Syrran

Bränn flaggan, öppna gränserna, allt åt alla.

Friday, July 28, 2006

Minns henne!

Elsa Maria Bergström har gått bort. Nu blir Uppsala lite fattigare, lite sämre, lite tystare.

Det är omöjligt att nämna allt hennes engagemang och jag skall inte försöka. Men hon var en av de mest drivande i Kvinnor för fred. Och varje torsdag stod hon med Kvinnor i svart på stora torget för att protestera mot Israels apartheidmur och den olagliga ockupationen av Palestina.

Jag kände henne bara väldigt ytligt, men jag vet från dem som stod henne närmare att vi har förlorat en stor humanist och rättvisekämpe. Jag har nog aldrig varit på någon politisk sammankomst i Uppsala där hon har uteblivit.

Jag brukar vara skeptiskt till förebilder. Men om jag får vara som Elsa Maria Bergström när jag är 80 år kommer jag att vara stolt.

Monday, July 24, 2006

Facit så länge

Befinner mig lätt berusad på stadshotellet i Visby. Vi drar iväg ett facit i brist på bättre inlägg.

1. Homer som säljer fett i Simpsons.

2. Troy i Reality Bites.

3. Joey i Vänner.

4. Woody Allens pappa i Radio Days.

5. Woodys karaktär i Annie Hall.

6. Elaine och Jerry i Seinfeld.

7. Lisa i Dirty Dancing.

8. Friedrich i Sound of Music.

9. Dianne Wiests karaktär i Bullets over Broadway.

10. Jack Nicholsons karaktär i A few good men.

Saturday, July 22, 2006

Snart tillbaka

Det var tydligen kontroversiellt att hävda rätten till mat och hälsa. Skulle gärna bemöta detta nu, men åker med jobbet till Visby imorgon bitti och har inte packat än, så det får bli en annan dag.

Men for the record, blogge, jag är varken statsfeminist eller statssocialist. Och det kan vara bra för den egna trovärdighetens skull att låta bli att vara vulgär.

Mvh Syrran

Centern och nattväktarstaten

Det bär mig emot. Ni anar inte hur mycket. Jag skall faktiskt ägna ett precious turnéstopp i Stockholm åt att skriva ett inlägg om Centern. Helt obegripligt och surrealistiskt. Jag har egentligen inte särskilt höga tankar om något av riksdagspartierna, t ex för att de representerar makten och har en skamlig flyktingpolitik (s), är jävligt höger (m), fiskar rasiströster (fp), hatar bögar/flator och vill ha religiösa friskolor (kd) för att nämna några. Men inget av dessa partier kommer ens i närheten av centern vad gäller den totala poänglöshetens mörker. Det finns helt enkelt få saker som intresserar mig mindre än detta beskäftiga, trista femprocentsparti. Det hjälper inte ens att de på senare tid försökt sätta sina slöa huggtänder i arbetsrätten, de är och förblir ett parti att ignorera.

Nog med reservationer. Anledningen till att jag ändå stärkt av bra kaffe och till tonerna av ”Svarta ballader” skriver detta är att CUF:s ordförande nyligen uttalat sig om mitt absoluta favoritämne och därmed ger mig tillfälle att gräva ned mig i detta. Under ledning av Hanna Roberts höll Amnesty under Almedalsveckan ett seminarium på temat ”Fullständiga rättigheter. Ett samtal om mänskliga rättigheter inför 2006 års val" och min kära Fredrik bekände i detta sammanhang färg vad gäller sin syn på mänskliga rättigheter.

Att Centern blivit ett nyliberalt parti står ju klart efter ”utspelet” om slopad arbetsrätt, men att de helt drastiskt blivit randianer var lite av en nyhet. Federley citeras i Amnesty Press om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter:

– Dessa rättigheter hör inte hemma här. De kom till genom eftergifter, sade han och syftade på kalla krigets diskussioner i FN. Han återkom senare under samtalet till att han inte ”stöder ESK-rättigheter”.

Vilka rättigheter är det då Federley ”inte stöder”? Om vi utgår från FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna utgörs artikel 22-27 av rättighetsanspråk som i allmänhet brukar betecknas som ”positiva”, i relation till de ”negativa” 21 anspråken som inleder deklarationen. Om han menar vad han säger vill Fede alltså avskaffa följande:

Rätten till en levnadsstandard som inkluderar föda, kläder, bostad, hälsovård, gratis undervisning, rätt till arbete, begränsad arbetstid, betald semester, rätt att ta del av konst och vetenskap samt rätten att åtnjuta social trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom och ålderdom. (Art 22-27, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna)

Min fråga till Fredrik är: Har du kollat om Maud är med på idén om nattväktarstat?

Till er andra: jag lovar och svär att inte skriva mer om Centern. Det finns gränser för hur högt intressetelefonen kan ringa och vi har just fått tinnitus. Däremot återkommer jag nog till mitt lilla älsklingsbarn positiva rättigheter.

Andra bloggar om:
Andra bloggar om:

Wednesday, July 19, 2006

En kvinna, alla kvinnor

Min filosofiska regel par préference är tveklöst det kategoriska imperativet. Det som kan generaliseras är det rätta och goda. Underbart. Ett och noll. Konsekvens.

Annars verkar folk ha en svaghet för det här med undantag. Det särskilda före det allmänna. Undantaget har t.o.m ett eget obegripligt och felaktigt talesätt, "som bekräftar regeln". Hallå! Ett undantag bekräftar inga regler.

Som min vän Manuel som flydde från Chile och bodde i Upplands Väsby innan han återvände. Han tränade simning i en klubb med mest svennar och i bastun efter simningen vädrade de sina åsikter om "invandrare" som "kommer hit och kommer". Ni vet: bidrag, potatisodling i parketten, the works.

- Men jag då? Sa Manuel.

- Du? Du är ett undantag.

- Nej, sa Manuel. Inga undantag. Jag är regeln. Vi är regeln. Vänj er.

Eller som männen i bussen, där jag bor, eller kring scenen, där jag arbetar. Männen som berättar historier där kvinnor är kött. Historier som ofta slutar med en avsugning. Männen som på baksidan av sina ID-brickor har nakna kvinnor, naket kött. Männen som uppenbarligen hatar kvinnor.

Och samtidigt. Samma män som ler mot mig, hjälper mig att bära, är trevliga. Eftersom jag är ett undantag. Ett undantag från det nakna köttet. De är säkert osäkra på kategoriseringen. Hora? Madonna? Oskuld? Nunna? Men ändå, ett undantag från köttet som kan och bör brukas.

Men jag skall berätta hur det är. Jag är inget undantag. Jag är regeln.

Om hon är kött, är jag kött. Om du köper henne, köper du mig.

Andra bloggar om:

Monday, July 17, 2006

Orkar inte

Snabbt stopp i Stockholm. Orkar inte skriva om all skit som händer. Orkar inte skriva om deras attempt att skriva in sig i historien som anstiftare till ett tredje världskrig (har Orwell någonsin varit mera närvarande?). Orkar inte heller skriva om alla jävla män omkring mig (obs: inte Amnestyfolk) som inte tror att jag kan någonting, kallar mig "solstråle", avbryter och har pinupbilder på sina ID-brickor. Orkar inte berätta om högermännens härskartekniker under våra lobbysamtal. "Det fungerar ju inte riktigt så [lilla gumman]".

Det får istället bli en outsplash i populärkultur med mina favoritcitat. Ett frågespel, kan vi säga. En poäng om du kan sammanhang (film, serie), en poäng till om du kan karaktären.

1."I wouldn't wanna wind up working at your mothers emu farm."

2. "Hello, you have reached the winter of our discontent."

3. "Did you know there already was a Joseph Stalin?"

4. "She's a black woman, she has a right to steal from us!"

5. “You call your analyst Donnie?”

6. “- But I broke up with him!
- And yet, he continues to live.”

7. “You wouldn’t care if I slept with an entire army, as long as it was on the right side of the Ho Chi Min trail.”

8. “They were strawberries! But it was so cold they’d turned blue.”

9. No! Don’t speak! Don’t speak!”

10. “All you did today was weaken a country.”

Thursday, July 13, 2006

Boktips till Z

Den franske mannen med det vackra namnet "talar ut" och alla utom jag är så otroligt intresserade. (Meh taludd! T.o.m. jag skriver om det. Man kan inte skydda sig)

"Men vad saaaa den där italienaren egentligen?!!" Gäsp. Som om det fanns någon kommentar som skulle kunna legitimera fysisk misshandel.

Och surprise, det var lilla mamma och lilla syster det handlade om. För kvinnor kan ju som bekant inte stå upp för sig själva. En riddare med hårt kranium måste rycka ut för att försvara hedern. Och boktipset till Zinedine och hans polare gäller naturligtvis Stephan Mendel Enks "Med uppenbar känsla för stil":

"Den dominerande manligheten är en våldsideologi, en livsfarlig logik, en kollektiv sinnessjukdom och en evig tävlan där kvinnor bara är statister. Den förstör livet för samtliga sina deltagare."

Finns den översatt till franska?

Wednesday, July 12, 2006

Det räcker inte!

Hurra. Mr W har nu fått gett vika för juridiken och medger att de 1000 individer som hålls fängslade på bl a Guantánamo skall omfattas av Genèvekonventionen. Han gör det naturligtvis inte för opinionen, eftersom han har sitt starkaste nationella stöd för den politik som rör "kriget mot terrorismen". Men högsta domstolen har förklarat hans hemkokta system med militärtribunaler och "illegala kombattanter" för olaglig och när HD talar så lyder man.

Jippi, fångarna har nu rätt till human behandling och grundläggande rättigheter i samband med sin eventuella rättgång. Det är pinsamt och upprörande att detta ses som ett framsteg.

Guantánamo ska stängas.

Monday, July 10, 2006

Alltid öppet

”Fan, du är ju otrevlig!”

Halmstad. Jag arbetar kväll ute bland allmänheten. Värmen är tropisk. Jag förklarar vårt system med blixtaktioner för en kvinna. En man i min ålder vill vara social, vill prata privat, undrar varför jag inte ”vill ha trevligt”. Jag arbetar. Jag talar med någon annan. Ha en trevlig kväll. (Amnestymunderingen gör mig diplomatisk) Han lackar, jag är en bitch.

Uppsala. Trettioårsfest. En man ska prata med mig och tycker att han får lägga armen om mig. Jag säger, faktiskt vänligt, att han nog inte ska ta i mig. Det skulle kunna vara bra så. Min markering är helt rimlig. Förutom att den inte är det. Det rimliga hade varit att sitta kvar och obekväm som fan lyssnat klart på hans jidder och till slut låtsas gå på toaletten för att få bort hans hand från min hud. Och gissa om han lät mig veta hur orimlig jag var. Hela kvällen, varje öppning, varje ord jag sa blev en ursäkt för att tala om hur orimlig jag var som kvinna. Budskapet gick helt enkelt fram.

Alltid öppet, alltid tillgänglig. Det är rimligt och rätt för det andra könet.

Jag är övertygad om att det är just bristen på tillgänglighet som gör att många ”feministkillar” får epilepsi av tanken på kvinnoseparatism. Visst, man kan tala om generaliserbarhet, problematisk essentialism, att inte sjunka till motståndarens nivå. Teoretiserande bländverk.

I själva verket blir feministkillen nervös när kvinnorna vänder hans svada ryggen och säger nej till att lyssna på hans insikter om mansrollen och hur jobbigt det är att vara en del av ett förtryckande kollektiv. När det inte handlar om honom blir allt otryggt och farligt. Och steget dit kantas av en stor dos social friktion. Men jag tror att det är värt det.

Sunday, July 09, 2006

Ett billigt inlägg

På snabbvisit hemma i Stockholm och hinner med ett inlägg som skrevs av någon annan för 24 år sedan. Man byter bara ut Vietnam mot Gaza så får man en bild av hur den svenska regeringen skulle kunna reagera mot Israels terror över det Palestinska folket:

"Man bör kalla saker vid deras rätta namn. Och det som pågår idag i Vietnam, det är en form av tortyr. Det kan inte finnas militära motiv för bombningar i denna skala. (...) Det man nu gör är att plåga människor. Plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse under maktspråk..."

Visst var Palme en inomsystemlig, politisk dubbelspelare av stora mått, men han var inte tyst inför maktens övervåld.

För övrigt såg jag i fredags en löpsedel för tidningen Metro: "Prostituerad kan ha smittat 100 svenska män med HIV".

Om jag hade satt löpsedeln hade den lytt enligt följande:
"HIV-smittad kvinna kommersiellt gruppvåldtagen av 100 män"

Tuesday, July 04, 2006

På lobbyturné utan blogg

Stackars er. Buhu. Nu blir det nog inget bloggande på många veckor.

Skämt åsido. Jag åker ut på sverigeturné med amnesty och kommer hem i mitten på augusti, och vet inte hur det blir med uppkopplingar och sådant. Vid sidan av att kränga amnestypromos, samla in pengar och dela ut flyers till allmänheten skall vi också som någon slags budgetlobbyister kränga våra frågor till riksdagskandidater från de sju stora partierna.

Efter en del diskussion inom organisationen blev det till slut tre fokusfrågor inom den nationella kampanjen En aktiv röst. Vi ställer följande krav:

Våld mot kvinnor
Den svenska regeringen ska anta en nationell handlingsplan om våld mot kvinnor.
Alla våldsutsatta kvinnor ska få det skydd och stöd de behöver oavsett var i landet de bor. Kvinnor som flytt könsrelaterad förföljelse och som är i behov av skydd ska få asyl i Sverige.

Förbudet mot tortyr
Sverige ska under inga omständigheter använda sig av diplomatiska försäkringar för att kunna återsända personer till länder där de riskerar att utsättas för tortyr.
Sverige ska införa tortyr som ett specifikt brott i svensk lag.
Sverige ska under inga omständigheter återsända asylsökande till länder där de riskerar att utsättas för tortyr.

Vapenhandel
Den svenska regeringen skall följa svensk lag och inte exportera vapen till länder som kränker de mänskliga rättigheterna. Sverige ska aktivt verka för ett internationellt vapenhandelsavtal med uppgift att reglera den internationella vapenhandeln.

Så.. jag återkommer.

Monday, July 03, 2006

Sossarna slirar om tortyrförbudet

Amnesty har åkt till Almedalen för att sprida klokskap och språka på politiska. Resultatet av deras ansträngningar kan till viss del beskådas på kampanjsidan En aktiv röst, där det bloggas från lobbysamtal och festivaler.

Idag svarade Marita Ulvskog på frågor om det absoluta tortyrförbudet och diplomatiska försäkringar, och hennes svar var inte direkt upplyftande. Diplomatiska försäkringar är som bekant de icke juridiskt bindande ”garantier” som används för att i strid mot folkrätten kunna avvisa människor till länder som tillämpar tortyr.

Enligt sossarnas partisekreterare ska det vara absolut uteslutet att använda sig av diplomatiska försäkringar. Eller... det vill säga i "vanliga" asylärenden, som hon uttryckte det. Frågan är hur hon skulle klassificera ärenden som Ahmed Agiza och Muhammed AlZery? Var dessa egyptier inte tillräckligt "vanliga"? Eller var det omständigheterna med påtryckningar från en paranoid supermakt som inte var tillräckligt "vanliga"?

Saturday, July 01, 2006

Snabba ryck!

Manifestation mot Israels övergrepp i Gaza

Idag Medborgarplatsen 13.00