Syrran

Bränn flaggan, öppna gränserna, allt åt alla.

Tuesday, August 15, 2006

Radikalt arbete

Igår kom ett rekommenderat brev innehållande mitt examensbevis. Och där kom det, arbetslivet. Och jag älskar det. Älskar mitt kontor, älskar min mejlbox, älskar att hämta kaffe och se över dagens att-göra-lista. Jag jobbar med det jag vill, med i mina ögon livsavgörande frågor och jag tjänar inga direkta kommersiella intressen. Så vad är problemet?

Problemet är att vid arbetsdagens slut vill jag inte tänka mer på politik och rättvisa. Min energi till aktivism har gått åt vid mitt skrivbord och nu vill jag ha mitt opium i form av uteserveringar och Vänner-repriser. All kraft, all radikalism pumpas ut i lönearbete. Det må som i mitt fall vara ett rättfärdigt sådant, men likväl konsumeras gnistan.

Gjorde man fel som utbildade sig till den akademiska formen av aktivist? En statsvetare förändrar inga system, hon analyserar och cementerar dem. Och sedan är hon för trött för att ägna den fria tiden åt att ändra det som måste ändras. Skulle man istället göra som min vän basisten H? Som visserligen har utbildat sig till 500 högskolepoäng men vars drömjobb återfinns i en slapp biblioteksreception där man får betalt för att spela Zookeeper? Och som sedan exploderar av energi i värdefull antikapitalistisk och antirasistisk aktivism?

Är jag lurad? Eller är han?

Andra bloggar om: , ,

0 Comments:

Post a Comment

<< Home