medborgarskap kan få ett svenskt pass och har en absolut rätt att bo och arbeta här. Och bara svenska medborgare har som bekant rätt att rösta i riksdagsvalen och bli invalda i densamma.

Vid det förra sekelskiftet drevs rösträttskampen av liberaler och socialister, och t.o.m den konservative Heimenstam insåg att det ”är en skam att medborgarrätt heter pengar”. Ska vi nu lära oss att ”medborgarrätt heter svenskkunskaper”? Kanske kan medborgarrätt i så fall också heta högskolepoäng, tillvidareanställning eller bostadsrättsinnehav?

På ett politiskt-filosofiskt plan är liberalismens kärna form och inte innehåll och ”the right is prior to the good”. Den strikt liberala uppfattningen i medborgarskapsfrågan borde således vara att inga ”goods” som t ex språkkunskaper skall kunna villkora ”the right” till medborgarskap.

Man kan ha många olika åsikter om liberalismen som ideologi, men det torde hursomhelst stå klart för alla med fungerande sinnen att Folkpartiet inte längre är ett liberalt parti. Leijonborg försvarar den integritetskränkning som språktest innebär med att det ska underlätta integrationen av invandrare. En strikt liberal skulle aldrig nöja sig med ett sådant utilitaristiskt resonemang. Och en strikt liberal skulle inte anstränga sig så för att ta väljare från Sverigedemokraterna.

Wednesday, June 21, 2006

Lagstiftning nu!

Subsidiaritetsprincipen är rimlig och logisk i många fall - staten behöver t ex inte peta i kommunernas simhallar. Men i frågor som rör grundläggande mänskliga rättigheter och medborgarnas jämlika tillgång till dessa så hör ett hindrande kommunalt självstyre faktiskt hemma i "brännbart".

En sådan fråga är kvinnors rätt att leva liv fria från mäns våldsutövning. Idag beror en kvinnas möjlighet att få hjälp att ta sig ur en våldssituation på var i landet hon råkar bo. Steg 1A torde vara en nationell lagstiftning som tvingar kommunerna att utarbeta handlingsplaner för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, som tvingar dem att erbjuda kvinnor skyddat boende och som tvingar dem att avsätta reda pengar.

Och gårdagens seminarium med Yakin Ertürk, Morgan Johansson och Katarina Bergehed gav faktiskt vissa hintar om att vi kan vara på väg åt rätt håll. Den försynte ministern ville inte lova skyddade boenden i alla kommuner, men han lovade faktiskt att arbeta för en nationell lagstiftning som tvingar kommunerna att upprätta strukturer för att stoppa det våld som kvinnor dagligen utsätts för. Han scorade också poäng genom att säga självklarheter som att våldets grund ligger i det strukturella kvinnoförtrycket och genom att faktiskt slänga ut en liten diss mot styggelsen ”Könskriget”.

Minister Mollgan är alltså för närvarande min favoritsosse, om man nu kan tala om dem på det sättet. Vi får väl se om det bara handlade om vackra ord i en ABF-sal full av jourkvinnor och amnestyfolk.

Monday, June 19, 2006

Privatgnäll och tips

Blir det så här när man yrkesarbetar? En klubbad sälunge som inte orkar mer än att kolla på L-wordrepriser? I fyrtio år till..? Imorgon bakas emellertid andra bullar och jag beger mig efter jobbet till Sveavägen 41 för en klart högre energinivå än dagens.

Yakin Ertürk är FN:s särskilda rapportör mot våld mot kvinnor och hon skall tillsammans med socialtjänstminister Morgan Johansson och Amnestys Katarina Bergehed diskutera situationen vad gäller våld mot kvinnor i Sverige. Jag vet att åtminstone Katarina är skarp och inte svävar på målet så det blir förhoppningsvis inte det vanliga konsensustugget. Ses där? Hedénsalen, ABF-huset 18 -20. Föranmälan krävs på info@humanrights.se

Efteråt sushi och Nytorgshäng med lovely L. För mig alltså.

Saturday, June 17, 2006

Serenity now!

Det började med sedvanlig irritation. Hur kan det annars börja när allt rum omkring mig invaderas av uttryck från de här tävlingarna i Tyskland? Smaka på den här kombinationen: nationalism + masspsykos + manlighetskult + sport + Fredrik Ljungbergs markerade haklinjer.

Smakar det gott? Eller smakar det kanske… ruttet? Och då har jag inte ens gått in på våldtäktsbarackerna där våra fina svenska killar ”tröstar sig med sex” när ”vi” spelar oavgjort mot något land.

Och irritationen blev till eksem, högt blodtryck, sömnsvårigheter… Jag väntade på att gå sönder. Men ingenting händer. Som om en skyddande hinna har lagt sig mellan mig och fotbolls-fucking-VM. Och det oroar mig. För jag vet ju hur det går.

”Serenity now, insanity later!”

Thursday, June 15, 2006

Mina jag och folkpartiet

Jag vet att det är lite old. Det har ju i veckor varit det givna samtalsämnet med vänner, familj, kollegor, dejter... Att vi alla egentligen är folkpartister! Det här hemska testet förföljer mig, stör min nattsömn, trycker mig allt närmare gränsen. Identitetskrisen är ett skriande faktum och jag måste rannsaka mig själv offentligt på internet.

Är det så att jag egentligen borde sitta och skriva riksdagsmotioner om att utvisa Sveriges samtliga invandrare som inte bär efternamnet Rojas? Och är det kanske så att jag egentligen vill införa obligatorisk kroppsaga från årskurs fyra? För att inte tala om det bistånd som jag egentligen vill att vi ska skeppa ned till Israel för att bygga ut bosättningarna på Västbanken.

Eller så är det bara så att jag måste göra något åt min livsstil. Måste börja titta på "Efterlyst", måste börja "prioritera prestige när jag väljer bil" (hahahahaha!), måste sluta ha folk på middag, måste baka för första gången i mitt liv, måste köpa trisslotter. Shit, måste köpa trisslotter nu!! Då försvinner det, då blir det bra...

Monday, June 05, 2006

Ignorera eller göra motstånd?

Hur ska man förhålla sig till den här sjuka morgondagen? Rikard Warlenius menar i senaste Arbetaren att han tänker gå till jobbet som vanligt "som om nationaldagen inte fanns". Självklart en rimlig inställning eftersom nationalstaten Sverige inte har någonting med mig att göra.

Men fungerar det att tiga ihjäl den 6 juni? Jag tror i alla fall inte att det går att tiga ihjäl nynazister och därför kommer jag imorgon att delta i följande manifestation:

Promenera mot nazism
Tisdagen 6 Juni
Samling 12.30
S:t Eriksplan, Stockholm
Läs för övrigt Fredrik Strages utmärkta och ovanligt klarsynta artikel om det obehagliga i nationalism och flaggviftande. "Patriotism är de hätskas dygd" (Oscar Wilde)

Sunday, June 04, 2006

Hur blir vi omänskliga?

Skånejävlar, tänker jag och skäms sedan lite. (Emil Jensen är ju faktiskt från Skåne)

Men 59 procent av invånarna i Skåne och Blekinge län vill faktiskt att Sverige skall ta emot färre flyktingar. Det är de s k SOM-mätningarna som varje år genomförs vid Göteborgs Universitet som visar att svenskarnas attityd till flyktingar trots allt har mildrats det senaste året. Nu är "bara" 48 procent av Sveriges befolkning negativt inställda till flyktingmottagande, skriver DN. I Stockholm och övre Norrland är man mest toleranta, men även där är siffrorna skrämmande.

Varför blir det såhär? Hur kan våra hjärtan vara så förhärdade inför andra människors lidande? Attityder och värderingar uppstår ju inte ur tomma intet. Pia Kjaersgaard och hennes homies vill ju få oss att tro att främlingsfientlighet handlar om motstånd mot en generös invandrings- och flyktingpolitik. Att det handlar om att "vanligt folk" med rasistiska åsikter hyser dessa trots överhetens politiskt korrekta censur.

Jag vill hävda att det är precis tvärtom. Rasism och främlingsfientlighet i de breda folklagren är ett resultat av rasismen som kommer uppifrån. Omänskliga lagar, omänskliga institutioner och omänsklig behandling av asylsökande leder också till omänskliga människor.

Det är institutioner och lagar som går först i vandringen mot ett samhälle där vi rycker på axlarna inför apatiska barn och människor som skjuts ihjäl vid EU:s gränser. Det är institutioner och lagar som har berett vägen när denna axelryckning övergår i lynchmobbens terror mot dem som sökt skydd på denna plats på jorden.

Saturday, June 03, 2006

Våra farliga rättigheter

Efter FN:s toppmöte kring HIV och AIDS hade man skäl att frukta att resultatet skulle bli ett reaktionärt skitdokument dikterat av en ohelig allians bestående av USA, katolska kyrkan och flera muslimska länder. Vad doktrinen om avhållsamhet och trohet som den enda vägen leder till vet vi. Den leder till 8000 döda i AIDS varje dag. Kondomer och sexualupplysning är tydligen så farligt att dess bekämpning är värt priset av ett folkmord på människor i fattiga länder.

Och visst är det farligt. När människor, när kvinnor, får kunskap, redskap och möjligheter att kontrollera sin sexualitet, sin reproduktion och sin hälsa kan ju vad som helst hända. För vad blir nästa steg? Fria aborter kanske? Kvinnor som spränger avelsdjurets kedjor och vänder på världen som vi känner den? Livsfarligt för dem som vill ha kvar den.

Därför är det med lycklig förvåning man konstaterar att toppmötets slutdokument inte blev den styggelse man hade kunnat vänta sig. Planen som av vissa grupper med rätta kallas för ”patetiskt svag” är visserligen inte juridiskt bindande och innehåller heller inga konkreta förslag om finansiering. Men goda krafter lyckades ändå få med åtgärder vad gäller sexualundervisning, användandet av kondom och sprutbytesprogram. Ett litet slag i det stora kriget.