Syrran

Bränn flaggan, öppna gränserna, allt åt alla.

Monday, August 14, 2006

Om positiva rättigheter, del 1

Jag diskuterade tidigare under sommaren Fredrik Federleys uttalande under ett av Amnestys seminarier om att hans värderingar inte omfattar stöd för positiva rättigheter, och utlovade ett längre resonemang kring detta. Here we go, en kort kapitelbok i tre delar om positiva rättigheter och en skärskådning av några av de argument som libertarianer använder sig av. (Mina vänstervänner undrar kanske om jag gått tillbaka till den för mig sedan länge dissade socialliberalismen? Ingen fara, det här är bara for fun. Jag är och förblir frihetlig socialist)

Rättighetsinflation
Ett vanligt förekommande argument mot positiva rättigheters status som just rättigheter är att detta ofelbart leder till att rättighetsbegreppet äventyras och att det helt enkelt går inflation i rättigheterna. Denna kritik formulerades redan på 1960-talet av den brittiske statsvetaren Maurice Cranston, mot bakgrund av FN:s konvention om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna från 1967. Han menar att ett värde, för att kunna ges status som rättighet, måste vara praktiskt genomförbar; det är helt enkelt orimligt att göra anspråk på att ett visst värde bör betraktas som en rättighet om dess förverkligande är en omöjlighet. Genom att som rättigheter proklamera värden av typen ”rätt till arbete” och ”rätt till social säkerhet”, menar Cranston att man flyttar diskussionen om rättigheter från sfären för det moraliskt bindande till en sfär av ”utopian aspiration”. ( ”Human rights – real and supposed” 1967)

Den svenska nyliberalismens pretty boy Johan Norberg har självklart också skrivit om detta och menar att en av de viktigaste egenskaperna hos en rättighet är dess ovillkorlighet, dvs att den inte bara är en form av målsättning utan ett krav som man är skyldig att uppfylla. Norberg hävdar att många positiva rättigheter är omöjliga att förverkliga och således inte uppfyller detta krav på ovillkorlighet. Risken skulle då vara att detta synsätt ”infekterar” de negativa rättigheterna, och att detta då skulle innebära att rätten till ”liv, frihet, och egendom uppfylls när politikerna tycker att det är lämpligt”. Kort sagt – inflation. (Fullständiga rättigheter – ett försvar för de 21 första artiklarna i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna ,1999)

Vi har således två till synes empiriska utsagor att ta ställning till: positiva rättigheter går inte att förverkliga i praktiken och att ändå benämna dem som rättigheter leder till att respekten för rättighetsbegreppet sjunker. Men vilken praktik är det då vi talar om? Kan människors rätt till ”en levnadsstandard som inkluderar föda, kläder, bostad, hälsovård, gratis undervisning, rätt till arbete, begränsad arbetstid, betald semester, rätt att ta del av konst och vetenskap samt rätten att åtnjuta social trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom och ålderdom” inte förverkligas under några omständigheter? Eller är det kanske den nu aktuella fördelningen av ekonomiska resurser som förhindrar deras förverkligande? Är det kanske rent av så att orsaksriktningen går åt motsatt håll i förhållande till vad som hävdas ovan? Att positiva rättigheter inte kan förverkligas för att ingen politisk vilja finns att respektera dem? I botten av den redovisade libertära argumentationen ligger helt enkelt ett normativt antagande om att ekonomisk omfördelning mot en mer jämlik situation inte är önskvärd. Huruvida detta är ett rimligt antagande må vara en moraliskt öppen fråga. Men att bortse från det och påstå sig argumentera endast utifrån empiriska verklighetsomdömen är inte hederligt.

Jag återkommer med en diskussion kring skyldigheter i förhållande till positiva rättigheter.

Andra bloggar om: , , , ,

Pingat på intressant.se

1 Comments:

Anonymous Martin said...

Bring it on, tell it like it is!

5:21 AM, August 15, 2006  

Post a Comment

<< Home