Syrran

Syrran flyttar till ny blogg!

2006-10-22T14:56:00.000-07:00

Jag tröttnade på fula templates och lattjade fram en ny Syrran. Jag stänger av kommentarfunktionen här och hoppas att eventuella läsare hänger med hit.

Alltså: http://syrran.wordpress.com/

Om det är någon som är snäll och har en länk till mig får ni jättegärna ändra den till den nya snyggare sidan. Tack!

Idag: Folkfest mot rasism

2006-10-21T00:48:00.000-07:00

Idag hoppas jag att alla själar i närheten av Uppsala beger sig till Grand
Trädgårdsgatan 5 där det är dags för ännu en upplaga av UMR’s folkfest mot rasism.

Med anledning av valresultatet anordnas en paneldebatt med Hans Niklasson, Paulina de los Reyes och Jannis Konstantis om hur man bäst bemöter Sverigedemokraterna och deras retorik. Start kl. 15.00

På scenen ser vi ikväll:
18.15 Abrunn
19.00 Speech Club
19.45 Kane is King
20.30 Ruoka-Xeran
21.00 Mugwumps
21.45 Mat år far

Missa inte årets bästa antirasistiska fest!

Aborträtten under attack?

2006-10-20T06:09:00.000-07:00

Vi har sedan några veckor en socialminister som representerar ett parti som sedan starten haft abortmotståndet som en av sina profilfrågor. Följande står dock idag att läsa i kristdemokraternas principprogram: "En abort innebär att ett liv släcks. Lösningen på detta dilemma är emellertid inte ett förbud". Kan vi alltså vara lugna? Det vore naturligtvis politiskt självmord för kd att förespråka ett förbud och övriga regeringspartier skulle inte gå med på det heller, men det finns faktiskt en hel del som indikerar att vi faktiskt bör vara uppmärksamma på socialministern, hans parti och deras diskreta krig mot oss och våra rättigheter.

Göran Hägglund sade i en intervju i SvD 20 augusti att han ”snarast vill ha en översyn av abortlagen.”:

Vi har en situation där många läkare som är aktiva inom den här verksamheten pekar på det faktum att vi kommer att få dilemma där den övre gränsen för abort tangerar den tidpunkt när man kan rädda för tidigt födda barn.

Hägglund har inte uttryckligen sagt att den övre tidsgränsen för aborter bör sänkas, och jag skall naturligtvis inte lägga ord i munnen på honom men det skulle vara intressant att veta vad denna ”översyn” innebär. Om lagen och tidsgränsen är bra, varför skall vi då se över den? Företrädaren Alf Svensson är tydligare och menar i debattartikeln "Foster som ler aborteras" (SvD 5 mars 2006 ) att gränsen för aborter bör sänkas till 18:e veckan:

Låt oss inte i ivern att ha en liberal inställning till legala aborter komma i tidsmässig konflikt med fostrets överlevnadsmöjligheter. Det är enligt vår uppfattning hög tid att åter igen ta upp debatten med syfte att säkra en fortsatt respekt för de mänskliga livets okränkbarhet.

En person som i abortsammanhang talar om "livets okränkbarhet" kommer inte att stanna vid en diskussion om den övre tidsgränsen för kvinnors rätt till abort. Eller menar kanske Svensson att livet uppstår vid vecka 18? Han för i artikeln en mycket obehaglig argumentation där han genom att poängtera hur gulliga foster är pläderar för en inskränkning aborträtten. Vidare pekar Svensson kritiskt på att den svenska "abortlagen är unik. Inte i något annat land i EU eller i Norden tillåts abort utan prövning efter vecka 13." Och denna kritiska uppfattning delar Svensson med det kristdemokratiska kvinnoförbundet som vill "EU-anpassa" svensk abortlagstiftning. Och vilka EU-länder som enligt kvinnoförbundet bör stå modell? Kanske Malta och Irland, där abort är förbjudet? Eller kanske Polen och Portugal, där endast terapeutisk abort är tillåten? Och vad är det egentligen som säger att andra inte bör följa oss istället?

Vill ni ha fler exempel? Under förra mandatperioden skrevs 49 motioner om abort signerade kristdemokratiska riksdagsledamöter. I Europaparlamentet vägrade den konservativa gruppen, med svenska moderater och kristdemokrater, att ställa sig bakom parlamentets uttalande om att kvinnor i nödsituationer måste ha möjlighet till avkriminaliserade och säkra aborter. Kristdemokraterna i Jämtland skriver på sin hemsida:

Vi har inte alls sopat abortfrågan under mattan. Respekten för allt liv har vi kvar. Vi arbetar inte för att ta bort den fria aborten, men fram till nu har lagen om fri abort orsakat en förlust på 1 miljon svenskar, och det ser vi som ett problem.

I TV4:s utfrågning av alliansen hävdade Göran Hägglund att "alla väl är emot aborter" och i en intervju i DN förra helgen sade han sig vara främmande till kliniker där t ex polska kvinnor skulle kunna erbjudas den abort som förvägras dem på andra sidan Östersjön. Det är också kristdemokrater som har myntat det mycket föraktfulla begreppet ”abortturism”, som avslöjar mer om deras syn på abort än alla korrekta principprogram.

Rätten till den egna kroppen och rätten till psykisk och fysisk integritet är den allra mest grundläggande mänskliga rättigheten*. Utan rätten till abort, med kvinnor fastkedjade vid reproduktionen blir alla andra mänskliga rättigheter meningslösa och i praktiken förbehållna män.

Denna text framstår kanske som en fight mot väderkvarnar eftersom aborträtten av allt att döma är ganska säker i Sverige. Men så länge sexuella och reproduktiva rättigheter inte är verklighet inom EU, så länge socialministern och hans parti ständigt är där och ska peta och nagga lagstiftningen i kanten och så länge kvinnor skuldbeläggs för sina egna val i denna fråga – då är det faktiskt läge att ställa till ett helvete.

*För er som inte tror att abort är en mänsklig rättighet:

CEDAW art 16:"Konventionsstaterna skall säkerställa
e) lika rätt att fritt och under ansvar bestämma om antalet barn och tidrymden mellan havandeskapen samt att få tillgång till upplysning och utbildning liksom till de medel som erfordras för att kunna utöva denna rätt;"

Borde vara intressant. Andra bloggar om: politik, samhälle, abort, mänskliga rättigheter, kristdemokraterna, göran hägglund, EU

Hejdå Timbro

2006-10-16T02:11:00.000-07:00

Stegö-Chiló avgår alltså kan man läsa på regeringens hemsida. Hennes ambitioner "att rätta till" har "stoppats av av Radiotjänst i Kiruna AB och Svenska Transportarbetarförbundets polisanmälningar". Ja, stackars henne.

Jag är egentligen helt ointresserad av deras affärer, deras skendemokrati och deras skådespel. Lyssna bara vad hon säger:

"Hur blir det med vår demokrati om politiken bara har plats för felfria människor? Det är en stor och svår fråga som jag inte kan diskutera här. Men jag hoppas att mina upplevelser inte ska avskräcka "sådana som jag", kvinnor, företagare, journalister och fria samhällsdebattörer från att utveckla sina tankar, följa sina övertygelser och engagera sig partipolitiskt."

Visst har hon pressats hårdare för att hon är kvinna, som alltid görs med kvinnor i offentligheten. Men moderaterna har faktiskt inte gått till val på att fullständigt avveckla public service och hela den svenska kulturpolitiken och då är det faktiskt ganska allvarligt att sätta en nattväktarextremist på kulturministerposten.

Intressant?

Andra bloggar om: Politik, timbro

Om kommentarer och bloggares ansvar

2006-10-15T13:28:00.000-07:00

Vilket ansvar har jag som bloggare för de kommentarer som publiceras på min sida? Rent juridiskt antar jag att ansvaret är entydigt mitt, men mitt intresse berör snarare den moraliska och politiska aspekten av detta. Jag fick en fråga av Kamikaze angående min kommentarpolicy. Varför raderar jag per default alla SD-anstrukna inlägg men låter följande stå kvar: "Jag önskar bara att palestinierna hade raketer som nådde Knesset..". Detta kommenterades apropå min text om Israel igår.

Min princip lyder ungefär såhär: Jag raderar alla kommentarer med rasistiskt och nationalistiskt innehåll alternativt sådana med upphovspersoner som på sina bloggar sprider dylik propaganda, och framförallt sådana som har anknytning til Sverigedemokraterna. Bakgrunden till detta är främst strategisk: Den nationalistiska rörelsen rycker framåt i Sverige och måste bekämpas med de medel som står till buds och mitt minimala bidrag till den kampen består bland annat i att ingen via mig ska hitta till en nationalistisk blogg. Jag har även raderat kommentarer som har länkat till uppenbart antisemitiska publikationer samt inlägg från en viss sexistisk man vars enda motiv är att trakassera feministiska kvinnor.

Det finns dock inga ambitioner hos mig att radera allt jag inte håller med om. Min möjligen godtyckliga gräns gäller rasism och nationalism och därför kan en uppmaning till politiska attentat på regeringar, liksom i den aktuella kommentaren, faktiskt stå kvar. Det betyder inte att jag håller med. (Skulle folks reaktioner bli lika starka om någon skrev "Bomba Rosenbad"?) För att ta ännu ett exempel skulle det mig vara helt främmande att radera eventuella kommentarer från abortmotståndare trots att jag betraktar dem som the lowest of the low som baserar sina åsikter på ett totalt förakt för kvinnors villkor och rättigheter. Om jag skulle behöva ställa mig bakom alla kommentarer jag får skulle jag vara ingen mindre än en pro-israelisk, värdekonservativ, anarkist och basist som dessutom sympatiserar med något beigt mittenparti.

Länkar är naturligtvis än mer problematiskt eftersom man då ytterligare sanktionerar andras åsikter och utfall. Man kan naturligtvis kompromissa och rubricera ”bloggar jag läser” eller dylikt för att signalera neutralitet, men detta räcker ju inte ända fram. Som exempel länkar jag till ett par aktiva sossars bloggar, för att de är intressanta och för att jag gillar dem som personer. Jag känner samtidigt en mycket stor motvilja mot det socialdemokratiska partiet som inte bara är reffigt utan framförallt är ett parti som under de senaste åren har antagit Ny Demokratis flyktingpolitik, försvarar diplomatiska försäkringar och samarbetar med moderaterna kring vapenexporten. Jag ställer inte de aktuella brudarna till svars för denna politik eftersom jag misstänker att de inte heller gillar den trots att de är medlemmar i partiet och jag känner inte heller att jag behöver ta ansvar för någon sosseanknytning för att jag länkar till dem.

Slutligen vill jag medge att frågan om Israel och Palestina är svår att skriva om eftersom man ständigt riskerar att sätta sig i knäet på grupper som ägnar sig åt etniskt baserad argumentering, trots att man själv aldrig talar eller tänker i sådana termer. Jag återkommer om detta.

Kanske intressant?

Andra bloggar om: politik, bloggosfären

Israels folkrättsbrott upprör inte

2006-10-14T03:15:00.000-07:00

Mediernas masspsykos kring TV-licenser och klassförakt hos den nya regeringen verkar aldrig ta slut. Visst ska den nya regeringen granskas, men ska det ske på bekostnad av allt annat?

I skuggan av Stegö Chiló rapporterar svenska medier idag extremt kortfattat om att sju palestinier dödats och 18 skadats under natten i ett israeliskt flyganfall. DN ägnar större delen av sin korta artikel åt:

- att minst tre av de dödande tillhörde Hamas väpnade gren
- att Israel opererar för att stoppa Palestinsk raketbeskjutning mot södra Israel och försvarsminster Amir Peretz hemstad Sderot samt för att frita en israelisk soldat.

Fine, dessa aspekter bör nämnas. Det jag reagerar på är istället att DN bara i förbifarten nämner det som är det absolut centrala i Israels agerande: att flyganfallen var specifikt riktade mot det palestinska flyktinglägret Jabaliyya. Att bomba ett fucking flyktingläger fullt av civila är för helvete själva definitionen på ett folkrättsbrott. Oavsett vilka "kombattanter" som eventuellt råkar befinna sig i lägret.

Gång på gång befästs Israels särställning som det ständiga undantaget. En aktör på vilken internationella konventioner inte är tillämpliga. En stat som kan ägna sig åt apartheid utan att drabbas av omvärldens vrede och bojkott. En stat som utan reaktioner eller ansvarsutkrävande kan göra till sin normala praktik att bomba flyktingläger.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: politik, gaza. palestina, israel, folkrättsbrott

Nähä

2006-10-12T04:32:00.000-07:00

Scandic Star taggtråd

2006-10-12T01:23:00.000-07:00

I detta nu sitter fina herrar och damer på Scandic Star Hotel i Sollentuna och diskuterar hur man bäst håller människor ute vid EU:s östra gränser. Mötet är enligt ett pressmeddelande från Migrationsverket ett "högnivåmöte inom Söderköpingsprocessen som ska ta ett samlat grepp kring asyl-, migrations och gränskontrollfrågor på regeringsnivå de berörda länderna." Ett av målen med mötet är att "aktualisera den senaste utvecklingen inom EU:s migrationslagstiftning".

Den senaste utvecklingen på det området rör sig inom gränserna för Dublinförordningen vilket som bekant innebär transportöransvar och principen om första land. Åtgärder som direkt syftar till att förvägra asylsökande en rättssäker process och till att hålla dem utanför EU till vilket pris som helst.

Det ska bli intressant att se vilken ytterligare skada som toppmötesdeltagarna hinner med att göra på asylrätten mellan snittarna på det aprikoskitchiga 80-talshotellet.

Andra bloggar om: asylrätt, flyktingpolitik, migration, EU, politik

Pliktskyldig granskning

2006-10-11T00:36:00.000-07:00

Alliansens nationella propagandaorgan, a k a Dagens Nyheter rapporterar hetsigt och stort om den moderata statsrådens skaskiga förehavanden. Biologist-Borelius och Timbro-Cecilia är riktigt dåliga människor...

Är det bara jag som tycker att DN:s granskning känns lite suspekt? Vid sidan av fp-affären som var för stor att hoppa över har tidningen de senaste två åren ägnat sig åt att bära alliansen till valseger genom att ge dem oproportionerligt stor plats och genom att fylla sitt nyhetsutrymme med ledarmaterial.

När nu borgarna sitter säkert i fyra år antar jag att Dagens Nyheter är ivriga (som bävrar?) att putsa på sin image som oberoende granskare av makten. Tror ni att den ivern håller i sig till september 2010?

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: politik, samhälle, alliansen, media

När staten mördar

2006-10-10T00:33:00.000-07:00

Jag kan säga det med en gång: detta är en plikttext. Den kommer inte att uppröra någon och inga fiffiga analyser av strukturella förtryck kommer att presenteras. Men det finns heller ingen möjlighet för mig att låta bli att skriva om det.

Idag är det den internationella dagen mot dödsstraffet. Dagar spelar ingen roll, gör ingen skillnad, garnityr. Men vi kan ju kanske prata om det, bli påminda.

Av de 74 länder som fortfarande tillämpar detta primitiva straff (okej, alla straff är primitiva) är det ett fåtal stjärnor som lyser extra starka och ligger bra till i statistiken. Kina, Iran, USA och Saudiarabien stod för 94 procent av alla officiella mord i lagens namn. Och de allra flesta i Kina. Vår viktiga handelspartner, vår OS-värd, framtiden. Let's google.

Och i Iran och Saudiarabien stenas våldtagna kvinnor.

Men ni vet var jag kommer att landa. Jag kommer att landa i Texas, Tennessee, Florida och Alabama. Inte för siffrornas skull. Det är ju trots allt endast 43 människor som har avrättats i USA i år.

Jag landar i USA för att detta land till skillnad från de övriga omtalas som en demokrati och en rättsstat. Jag landar där för att vår nya regering, liksom den gamla, vinnlägger sig om att ha goda relationer till denna stat som inte bara terroriserar stora delar av omvärlden utan också mördar sin egen befolkning.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: dödsstraff, politik, mänskliga rättigheter, USA

Systerskap är en feministisk strategi

2006-10-09T11:15:00.000-07:00

"Det finns inget systerskap" säger Karolina Ramqvist i Patrik Erikssons dokumentär Feministerna som visades i SVT på söndagskvällen. "Systerskapet är feminismens största självbedrägeri." Ramqvist menar att tanken på en dylik solidaritet mellan kvinnor baserar sig på en falsk, biologistisk idé om Kvinnan. Och målet med feminismen bör enligt henne vara att en gång för alla döda denna påhittade Kvinna.

Fine, jag vill också nedmontera mitt konstruerade kön och låta oss alla bli fria människor. Men når man dit genom att låtsas att vi redan är framme? Genom att låtsas att kön som kategori och könsrelaterat förtryck inte existerar?

Nej, att som Ramqvist hävda att tanken om systerskapet per definition är biologistisk är faktiskt bara en grov och dum förenkling. Jag menar att kvinnor bör odla systerskap med andra kvinnor för att det ligger i deras intresse att göra det. Solidariteten blir inte logisk för att kvinnor har någon slags mystisk essens gemensam, utan för att individer tillhörande förtryckta grupper tjänar på att stärka varandra. En förutsättning för denna uppfattning är givetvis att man betraktar feminismen som ett kollektivt projekt där kvinnans frigörelse ligger i alla kvinnors frigörelse och inte i styrelseposter och pigavdrag för ett fåtal.

I en aspekt blir dock kritiken mot systerskapets idé dock outhärdligt relevant och livsviktig, och jag är förvånad att Karolina Ramqvist inte tar upp det. Det är faktiskt så självklart att det generar mig att skriva det, men för att undvika missförstånd:

Mot bakgrund av de maktskillnader som finns mellan kvinnor på basis av etnicitet, sexuell läggning och identitet samt klass är det jävligt svårt att tala och eftersträva ett universellt systerskap.

Vilket systerskap kan man kräva att Filippa Reinfeldts underbetalda barnflicka ska känna med Filippa? Ingenting. Absolut ingenting. (Hon bör istället lägga sopor under soffkuddarna hos dem som köper hennes arbetskraft till skampris.)

Jag har inget svar. Jag kan inte lösa det. Men jag kan heller inte ge upp tanken på att när resterna av patriarkatet till slut sopas bort kommer detta att ske som ett resultat av att kvinnor har organiserat sig med varandra.

PS. En sak sade faktiskt Karolina Ramqvist som var kristallklart och mitt i prick: ”Det är bättre att man tror att feminister hatar män än att man tror att det inte finns någon konflikt.” DS

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: feminism, systerskap, politik, samhälle, Karolina Ramqvist

Över gränsen

2006-10-08T08:52:00.000-07:00

"Non EU Nationals - Passport Control".

Men där behöver jag inte passera på min väg hem från semester till jobb, lägenhet och en legitim tillvaro.

För Schengen och jag we're like this. Fri rörlighet, utbyte över gränserna, EU är verkligen fantastiskt. EU är framtiden. EU är ett glänsande gated community för oss med rätt dokument i fickan. Fantastiskt hur vi kan gå mellan rummen i vårt taggtrådsklädda hus. Ingen kan komma in, men vi kan röra oss fritt.

Och skulle någon uniform inom flygplatsens väggar ändå undra vid åsynen av mina buskiga, mörka ögonbryn kan jag alltid vifta med mitt vinröda pass. Kolla - personnummer, otaliga hologram, "microtext" och the works. Ni kan inte röra mig! EU National...

Än har jag dock inte begåvats med Bodströms baby i fickformat, dvs ett biometriskt pass. Inga fingeravtryck, ingen bit av min hud eller iris. Men snart.

Greppet hårdnar. Kryphålen täpps igen. Panopticum. Är det detta som ska uppröra mig? Att möjligheterna att kila som små möss genom springorna i husets tjocka väggar gradvis försvinner?

Nej, springorna kan vi skita i. Huset måste rivas.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: EU, Schengen, resor, frihet, bodströmsamhället, migration

Semester för Syrran

2006-09-27T05:43:00.000-07:00

Jag ska för första gången i mitt liv ha betald semester, tack döende välfärdsstat.

Tar semster från bloggen också, vilket nog är behövligt. Känner mig helt tom och oinspirerad. Återkommer efter den 9 oktober.

Är Argentina idealet för Svenskt Näringsliv?

2006-09-25T13:54:00.000-07:00

Svenskt Näringsliv släpper idag en rapport i vilken de propagerar för ökade löneskillnader och de säger sig ha bevis för att stor lönespridning går hand i hand med generellt ökade löner. Det är dessutom inget problem att sänka de lägsta lönenivåerna eftersom låglönearbetare ofta snabbt ”klättrar i lönestegen”, säger vice ordförande i Svenskt Näringsliv till Ekot.

Jag vet inte vilket scenario som är värst, att de faktiskt tror att deras lönedumpningsagenda gynnar de som har det sämst. Eller att de maskerar sin extrema högerpolitik som en satsning på de svaga? Men tendensen är tydlig: den svenska arbetsmarknaden ska ta flyget till Sydamerika.

Jag har bott på den kontinent i världen där de ekonomiska klyftorna är allra störst. Argentina är visserligen inte värst, men 34 % lever i fattigdom och landets Gini koefficient* ligger på osannolikt höga 0,5. På den oreglerade argentinska arbetsmarknaden har mängder av människor låtsasjobb med i princip obefintlig lön. Tjänstesektorn är extremt utvecklad och underbetalda arbetare gör sådant som friska människor faktiskt kan göra själva. Vad sägs om att packa matkassar 12 timmar om dagen med dricks som betalning? Och detta är ändå i den formella sektorn.

Men för Svenskt Näringsliv och för Sveriges nya regering är alla typer av jobb och alla lönenivåer bra och acceptabla. ”Vi måste få människor ur bidragsberoende och ut i arbete”. Fine, och hur långt är ni beredda att gå? McJobs med 25 kr i timmen? Ska vi packa kassar?

Det de försöker görs är att etablera en situation där ovärdiga jobb, ovärdiga löner och avskaffad anställningstrygghet uppfattas som normal.

*Ett sätt att mäta inkomstspridning. Perfekt jämlikhet=0,0; perfekt ojämlikhet=1,0. Sverige ligger på ca 0,25.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: politik, samhälle, arbetsmarknad, svenskt näringsliv, latinamerika

Jag har skrivit om arbetsvillkor i Argentina här, här, här och här.

En mörk vecka

2006-09-24T14:49:00.000-07:00

En vecka sedan vi fick en ny regering och de förslösar tydligen ingen tid: Anställningsskyddet är under angrepp. Alliansen har meddelat att de avser att stoppa reformer som skulle ge arbetare ökade rättigheter. Mer specifikt skulle vikarier med dessa reformer ha getts förtur till nya tjänster redan efter sex månader och arbetsgivaren skulle tvingas erbjuda fast anställning efter 14 månader.

Laila Bjurling (s) säger till Ekot:

Det betyder att väldigt många människor, framförallt unga människor, och framförallt kvinnor, kommer att fortsätta i väldigt osäkra anställningar där man inte vet från en dag till nästa, från en vecka till nästa, om man får jobb eller hur länge man får jobb.

Arbetsrätten kommer att vara under ständig attack under de närmaste fyra åren och jag hoppas för mitt liv att de svenska fackföreningarna vässar till sig och förbereder för strid.

Som om det inte vore nog har de förbannade schweizarna idag röstat igenom en asyllag som kräver att flyktingar inom 48 timmar ska kunna visa upp giltiga identitetshandlingar. Lagen är bland de mest restriktiva i Europa, vilket inte vill säga lite i denna fästning till kontinent, och utgör själva definitionen på ett moment 22. Den som på allvar tvingas fly undan förföljelse har nästan aldrig möjlighet att skaffa alla nödvändiga papper. Den schweiziska justitieministern Blocher menar att lagen kommer att förhindra missbruk och skydda "riktiga" flyktingar, men enligt den internationella flyktingkonventionen från 1951 ska inte avsaknad av id-handlingar diskvalificera asylsökande.

68 procent av befolkningen röstar för denna sjuka lag i en tid då antalet asylsökande till Schweiz stadigt sjunker och man uppvisar de lägsta siffrorna på många år. Vilket är ett ytterligare skäl att slutligen förkasta uppfattningen att människor blir rasister för att "man tar emot så mycket invandrare". Kan vi en gång för alla sluta med att kasta skulden för rasism på offren för rasism? Och kan vi få en bättre vecka?

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: politik, samhälle, arbetsrätt, flyktingpolitik, asylrätt, mänskliga rättigheter

Bloggutmaning: Politisk identitet

2006-09-22T07:28:00.000-07:00

Nu bränner jag mina skepp hos alla pomo:n out there som tycker att identitet är ointressant. So be it. Med inspiration i den bloggutmaning om böcker som figurerar där ute har jag satt ihop ett formulär som kanske kan fungera som en liten egotripp såhär inför veckoslutet. Åsiktsregistrering är ett annat sätt att se på det.

Skicka den gärna vidare!

1) Politisk ideologi du förespråkar?
Frihetlig socialism:
Halvskeptisk till partibygge för att jag tror att makt korrumperar, en stor del av kampen bör föras fackligt och helst i platta organisationer.

Radikalfeminism:
För att kvinnokampen tjänar på att den förs separatistiskt och för att makten över kroppen är central.

2) Politisk ideologi du föraktar mest?
Alla former av nationalism.

3) Materialist eller idealist?
Känslomässigt idealist. Rationellt materialist.

4) Plikt- eller konsekvensetik i politiken?
Svårt. En stenhård pliktetiker som börjar vackla.

5) Politiskt uppvaknande?
I vågor. Det första antagligen 1991 då Ny Demokrati vann vårt skolval.

6) Politisk detour?
Kallade mig socialliberal 2001-2002 då jag förförd av statsvetenskapliga institutionen i Uppsala trodde att världen kunde förklaras med världfrånvända ettor och nollor. Återfördes till verkligheten när jag läste nationalekonomi och insåg hur ont det var.

7) Enskild person som påverkat dig politiskt?
Pappa, så länge han levde. Tack!

8) Bok som påverkat dig mest politiskt?
I barndomen:
"Kulla Gulla"-serien, om det fattiga Sverige.
"Chile - de sökte friheten" av Giuseppe Bufalari

Som vuxen:
"SCUM Manifesto" av Valerie Solanas.

9) Största bristen i den politiska ideologi du förespråkar?
Historisk guilt by association.

10) Viktigaste enskilda politiska frågan?
Som kan lösas inomsystemligt: Fri abort för alla kvinnor.

Jag utmanar Marta, Petra och Sidekick att svara på denna bloggutmaning och lovar mig själv att sluta med tramset och skriva riktiga inlägg.

Mänskliga rättigheter på bokmässan

2006-09-22T02:12:00.000-07:00

Om ni till skillnad från mig (snyft) har turen att befinna er i Göteborg och dessutom har biljetter till bokmässan tycker jag att ni ska kolla in följande:

Fredag 12.00 -12.30
Vem övervakar övervakarna?
Robert Hårdh, Svenska Helsingsforskommittén och Johan Pehrson, ordförande justitieutskottet samtalar om hemlig övervakning.
Samtalsledare: Arne Ruth
Arr. Amnesty och Svenska Helsingforskommittén

Fredag 15.40 -16.00
Yttrandefrihetens gränser
Ett samtal mellan Maciej Zaremba och HomO, Hans Ytterberg om yttrandefrihetens gränser med utgångspunkt i Åke Green-domen.
Samtalsledare: Arne Ruth
Arr. Amnesty och Svenska Helsingforskommittén

Fredag 17.30 -18.00
Outsourcing torture
Carl Söderbergh, Amnesty och Anna Wigenmark, Svenska Helsingforskommittén samtalar om hur tortyr i västvärlden blir en alltmer accepterad metod för att bekämpa internationell terrorism och om det kontroversiella användandet av diplomatiska försäkringar.
Samtalsledare: Fredrik Kron
Arr. Amnesty och Svenska Helsingforskommittén

Lördag 12.00 -12.20
Förföljelse av kvinnor och rätten till asyl
Tusentals kvinnor flyr varje år sitt hemland undan könsrelaterad förföljelse. Varför flyr kvinnorna och vilket skydd får de i Sverige och Europa?
Annika Flensburg, Kvinna till Kvinna samtalar med Carl Söderbergh, Amnesty
Arr: Amnesty och Kvinna till Kvinna

Lördag 14.00 -14.20
USA - de mänskliga rättigheternas vagga och fiende
Samtidigt som den moderna rättighetstanken grundas i upplysningsidéerna, den amerikanska oavhängighetsförklaringen och etablerandet av FN driver USA en alltmer rättighetsfientlig politik. Carl Söderbergh, Amnesty och Göran Rosenberg diskuterar en kluven bild av USA.
Samtalsledare: Fredrik Kron
Arr: Amnesty

Söndag 13.30 -14.00
Webben i Kina - fångstnät eller åsiktstorg?
Maja Åberg och Celia Llopis-Jepsen från Amnesty samtalar om kontroll av internet i Kina och internationella IT-företags inblandning i censuråtgärder.
Arr: Amnesty

Mer info här.

Är samhället ett företag?

2006-09-19T14:10:00.000-07:00

"Så mycket tjänar du på maktskiftet". Jag läser äcklad löpsedeln utanför Luthagens livs.

Den som följer det offentliga samtalet kan lätt få uppfattningen att ett nationellt val i Sverige handlar om två saker: Hur många kronor och ören den enskilda människan ytligt sett "tjänar" eller "förlorar" på den ena eller andra regeringen samt vilken regering som rent operativt är "duktigast" på att "leda" Sverige.

Det första består av traditionell högerpropaganda om att skatt är stöld och att dessa pengar försvinner ned i ett svart hål någonstans inne i Rosenbad. Denna ytterst politiska uppfattning har anammats av media som neutral sanning och många människor tror idag allvarligt att skatt är någonting som bara försvinner från deras lön och inte något som gör att vi har ett samhälle som åtminstone i viss mån kan tillgodose människors ekonomiska och sociala rättigheter.

Det andra är nästan ännu värre. Politik är enligt detta synsätt detsamma som entreprenörskap och någon slags politisk yrkesskicklighet. Riksdagsvalet är ett rekryteringsärende i företaget Samhället. Medborgare frågas ut i media om valresultatet och man får svaret att "ja, jag tror att Reinfeldt att bättre på att styra landet".

Bättre på att styra landet. Duktigare. Skickligare.

Jag har faktiskt inga åsikter om Reinfeldt & Co:s yrkesskicklighet som politiker. Men jag vet att deras syn på människovärde, rättvisa, solidaritet och mänskliga rättigheter skrämmer mig. Jag vet att de, om de får chansen, kommer att göra denna plats på jorden till en plats där de ekonomiska klyftorna ökar och snaran dras åt kring strupen på dem som redan har svårt att andas.

Denna allmänt förhärskande synen på samhället som ett företag som politiker kan vara mer eller mindre skickliga på att leda blir faktiskt bara rimlig om man ser de folkvalda politikerna som förvaltare av kapitalismen. Jag menar ju att de alla, från höger vänster är just sådana förvaltare, men att det finns skillnader i hur man ser på denna roll: är jag en skurtant som rensar upp efter det ekonomiska systemets härjningar och bjuder ett visst motstånd? Eller är jag dess främsta samarbetspartner?

En alliansregering kommer helt enkelt att vara otroligt skicklig på att leda företaget Sverige och förvalta kapitalismen. Vad som för det stora flertalet följer i dess framgångsrika spår vet vi alltför väl.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: politik, samhälle, val2006

En glömd dag, ett glömt folk

2006-09-18T15:57:00.000-07:00

Den 17 september var det inte bara en synnerligen olycklig valdag i Sverige, det var också den globala dagen för Darfur. Var det någon som märkte det? Ska jag fråga det? Jag skrev för helvete inte ens om det själv. Men jag passerade tidigare på dagen en liten grupp människor på medborgarplatsen som förgäves försökte få människor att lyfta blicken från Sverige och fastighetsskatten till ett pågående folkmord. Heder åt dem och skam åt oss.

Sedan 2003 har flera hundra tusen människor mördats, två miljoner har tvingats fly och ännu fler är beroende av internationella hjälpstyrkor för sin överlevnad. Amnesty har tidigare i sommar rapporterat om hur systematiska massvåldtäkter används som ett av de främsta vapnen i "konflikten" som inte är en konflikt utan en slakt. En FN-resolution om fredsbevarande styrkor till Darfur antogs redan i augusti, men då den sudanesiska regeringen motsätter sig en sådan närvaro så kan dödandet och våldtäkterna fortsätta ostört. Den nationella suveräniteten går uppenbarligen före allt annat, till exempel att förhindra sådant som det skrivs böcker om att "det aldrig får hända igen".

För tolv år sedan slaktades mer än en miljon människor i Rwanda och 500 000 kvinnor våldtogs och stympades. Folkmordet hade sin djupaste grund i europeisk kolonialmakt som för länge sedan såg till att ”etnifiera” Rwandas befolkning och hetsa grupper mot varandra. När slakten (som hade kunnat stoppas med några hundra FN-soldater!) sedan blev ett faktum valde de forna kolonialherrarna och deras vänner att kalla folkmordet för ”folkmordsliknande handlingar”, att ducka för en tvingande FN-stadga och låta det ske.

Och det sker igen, sedan länge. När kommer ”Hotel Darfur” upp på biograferna? När gör DN kultur ett temauppslag om det ”ofattbara”? Vi väntar på analyserna och skammen efteråt istället för att agera nu.

Skriv på ett upprop för Darfur här.

Inlägget pingat på intressant.se

Andra bloggar om: Darfur, folkmord, mänskliga rättigheter, folkrätt, utrikespolitik, politik

Stor humor

2006-09-18T00:49:00.000-07:00

Den absolut roligaste reaktionen på valresultatet kom alldeles nyss i Ring P1. Jag brukar försöka undvika detta forum för rasister och andra galningar, men idag lät jag det stå på.

En förtvivlad äldre man vid namn Bengt hade uppenbarligen ringt in till telefonsvararen under natten och utstötte:

"Jag röstade på folkpartiet, och nu förstår jag hur det kommer att bli med en borgerlig regering! Och jag ångrar mig så in i bomben. Nu kommer man att få ett helsicke..."

Tack Bengt för denna absurda start på en svart fyraårsperiod!

Vi kommer inte att sakna dig!

2006-09-17T14:11:00.000-07:00

Spontana applåder på vår valvaka när Persson meddelar att han avgår. Denne arrogante, pro-israeliske antifeminist borde ha försvunnit ut på den sörmlänska vischan för länge sedan. Jag kan bara hoppas att hans efterträdare blir en kvinna som driver partiet åt vänster och mot en radikal utrikes- och asylpolitik.

Annars djupa suckar i lägenheten inför fyra år med borgarna. Vi är visserligen sossefientliga utomparlamentariker, men vi vet när en dålig situation byts ut mot en katastrofal. Som min vän K uttryckte det: "Vid tolvslaget kommer vi att se drivor av fattiga på gatorna..."

Skämt åsido så har vi att se fram emot följande: en nedmonterad arbetsrätt,
vårdnadsbidrag istället för individualiserad föräldraförsäkring, sänkt bensinskatt istället för miljösatsningar, utförsäljning av sjukvården, hets mot sjuka och arbetslösa, lönedumpning samt ytterligare platt fall inför Israels ockupation och USA:s krigspolitik. Den som i bästa fall städar upp efter kapitalismen har bytts ut mot kapitalismens främsta curlingföräldrar.

Man har att intensifiera sitt utomparlamentariska arbete och sätta åtminstone en del av sitt hopp till en kämpande fackföreningsrörelse. Men det blir inga ledarsidor för mig imorgon.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: politik, samhälle, val2006

Härskartekniker på valvakan

2006-09-17T13:29:00.000-07:00

Rödvinsvalvaka med de femton närmaste.

"Varför försvann de feministiska frågorna i valrörelsen?" frågar en sedvanligt hetsig Sverker Olofsson Nalin Pekgul och Birgitta Olsson.

Olsson hinner nämna den döda frågan individualiserad föräldraförsäkring och ska precis berätta om sin debatturné mot Gudrun Schyman när hon blir avbruten: "Oj, nu har vi visst en partiledare på ingång..."

Tack Sverker Olofsson och SVT för att ni är tydliga och vänliga nog att besvara er egen fråga.

Well, it ain't over 'til the fat lady sings.

Andra bloggar om: politik, samhälle, val2006, feminism, härskartekniker

Hur hantera Sverigedemokraterna?

2006-09-16T11:14:00.000-07:00

I årets valrörelse gör extremhögern enligt Expo sin största valsatsning under efterkrigstiden. Prognoserna varierar. Sverigedemokraterna förutsägs få allt emellan 1,1 procent (Synovate/Temo) och 2,9 procent (Sifo) i riksdagsvalet och betydligt mer på kommunal nivå i rasisttäta delar av Skåne. Fyraprocentspärren erbjuder bara ett partiellt skydd mot de högerextrema eftersom SD även kan få riksdagsmandat via höga siffror (minst 12 procent) bland väljarna i Malmö. De etablerade riksdagspartierna har uteslutit alla eventuella samarbeten med Sverigedemokraterna och det är ju särskilt glädjande mot bakgrund av borgarnas samarbete med Ny Demokrati i början av 90-talet och sossarnas anammande av nämnda partis flyktingpolitik.

Röster höjs då och då för att man istället för att stänga SD ute och tiga ihjäl dem bör ”ta debatten” för att det skulle vara mer demokratiskt och för att förhindra att de blir röstvinnande i något slags falskt martyrskap. Det är enligt min mening inte det minsta odemokratiskt att vägra samarbeta med främlingsfientliga partier på samma sätt som att ingen skulle kräva av miljöpartiet att de skulle samarbeta med moderaterna. Invändningen att det skulle vara ostrategiskt att utestänga SD är värd att ta på allvar men överensstämmer inte med verkligheten. Allt tyder nämligen på att det är deras plats ute i den högerstextrema kylan som har hållit dem nere under många år och förhindrat att vi har blivit ett nytt fullskaligt Danmark. Högerextrema partier skall behandlas som de antidemokrater de är och inte som ett politiskt alternativ.

I diskussionen kring SD och demokratin är det också viktigt att skilja på olika forum. I de sammanhang som hör det offentliga till skall man givetvis upprätthålla en opartiskhet och respektera grundlagar och de demokratiska spelreglerna. Det handlar t ex om att inte med lagens instrument hindra partier som SD att ställa upp i allmänna val eller från att demonstrera och hålla torgmöten. Och när man med institutionella metoder inte kan hindra dem är det absolut imperativt att vi som enskilda individer på olika sätt visar vår avsky och vårt motstånd. Torgmöten skall störas och protesteras mot, antirasistiska flygblad kan delas ut vid vallokaler, varningsaffischer sättas upp etc.

I forum som ligger utanför den statligt offentliga sfären bör dörren vara totalt stängd för partier som Sverigedemokraterna. Jag har tidigare skrivit om bloggtoppen.se där det kryllar av rasistiska bloggar som enligt min mening mycket väl skulle kunna stängas ute utan att det skulle vara ett demokratiskt problem. De ansvariga bakom denna privata portal skulle öppet kunna deklarera att främlingsfientliga och rasistiska skribenter inte är välkomna. Sådana förhållningsregler finns på många ungdomssajter och det är inte ett dugg problematiskt. Det står sedan rasisterna fritt att starta ”ariska bloggtoppen” eller något annat perverst.

Skolan är en annan typ av omdiskuterad arena. Min mening är att man mot bakgrund av rådande läroplan bör säga bestämt och generellt nej till att släppa in SD i den svenska skolan. Sverigedemokraternas högerextrema politik som går ut på att människors värde och rättigheter ska baseras på etnicitet är helt enkelt inte förenlig med följande ut läroplanen:

Skolan ska sträva efter att varje elev respekterar andra människors egenvärde, tar avstånd från att människor utsätts för förtryck och kränkande behandling, kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att agera också med deras bästa för ögonen (…)

Slutligen – hur ska man egentligen hantera att mellan 1,1 och 2,9 % av väljarkåren kan tänka sig att lägga sin röst på ett högerextremt och rasistiskt parti? Jag kan skrika och spotta hur mycket jag vill, men siffrorna finns där. SD:s största väljargrupp återfinns bland arbetarklassens män som ännu inte fyllt 50 år. (Medelklassens rasister röstar väl på det något mindre vulgära folkpartiet.) Och som socialist och konstruktivist kan jag inte bara nöja mig med att dessa personer är onda, hatiska och osolidariska.

Jag menar istället att det i grunden rör sig om en missuppfattad konflikt i ett samhälle där klyftorna ökar och greppet hårdnar. Istället för att rikta en rättmätig vrede mot den klass som på andras bekostnad har makt och resurser i överflöd riktas hat och missnöje mot en materiellt svag grupp av nya svenskar som man i själva verket har intresse av att solidarisera sig med mot de styrande klasserna. På samma sätt borde den lilla andel kvinnor som finns inom SD öppna ögonen och se att konflikten står mellan dem själva och det manliga kön som i årtusenden har utnyttjat deras kroppar och deras obetalda arbete – inte mellan dem och människor med annat etniskt ursprung.

Att Sverigedemokraterna har en väljarbas är helt enkelt ett stort misslyckande i att påvisa de relevanta materiella konflikterna i vårt samhälle. Det är ett misslyckande för vänstern, för fackföreningsrörelsen och för alla feminister.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: politik, samhälle, val2006, sverigedemokraterna, rasism, främlingsfientlighet

(Bilden är från jinge.se. Tack!)

Missa inte idag!

2006-09-16T01:46:00.000-07:00

Uppsala Social Forum

Inför valet: Är detta demokrati?

12.30 Skrivarverkstad med Loesje

14.30 Demokratidebatt

Aktiviteter, diskussioner, bokbord, uppträdanden...

Vi håller till utanför Stadsbiblioteket på gågatan. Välkommen!

(Jag kommer själv att delta i debatten för Ingen Människa är Illegals räkning)

Mörkar (s) om vapenexporten?

2006-09-11T15:41:00.000-07:00

Varför får vi inte rösta om Sveriges vapenexport? Varför får vi inte inför valet veta hur Sveriges största parti ställer sig i denna fråga? Konspirationsteorier är rätt trista och det kan säkert finnas många skäl till att regeringens proposition om Sveriges vapenhandel dröjer till efter valet. Jag är dock böjd att tro att ett dessa skäl snarare är strategiska än av typen ” oj, vi hann inte…” Betänkandet från Krigsmaterielutredningen (KRUT) lades nämligen fram i februari 2005. Tid har funnits att bereda frågan.

För dem som har missat hela debatten kring KRUT kan jag berätta att betänkandet innehåller förslag som syftar till att drastiskt luckra upp regelsystemet kring den svenska vapenexporten. Det nuvarande villkoret att export av vapen bara skall vara tillåtet om det finns svenska försvarspolitiska behov, föreslås tas bort. Istället skall försvarspolitiska behov, tillsammans med näringspolitiska dito, vara ett skäl för export. ”Krigsmateriel” föreslås också byta namn till ”försvarsmateriel”. Utredaren Anders Svärd rekommenderar vidare att vapenexport särskilt skall beviljas till länder som Sverige har eller vill ha ett fördjupat militärt samarbete med, som EU och USA. Svenska Freds har bedömt att följderna av en sådan policy kan bli att samarbetet inte kommer att ifrågasättas även om samarbetsländerna blir inblandade i väpnade konflikter.

Slutligen, idag gäller regeln att export är förbjudet om det förekommer grova kränkningar av mänskliga rättigheter i det aktuella landet. Utredaren förespråkar att detta kriterium bör begränsas och att ett ”materialspecifikt” synsätt istället bör tillämpas. Det innebär att export bara ska uteslutas om det finns uppenbara risker för att vapnen skall användas för att kränka mänskliga rättigheter. Det kan for the record vara svårt när man säljer ett plan att veta huruvida detta kommer att användas för att gasbomba en by eller om det kommer användas för ”vanlig” krigföring.

Socialdemokraternas Veronika Palm sade i en debatt för några veckor sedan ungefär såhär: Det finns väl ingen som tror att vi kommer att lägga en proposition baserad på KRUT som den ser ut i nuläget? Ja, Veronika, jag vet inte vad jag ska tro. Om ni hade lagt en proposition före valet och låtit frågan debatteras hade jag kunnat tro och tycka något kring detta. Och de som till skillnad från mig ser er som ett alternativ i vallokalen hade vetat vilken vapenregim de röstar fram. Jag tror helt enkelt inte att det är en slump att de ämnen som hamnat i valrörelsens marginaler; vapenexport, asylpolitik, diplomatiska försäkringar, är sådana ämnen där sossarna ständigt bygger oheliga allianser med moderaterna.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: politik, samhälle, vapenexport, socialdemokraterna, val2006

11/9 - En symbol för världsordningen

2006-09-11T00:12:00.000-07:00

En viktig årsdag idag, den 11 september. En dag som i sin tydlighet och tragik för står som det främsta exemplet för en världsordning där extremistiska aktörer tar sig rätten att med våld ändra historiens förlopp och rita om kartorna.

För den 11 september 2006 är det 33 år sedan USA såg till att med pengar, våld och övermakt krossa den chilenska demokratin.

Jag talar inte om Chile för att Santiago var mitt första möte med och förblir min första kärlek i Latinamerika. Jag talar om Chile t ex för att straffrihet ännu råder - för Pinochet och för Kissinger.

Och jag talar om Chile för att hålla blicken klar när andra med darr på rösten skriker om ett annat 11 september.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: politik, USA, Latinamerika, 11 september

Flyktinghjälp à la EU

2006-09-10T12:44:00.000-07:00

Är det nu slutligen så att nyspråkets regim har etablerats i samtliga samhälleliga sfärer? Är det helt ute att kalla saker vid dess rätta namn? Turen för denna pomo-inspirerade ordning tycks nu ha kommit till Sveriges radios P1. (Och det skakar verkligen min världsbild i grunden!) En rubrik i fredagens P1 Morgon i Sveriges radio var ”EU säger nej till utökad flyktinghjälp”. Okej, tänker man. EU vill inte hjälpa flyktingar, big news. Man lyssnar vidare - är det verkligen hjälp till flyktingar som efterfrågas?

EU:s gränsbevakningsbyrå Frontex har satt in två patrullbåtar och spaningsflyg i farvattnen utanför Afrikas västkust. Men det har visat sig att det inte förslår långt. Spanien begär mer hjälp men Bryssel säger nej. (…)

– EU:s gränsbevakningsbyrå har inga egna båtar, flygplan eller flyktingexperter utan är helt beroende av att EU-länderna bidrar med utrustning. Bevakningen av EU:s yttre gränser är ett gemensamt ansvar men det är svårt att få medlemsländerna att ställa upp, säger chefen för gränsbevakningsbyrån Frontex, Ilkka Laitinen. (sr.se 8/9)

Flyktinghjälp betyder i EU-sammanhang hjälp att hålla flyktingar borta.

Flyktingpolitik betyder i EU-sammanhang transportöransvar. Det innebär att flygbolagen av EU åläggs att sortera ut dem som inte har samtliga papper i ordning, vilket gör att asylrätten i praktiken upphör redan vid incheckningsdisken. Den som tvingas fly från sitt land har ganska sällan möjlighet att skaffa alla föreskrivna resehandlingar och tillstånd.

Flyktingpolitik betyder i EU-sammanhang principen om första land, vilket innebär att flyktingar tvingas söka asyl i det första säkra land de kommer till. Sedan Dublinförordningen trädde i kraft 2003 har en person som fått avslag i ett EU-land således inte rätt att söka asyl i ett annat land inom unionen. Kontrollen sker genom databasen Eurodac och Migrationsverket skriver i ett faktablad från mars i år:

”Migrationsverket tar fingeravtryck på alla asylsökande över 14 år. Fingeravtrycken skickas till en databas, Eurodac, där de kontrolleras. Genom kontrollen kan vi se om du lämnat fingeravtryck i något annat land som är anslutet till Eurodac.”

Den mest direkta konsekvensen av Dublinförordningen är att det har blivit svårare för skyddsbehövande människor att komma in i EU och den är dessutom principiellt orättvis eftersom asyllagar och praktik varierar mycket mellan länderna i EU och därmed orsakar att asylsökande får olika behandling beroende på vilket som råkar bli deras första land. (Som en jämförelse beviljade Österrike flyktingstatus till hälften av de asylsökande år 2004, medan motsvarande siffra i Grekland var 0,3 procent.)

Är det helt orimligt att kräva att denna eskalerande urholkning av asylrätten diskuteras i valrörelsen? Jag antar att det är det. Bittra tider.

Inlägget pingat på intressant.se

Andra bloggar om: politik, samhälle, asylrätt, EU, val2006, media

Israelisk expansion på Västbanken

2006-09-07T16:02:00.000-07:00

Om någon orkar slita blicken från det redan ointressanta ”Leijongate” kan vi kanske ägna en sekund åt att Israel efter härjningarna i Libanon har börjat expandera ytterligare på Västbanken. Israels regering har enligt BBC beslutat att bygga 700 nya hem i två bosättningar vilket gör det till den största israeliska expansionen sedan den nya regeringen tillträdde i maj. Denna israeliska utvidgning är inte bara ett hinder för att skapa en självständig palestinsk stat utan också ett hinder för fred i hela regionen.

De 14 procent av Betlehem som konfiskerades i helgen räknas t ex inte längre som Palestinsk mark utan är helt plötsligt en del av Västra Jerusalem. Arbetarens Shora Esmailian skriver i en artikel att det inte hör till vanligheterna att Israel rakt av ”skär loss delar av palestinska städer och inlemmar dem i territorier som klassas som israeliska.” Hon har även intervjuat Jad Isaac, chef för palestinska Applied Research Institute Jerusalem i Betlehem, som kommenterar expansionen:

– När Israel gör en sådan annektering vill man skicka ut signalen att denna mark inte längre är förhandlingsbar i en framtida förhandling. Det är vi palestinier som nu får betala priset för Israels misslyckade krig i Libanon, säger Jad Isaac.

Esmailian beskriver vidare hur murbygget fortsätter och hur bosättarvåldet och förstörelsen av palestinska olivskördar har ökat drastiskt den senaste tiden. Ifall nu någon hade missat det.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: Palestina, Israel, Mellanöstern, politik

Nina H på Hallongrottan

2006-09-07T08:09:00.000-07:00

Inte nog med att ab-fab Nina Hemmingsson efter år av längtan (för vår del alltså) äntligen har gett ut sina samlade enrutingar i finfina publikationen "Jag är din flickvän nu", man kommer också att få se henne in person! Den nystartade feministiska/HBT-bokhandeln Hallongrottan är i full gång med sin 6-dagarsfestival som imorgon alltså gästas av ingen mindre än serietecknaren Nina Hemmingsson:

Fredag 8/9 kl 18-20
Nina Hemmingsson, serietecknare och illustratör, berättar om sin nya bok
Jag är din flickvän nu
30 kr inkl fika
Adress: Bergsundsgatan 25, T-hornstull.

Efter festivalen fortsätter författare, aktivister, poeter, teoretiker och andra att "sprida sina visdomar" på Hallongrottan på torsdagar kl 18-20 hela hösten. Gå och se!

Andra bloggar om: Serier, Nina Hemmingsson, tips, feminism, humor

Blockad mot SD:s propaganda

2006-09-04T14:04:00.000-07:00

Storstockholms Postsyndikat (SAC) inledde inatt en blockad mot den gruppförsändelse som Sverigedemokraterna har tänkt skall nå alla hushåll i Sverige. SAC menar på sin hemsida att många brevbärare "har upplevt psykisk ohälsa och stress över att hantera materialet" när de vid tidigare tillfällen har ålagts av Posten AB att dela ut försändelser från högerextrema grupperingar. Blockaden gäller enligt uppgift från SAC "tills dess anledningen till stridsåtgärden ej längre kvarstår".

Jag har tidigare skrivit om hur kränkande det är att få högerextrem propaganda in i sitt eget hem och har även varit i kontakt med posten och bett att få slippa liknande intrång i framtiden. Svaret jag fick var att försändelserna räknas som "samhällsinformation" och det finns ingen möjlighet att undanbe sig utdelning. Alla måste enligt posten ta emot broschyrer som förespråkar etnisk rensning. Hemma hos oss har vi satt upp detta klistermärke, producerat av Uppsalabor Mot Rasism:

(Tack Marta som hade scannade in det på sin blogg någon gång i maj)

Andra bloggar om: samhälle, sverigedemokraterna, rasism, främlingsfientlighet, facklig kamp

Bloggtoppen.se full av rasister

2006-09-03T16:16:00.000-07:00

Har ägnat en stund åt att studera kategorin ”politik” på bloggtoppen.se: Esbati ligger naturligtvis stadigt etta, jinge.se och Federley bubblar runt på topp fem, mycket sossar och liberaler… Och en väldig massa rasister. Ikväll återfinns minst tolv stycken uppenbart rasistiska bloggar på topp 1 – 100 på den sida som säger sig hysa ”Sveriges bästa bloggar”.

Jag kommer naturligtvis inte att länka till dessa virtuella avskrädeshögar, men efter en snabb genomläsning kan man konstatera att det rör sig om sedvanlig vulgär högerextremistisk retorik: ”En nationalistisk blogg”, ”Våga vara annorlunda - protestera mot massinvandringen!”, "Försvarare av demokratisk nationalism och den kristna tron”, ” En sida om hur mitt Sverige ser ut idag. Integrationsproblemen i Sverige blir inte mindre. Människor är trötta på att rätta sig efter islam.” Vidare talas det om massvåldtäkter av svenska kvinnor, diskriminering av svenskar och ”hotet från islam”.

Ett ord kan vara värt att sägas kring begreppet ”rasism” innan vi går vidare, då det finns vissa svårigheter kring att enas kring hur detta skall användas. ”Rasist” är ju ett ord som för alla utom det lilla fåtalet har en stark negativ innebörd och många av dem som tillhör Nationaldemokraterna och Sverigedemokraterna tar också tydligt avstånd från rasismen som ideologi. Man talar inte längre om ”raser” som står i hierarkisk relation till varandra utan om ”kulturer” som bör hållas åtskilda. Rasmus Fleischer skrev för flera år sedan om denna ”etnopluralism” och menar fullt riktigt att:

Snarare än som en chauvinistisk lära om den egna folkgruppens överlägsenhet, bör rasism definieras som alla de praktiker och ideologier som producerar, stärker och avgränsar upplevda gemenskaper som ras, folk eller liknande, emedan särbehandling av dem som tillhör en annan kategori görs till något viktigt och avgörande. Först då har vi ett begrepp som täcker även dagens nya former av rasism. (Arbetaren 23/04)

Att bloggtoppen.se hyser en rad rasistiska bloggar är naturligtvis djupt oroande. Eftersom rankningen sker utifrån antalet besökare betyder det att dessa främlingsfientliga och rasistiska bloggar har en hel del besökare varje vecka. Men statistiken väcker också frågor kring vilket ansvar bloggtoppen.se kan sägas ha för det som återfinns på deras listor. Skall vilken antidemokratisk skit som helst kunna vara med?

Jag skall inte lägga ord i munnen på de ansvariga bakom bloggtoppen.se, men om de inte är helt nonchalanta inför vilka bloggar som befolkar deras sida torde de i alla fall ha tänkt tanken. Och uppenbarligen (eftersom rasistbloggarna är kvar) kommit fram till att det ”inte är deras uppgift att censurera åsikter, att internet är fritt för alla, att de lika gärna kunna plocka bort alla som ger uttryck för den och den ideologin…”

Men sanningen är ju denna att bloggtoppen.se är ett privat initiativ och inte någon myndighet med ansvar för att implementera tryckfrihetsförordningen. Eftersom de aktuella bloggarna ofta håller sig inom hetslagstiftningens ramar och de när de hetsar gör det mot den ospecificerade gruppen ”invandrare” går det oftast inte att komma åt dem på laglig väg. Däremot kan bloggtoppen.se i egenskap av privat aktör själv bestämma vilka bloggar som skall vara med på deras sida och skulle alltså mycket väl kunna beröva SD och annat slödder på utrymme och uppmärksamhet. De skulle kunna ta det moraliska ansvar vi alla delar att bekämpa rasism och främlingsfientlighet i det svenska samhället.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: politik, samhälle, rasism, främlingsfientlighet, bloggosfären

Israel x 3

2006-09-02T13:03:00.000-07:00

1. Med risk för att drabbas av diverse nazitillmälen skulle jag vilja inleda med att uppmärksamma er på att Amnesty i ett nytt uttalande kräver att Israel lämnar över kartor över områden i Libanon där de strax innan vapenvilan trädde i kraft fällde en stor mängd klusterbomber. Syftet är att områdena skall kunna rensas och förhindra ytterligare dödsfall.

Det är väl knappt någon som reagerar längre när man påpekar att Israel bryter mot folkrätten, men det skall ändå sägas: Att liksom Israel använda klusterbomber mitt i bostadsområden är ett uppenbart brott mot förbudet mot urskillningslösa attacker, vilket Amnesty också påpekar. Klusterbomber har i praktiken samma effekt som personminor och de odetonerade bomberna kommer nu att drabba de människor som i och med vapenvilan återvänder till sina (eventuella) hem. En amnestydelegation på plats i Libanon har intervjuat offer för bomberna:

Sexårige 'Abbas Yusef Shibli, från byn Blida, berättade för Amnesty hur en bomb exploderade när han försökte plocka upp den. Från sin säng på sjukhuset berättar han om hur han lekte tillsammans med tre kamrater när han fick syn på något som såg ut som en "parfymflaska". Abbas fick allvarliga sprängskador på ändtarmen, gallblåsan, en nervskada och ena lungan perforerades. Han har genomgått två blodtransfusioner. Hans tre lekkamrater blev också skadade men fick lämna sjukhuset efter två dagar. (…)

Den 19-årige ekonomistudenten, Hussein Qaduh, blev allvarligt skadad av en klusterbomb den 28 augusti, när han gick på en stig bredvid en fotbollsplan i byn Soultaniye i södra Libanon. När Amnestydelegationen besökte området dagen efter explosionen fann de mängder av odetonerade klusterbomber och blodspår. Hussein har genomgått omfattande operationer för att stoppa blödningar i tarmarna och levern. Man har dock inte kunnat stoppa blödningen i hjärnan och hans tillstånd är mycket kritiskt.

Amnesty kräver nu att USA (som naturligtvis är det land som exporterar mest vapen till Israel) och andra länder omedelbart skall upphöra med all försäljning av dessa bomber och även verka för ett generellt totalstopp världen över.

2. Vidare vill jag gärna tipsa om en mycket skarp ledare av Cecilia Verdinelli i senaste numret av Arbetaren. Hon inleder med att den svenska medierapporteringen kring konflikten i Mellanöstern varit relativt bra och objektiv. Med en stor reservation:

Ändå är det en skillnad: Israelerna är folk som vi, libaneserna bara nästan som vi. Det är små detaljer i rapporteringen och i journalisternas användning av språket som avslöjar skillnaden. Israelerna har till exempel ofta ett yrke. I Dagens Nyheter är de ”datateknikern Emanuel” eller ”resebyråchefen Edna”. Normala, moderna yrken. Libaneserna, liksom också palestinierna, har bara undantagsvis yrken. De är oftare helt enkelt bybor"

En annan skillnad är att israeler mår psykiskt dåligt av raketanfall. De behöver, precis som vi, krisgrupper och samtalsstöd. Och precis som vi kan otrygghet och post-traumatisk stress vara ett problem även för dem som klarade sig själva och sina nära utan personskador. Ekot rapporterar: ”Omkring 2000 bostäder fick skador av raketerna. Men det svåraste att hantera just nu är inte den materiella förödelsen utan de psykiska skador många lider av efter att ha varit på flykt eller ha suttit en månad i skyddsrum.”Libaneserna tycks vara av ett annat virke och mest ha handgripliga efterverkningar. De skyfflar undan rasmassor för att få bort likstanken och är mest högljutt förbannade.

Verdinelli sätter verkligen fingret på det relativistiska behovstrapps-tänk som genomsyrar "vår" syn på "dom". ”Dom” är inte människor i besittning av absoluta mänskliga rättigheter till allt det som vi tar för givet. ”Dom” är människor som nöjer sig med det lilla. ”Men det är ju bättre att barnen i de där länderna arbetar i fabriker än att de går på gatan.” Läs hela Verdinellis text.

3. Slutligen är det ju söndag imorgon och då hoppas jag att alla (som inte liksom jag ligger hemma i hög feber) beger sig till Sergels torg för att protestera mot eländet.

Demonstration mot Israels och USA:s ambassader

3 september. Samling kl 14, Sergels torg.

Paroller:
Israel ut ur Palestina och Libanon!
Frige Palestiniernas folkvalda ministrar och parlamentariker
Avbryt allt militärt samarbete med Israel nu!
Stoppa EU:s handelsavtal med Israel nu!

Talare: Gustaf Fridolin, Dror Feiler m.fl.
Konferencier: Nabila & America Vera Zavala.
Underhållning av Storsien mfl

Gå dit!

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: Israel, Libanon, Amnesty, media, mänskliga rättigheter, tips

Skita i integrationen?

2006-08-31T13:40:00.000-07:00

Bengt Ohlsson skriver väldigt roligt och väldigt intressant och samtidigt väldigt problematiskt om "integration" i dagens DN På stan.

Varför är integrationen en så viktig fråga? Varför måste den ha ett eget departement och egen minister?
Jag kan berätta varför integrationen är så viktig.
Den är viktig för att det finns många svenskar som blir så NERVÖSA när de går förbi en klunga människor - klunga förresten, det räcker om de är två - som är mörka i hy och hår och är konstigt klädda och pratar obegripligt.

Hur kan jag veta att det inte är just mig som de står och snackar skit om? Ja, de ler visserligen när man går förbi. Men det är bara skenhelighet. Sen börjar de snacka om hur fult det är här och hur de ska gama till sig bidrag och skruva ihop en bomb som de bränner av på pendeln till Märsta. Därför har integrationen blivit en så viktig fråga. Vi vill att de ska klä sig som vi och prata så vi förstår. Om vi dessutom får till en litteraturkanon och förmår dem att läsa "Herr Arnes penningar" och "Hemsöborna", då kommer de att bli bra impade. Då kommer de kanske inte att vilja bränna av den där bomben på Märstapendeln.

Ohlssons text sätter på många sätt huvudet på spiken. Om "dom" överhuvudtaget ska komma hit från "sina länder" så ska "dom" böja sina huvuden i ständig tacksamhet , inte göra något väsen av sig, inte ta våra jobb men inte leva på bidrag och helst inte finnas till alls. Ohlsson har alltså rätt när han menar att det ska vara helt frivilligt huruvida man vill "integrera" sig på en ny plats, även om hans resonemang dock förutsätter att det överhuvudtaget finns något essentiellt "svenskt" och en statisk "svensk" kultur att integrera sig emot.

Om jag vore statsminister skulle folk få sköta det där med integration bäst de vill. Jag skulle inte stå och vara handsvettig och spänd i mungiporna och kräva språktest och grejor. (...)
om någon inte ville, om någon sa, hörnini, jag vet inte. Vi kom nyss hit. Rafsade ihop vad vi hade och flydde med granaterna vinande runt öronen. Är det okej om vi passar lite på Mor Ror? Då skulle jag säga att det var okej. (...)

Folk är olika. Somliga integrerar sig snabbare än man hinner säga Dansk Folkeparti. Andra är helt hopplösa. Det kan dröja flera generationer innan de börjar söka sig utåt. Under tiden ägnar de sig åt det som är invandrarens värsta dödssynd i svenska ögon: de Klumpar Ihop Sig. (...)

Och om jag flydde till Guinea och fick börja från noll, och jag hörde talas om en stadsdel där det bodde en massa svenskar och man kunde köpa DN och snus och turkiska bergskräftor i augusti? Då skulle ni få se på någon som Klumpade Ihop Sig (...)

Han har rätt och samtidigt så oändligt fel. Om integration innebär att "dom" med tvångsmedel skall ta till sig "vårt" språk, "vår" litteratur och "våra" outfits är det naturligtvis så enkelt som Bengt Ohlsson säger.

Men integration handlar i min värld inte primärt om detta. Integration handlar om makt och maktlöshet. Integration, eller bristen på den, handlar om att nya svenskar, mörkare svenskar, svenskar utan son-namn, systematiskt diskrimineras i vårt samhälle. Integration handlar om att bekämpa den strukturella rasism som gör att dessa nya svenskar inte får jobb, inte får bostad och förvägras en stabil materiell grund för sin tillvaro.

Integration handlar om att kämpa emot etnifieringen av det som i grunden faktiskt handlar om klass.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: Politik, samhälle, integration, rasism, diskriminering

Facit: Quote quiz 2.0

2006-08-30T13:36:00.000-07:00

Äh men vafan, har jobbat över idag också. Så det blir bara ett litet slappt facit till citat-tävlingen jag lanserade häromdagen. Ingen har alla rätt! Mowgli leder. Here it goes:

1. Jerry i "Seinfeld" angående boken som George har haft på toaletten.

2. Alvy Singer till Annie Hall i "Annie hall".

3. Troy Dyer till Michael Grates i "Reality bites".

4. Malcolm X i "Malcolm X".

5. Chandler i "Vänner".

6. Lisa i "Dirty dancing"

7. Dr Cox i "Scrubs".

8. Goose och Maverick i "Top gun"

9. Anita i "West side story".

10. US marine (utanför nordamerikanska ambassaden i Australien) till Homer i "Simpsons".

Privatmoralen ointressant för politiken

2006-08-29T14:24:00.000-07:00

Lars Ohly blev som bekant utfrågad ikväll, nyklippt och allt. Vi skippar recensionen, sådant sysslar så många andra med. Däremot föranleder SVT:s utfrågning ett resonemang kring vilka frågor man bör ägna en sådan public service-timme åt några veckor före valet. Och ett resonemang kring vad det politiska samtalet generellt bör handla om. Lars Ohly fick nämligen besvärande många frågor som berörde hans privatliv i form av boende, döttrars skolgång etc. Reportrarna ville göra gällande att Ohly inte kan vara trovärdig som vänsterpolitiker eftersom han har en bostadsrätt på söder och hans dotter går i en friskola.

Inledningsvis är det ju fullkomligt hårresande att antyda att Ohly som förälder på något sätt skulle ha mandat att bestämma över sin dotters (en fri individs!) skolgång samt att denna dotter automatiskt delar hans socialistiska värderingar. Hon kan ju vara kristdemokrat, for all we know.

Vidare undrar jag om det bara är jag som är så cynisk att jag inte har något förtroende kvar att förlora gentemot företrädare för den parlamentariska demokratin? Visst ska man rösta och visst skulle allting bli ännu sämre med en borgerlig regering, men är det verkligen möjligt att ha några större förhoppningar om att samhället skall förändras i grunden på parlamentarisk väg? Om man liksom jag inte tror det, blir relationen till de folkvalda politikerna allt annat än ideologiskt sentimental, och man blir inte chockad och besviken för att någon genom sitt privata agerande har ”svikit sina politiska ideal”.

Det finns få saker jag bryr mig mindre om än hur Lars Ohly bor. (Möjligen Göran Hägglunds barista-skills.) Självklart anser jag i god radikalfeministisk anda att det privata är politiskt och att saker som hushållsarbete, sexualitet, barn, familj etc i grunden är politiska frågor som bygger på den aktuella maktfördelningen mellan människor och grupper. Men det handlar ju om att dessa frågor skall behandlas som politiska i det offentliga samtalet och diskuteras i termer av makt.

Man kan ha alla möjliga åsikter om Lars Ohlys privatmoral, men att ändra sitt röstande utifrån sådana premisser är faktiskt enbart irrationellt. Valet handlar i mina ögon mest om damage control och om det konkreta politiska utfallet under de närmaste fyra åren.

Vem kommer att arbeta för en generös och rättssäker asylpolitik? Vem kommer att arbeta för rätten till feministiskt självförsvar i skolan? Vem kommer att arbeta för att hbt-personer fullt ut skall ha samma rättigheter som alla andra? Vem kommer att arbeta för att minska de ekonomiska klyftorna?

Jag frågar mig detta, och röstar sedan utan illusioner.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: Politik, samhälle, val2006, vänsterpartiet

Quote quiz 2.0

2006-08-28T14:23:00.000-07:00

Efter en femton timmars arbetsdag blir det inget seriöst politiskt idag. Inget om Israel och folkrätten (ni får vänta en dag eller två med att kalla mig nazist igen), inget svensk folkeparti, ingen könsmakt. Bara pure sweet smaskig populärkultur från US of A.

Det som gäller är alltså sammanhang (film/serie): 1 poäng. Karaktär:1 poäng.
Fina priser, kanske.

1. I’m not eating anywhere near the facilities of that book.

2. My grammy never gave gifts. She was too busy getting raped by Cossacks.

3. There's no secret handshake. There's an IQ prerequisite, but there's no secret handshake.

4. The only thing I like integrated is my coffee.

5. Step away from the duck.

6. I've been thinking about the Domino Effect. Now, if Vietnam falls, does that mean China's next?

7. I came just in time for W as in “Why lord, why?

8. -She's lost that loving feeling.
- No she hasn't.
- Yes she has.
- She's not lost that lo...
- She's lost it man.

9.Back home little boys don't have war councils.

10. US marine, sir! And we don’t tolerate that kind of behavior, sir!

Det var bara en tidsfråga

2006-08-27T12:13:00.000-07:00

Socialdemokraternas xenofobiska praxis sker normalt i det fördolda. Den brukar vara av det strukturella, icke effektsökande, implicita slaget. En dag vaknar man bara av att allt har blivit så skrämmande mycket sämre och att de som en tjuv om natten har genomfört stora delar av Ny demokratis flyktingpolitiska program. Skärpta visumkrav för asylsökande. Tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta för flyktingar från krigszoner. En mängd åtgärder för återinvandring.

Ingen stor affär kring detta. Inga utspel, inga krav, inga "signaler" från "oss" till "dem". Bara genomfört, genomfört, genomfört. Osynliga gränser för vad som är politiskt acceptabelt flyttas. Och högst konkreta gränser kring oss och resten av de vita, rika européerna förses med än mer taggtråd.

Men det var tydligen bara en tidsfråga innan även det stolta samhällsbärande partiet skulle inse att det går att plocka missnöjesröster på att skicka signaler och ställa krav. Integrationsminister Jens Orback presenterade som bekant på söndagen ett förslag som i korthet går ut på att

Den invandrare som till exempel inte går på sfi:s svenskundervisning, eller som inte tar praktikplatser som arbetsförmedlingen anvisar kan bli av med de ekonomiska stöden. (DN 27/8)

Det riktigt obehagliga med förslaget är egentligen inte dess konkreta innehåll, även om jag är djupt skeptisk till att det är "hårdare tag" som behövs för att främja integrationen.

Det riktigt obehagliga är att regeringen genom att lägga ett sådant förslag tre veckor före valet inte gör detta för att de tror att det på riktigt förbättrar integrationen. De gör det för att vinna röster. Och vilka röster vet vi, vet de, att förslaget kommer att locka till sig? Jo, röster från de människor som tycker att det är en bra idé att för all framtid cementera "invandrare" som en separat kategori. Som tycker att krav skall ställas och signaler skickas och passar det inte kan man åka tillaka till var-man-nu-kommer-ifrån.

Det vet regeringen. Det är med öppna ögon de ger sig in i budgivning med folkpartiet. Och jag hoppas innerligt att humanistiskt sinnade sosseväljare handlar enligt Per Wirténs uppmaning i dagens Godmorgon världen: "Straffa socialdemokraterna för detta förslag, rösta inte på dem!"

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: Politik, samhälle, val2006, rasism, främlingsfientlighet, integration, socialdemokraterna

”Israeliska flaggor mot kvällshimlen”

2006-08-26T15:59:00.000-07:00

Mördare, mördare, mördare! Ropen ekade mellan husen runt Nybroplan. En svartklädd skara skrek för full hals, hårt bevakade av ridande poliser. De var inte många - men högljudda. Så fruktansvärt respektlöst med tanke på att många av dem som stod i publiken förlorat nära och kära i förintelsen. Hatet var så påtagligt, jag rös i hela kroppen. Det var en riktigt obehaglig känsla. (…) [Manifestationen] var mycket välbesökt och trots ”Ohlys slynglar” som Fredrik Malm kallade dem blev det en riktigt bra kväll. Fantastiskt att se alla israeliska flaggor mot kvällshimlen.

Kreationisten och f d Livets Ord-medlemmen* Ella Bohlin, numera ordförande i KDU, kommenterar på sin hemsida protesterna i samband med en manifestation för Israel för någon vecka sedan. Innan jag återkommer till en diskussion kring demonstrationsfriheten generellt, kan vi ju ta och studera Bohlins resonemang ovan.

Utifrån det hon säger ovan kan man ställa upp följande analogi: Eftersom 2 miljoner armenier föll offer för folkmord mellan 1915 och 1923 har deras ättlingar rätt att ockupera t ex Litauen och trakassera och mörda dess invånare i årtionden. Att sedan kritisera detta förhållande är ”fruktansvärt respektlöst” eftersom dessa människor fortfarande lider ont av de fruktansvärda brott som begåtts av en helt annan aktör, nämligen under första världskriget av s k ungturkar och senare av kemalistiska nationalister.

När Bohlin sedan diskuterar Sveriges hållning visavi konflikten i Mellanöstern blir det Orwellska nyspråket totalt:

”[Birgitta Olsson] kritiserade, med rätta, den svenska regeringens undfallenhet när det gäller mellanöstern och Perssons oförmåga att se till Israels utsatta situation som regionens enda demokrati. (…) Sveriges nuvarande mellanösternpolitik är i total obalans. Som demokratisk stat borde vi vara de första att erkänna närhet till Israel som regionens enda demokrati”

Ursäkta? Finns det i Sverige någon större israelkramare än Göran Persson? Det skulle väl i så fall vara Ella Bohlin själv, Fredrik Malm och Ulf Ekman.

Men låt oss nu med anledning av Bohlins inledande kommentarer gå in på ett resonemang kring vad demonstrationsfriheten generellt innebär – eller borde innebära. Jag var personligen inte närvarande vid den aktuella manifestationen och kan alltså inte uttala mig om det exakta händelseförloppet vid Raoul Wallenbergs plats. Enligt DN (en helt opartisk källa i dessa sammanhang…) var det hela dock inte särskilt dramatiskt:

”Manifestationen, som samlade ett halvt tusental personer, fortlöpte som planerat, och många av de närvarande ska inte ens ha lagt märke till oroligheterna.”

Rent allmänt kan jag dock säga att handgripliga attacker i ett dylikt sammanhang i mina ögon är helt oförsvarligt. Men resten då? Är det helt oförsvarligt att stå vid sidan av en manifestation och skrika ”Mördare”? Innebär demonstrationsfriheten att man har rätt att i det offentliga rumment stå helt oemotsagd ? Bohlin menar att ”det var en riktigt obehaglig känsla” att bli kallad för mördare när man samlades i sensommarkvällen för att uttrycka sitt stöd för staten Israel. Jag förstår att det kan kännas så, men jag tror att hon får tolerera det obehaget. Situationen är nämligen inte trevlig och behaglig hur man än ser på den. (Några exempel på obehagliga företeelser: ockupationer, betongmurar, check-points, schaktmaskiner, bombande av civil infrastruktur i södra Libanon...)

I korthet kan man uttrycka saken på följande sätt: Israelkramarna har självklart rätt att uttrycka sitt stöd för en våldsam ockupationsmakt och dess krigföring, men de måste också räkna med att få mothugg. Demonstrationsfriheten torde innebära rätten att i det offentliga rummet få uttrycka sina ståndpunkter – och rätten för andra att få säga emot.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: Israel, mellanöstern, politik, kristdemokraterna, rättigheter

*Guilt by association, jag vet. Men det är svårt att låta bli!

En bra länk

2006-08-25T16:47:00.000-07:00

Ni har väl inte missat Xiomaras grymma inlägg om folkpartiets valaffischer? Kolla in det här.

Israel får inte kritiseras

2006-08-25T00:23:00.000-07:00

Amnesty släppte i onsdags som bekant en rapport med titeln Israel/Lebanon: Deliberate destruction or "collateral damage"? Israeli attacks on civilian infrastructure. Rapporten visar att Israel medvetet riktat in sig på att förstöra civil infrastruktur i Libanon och man menar från Amnestys sida att:

Israels förstörelse av tusentals hem, bombattacker mot broar, vägar, vattenreservoarer och oljecisterner var en integrerad del i Israels militära strategi snarare än "oavsiktlig skada" till följd av lagliga attacker mot militära mål

Man presenterar i rapporten bevis för att det handlar om just medveten förstörelse vilka består i:

Massiv förstörelse av stora bostadsområden och byar.
Attacker mot broar i områden som inte hade något strategiskt militärt värde.
Attacker mot pumpstationer för vatten, vattenreningsanläggningar och livsmedelsaffärer, trots förbudet mot att angripa mål som är nödvändiga för civilbefolkningens överlevnad.
Uttalanden från israeliska militärer som tyder på att förstörelsen av den civila infrastrukturen verkligen var ett mål för Israels militära kampanj med syfte att pressa den libanesiska regeringen och civilbefolkningen att ta avstånd från Hizbollah.

Men detta visste vi ju redan. Inte ett dugg kontroversiellt. Eller det är det kanske? Med tanke på den mängd aggressiva mejl och telefonsamtal organisationen fått ta emot sedan rapporten släpptes i onsdags så kan man undra. Ett antal medlemmar har också begärt utträde. Det stormar visserligen alltid när Amnesty gör uttalanden om Israel och de ockuperade områdena, Kuba, USA och "kriget mot terrorismen", men de senaste dagarna har varit alldeles osedvanligt upprörda. Och media hänger på denna oreda. "Kan man lita på Amnesty?" frågade sig SR:s Bengt Therner under onsdagen:

Kan man lita på Amnesty och vad är deras rapporter och anklagelser baserade på? Svaret är avgörande för att värdera allvaret i de anklagelser som nu riktas mot staten Israel och den israeliska försvarsmakten.

Det är naturligtvis bra att man ifrågasätter Amnestys och andra aktörers trovärdighet, men är det inte anmärkningsvärt och grymt symtomatiskt att denna granskning kommer som en rekyl så fort Israel kritiseras? Amnesty släpper alltså rapporter hela tiden, utan att denna affekterade stämning infinner sig. Slutsatsen blir således att Israel intar en särställning och att ingen ostraffat talar klarspråk om de krigsförbrytelser Israel gör sig skyldig till.

Jag menar också att Israel intar en särställning. Som den stat som bland annt innehar rekordet i att bryta FN-resolutioner.

Andra bloggar om: politik, Israel, Libanon, krigsförbrytelser, media

Pingat på intressant.se

Får jag vara din flickvän, Nina?

2006-08-22T16:14:00.000-07:00

Du känner säkert till myten om p-pillret för män. Varannat år skriver media om att ett säkert och biverkningsfritt preventivmedel för män kommer att finnas på marknaden - om två år. Alltid två år. Sedan många år har det varit om två år, och vi väntar under tiden på att få ta ett gemensamt ansvar för reproduktionen. När metaforen är etablerad kan jag då konstatera att serietecknaren Nina Hemmingssons samlade enrutingar sedan länge har varit som detta p-piller för män: Varje år ska detta lyckpiller i kvadratisk bokform ges ut om ett år. Jag har misströstat och längtat. Jag längtar fortfarande, men nu på det högst konkreta bokpaket som är på väg till min lägenhet!

Jag har inte många idoler, då idoldyrkan är lite svårt att kombinera med ett entusiastiskt hat mot auktoriteter. Men inför Nina Hemmingsson lägger jag mig ned på marken och kysser hennes klädesfåll, ska aldrig tvätta läpparna. Jag träffade henne en gång i samband med ett föredrag om serieteckning och det kändes som att hon kanske blev lite rädd för min översvämmande kärlek.

Reklam är inte något som förekommer särskilt ofta på denna sida, men jag vill nu uppmana alla att for the love of god skaffa sig Ninas samling Jag är din flickvän nu . Meanwhile lite klipp från Aftonbladet:

Andra bloggar om: serier, feminism, Nina Hemmingsson

Stötande praxis kring aborter

2006-08-21T12:12:00.000-07:00

Försöker sig Rapport på ett makabert aprilskämt mitt i sensommaren? Försöker någon illasinnad nyliberal misskreditera svensk sjukvård? Det här nämligen inte vara sant: I flera år har aborterade foster rutinmässigt kremerats och lagts i minneslundar utan att kvinnorna fått veta det.

Socialstyrelsen skall nu enligt uppgift ändra rekommendationerna till sjukvårdspersonalen och förstärka "avsnittet om information till kvinnan" säger medicinalråd Bo Lindblom till SVT. Den föreslagna reformen förändrar dock inte det principiellt felaktiga i hanteringen. Denna praxis implicerar nämligen att det aborterade fostret är en person som dött – blivit mördad – och så är faktiskt inte fallet. Eller snarare: det är inte relevant huruvida man anser att det aborterade fostret är en person eller inte. Så länge svensk lagstiftning ser ut som den gör skall foster inte rutinmässigt begravas i minneslundar, svårare är det inte. Om den enskilda kvinnan önskar det kan man naturligtvis inte ha några invändningar, men initiativet och beslutet skall vara endast hennes. Sjukvårdspersonalens personliga åsikter kring abort skall överhuvudtaget inte få något spelrum; kan man som läkare eller sjuksköterska inte verka utifrån detta bör man söka sig ett annat yrke.

I inslaget visades bilder från en minneslund som pryddes en gråtmild reliefskulptur i brons föreställande ett foster. Jag har faktiskt sett en sådan skulptur i verkligheten, i samband med universitetsstudier utomlands. På katedralen i Valparaíso, Chile, är den utmejslad i själva stenen tillsammans med en bön för ”de barn som mördats innan de föddes”. För mig känns det inte helt... fräscht att myndighetsföreträdare i Sverige begraver foster i minneslundar som delar estetiska uttryck med kyrkan i det mest konservativt katolska landet i hela Latinamerika. Med kyrkan i ett land där tusentals kvinnor dör varje år för att de förnekas makten över sina egna kroppar.

Andra bloggar om: politik, samhälle, sjukvård, abort, kvinnors rättigheter

Pingat på intressant.se

Gud ut ur skolan

2006-08-20T14:01:00.000-07:00

I en intervju i dagens Sydsvenskan gör Lars Leijonborg den fullt riktiga analysen att religiösa friskolor bör hållas kort. Han menar att ett moratorium mot etablerandet av religiösa skolor bör införas tills det finns garantier för att samtliga lektioner i dessa skolor är icke-konfessionella. Och det låter ju bra. Undfallande och svagt, men ändå ett försonande drag i det folkpartistiska mörkret.

Men där var vi tillbaka på den främlingsfientliga banan igen. Folkpartiledaren uttrycker i artikeln nämligen oro över att ”muslimsk fundamentalism är ett växande problem i Sverige” och det är därför han vill stoppa religiösa friskolor. Jag medger gärna att religiös indoktrinering är själva fundamentet för verksamheten i muslimska friskolor. Liksom det är det själva fundamentet för verksamheten i alla religiösa friskolor. Och just därför bör inga religiösa friskolor vara tillåtna i Sverige.

Och så hade Lars Leijonborg som liberal (?) kunnat uttrycka det. Men han väljer istället att agera helt i linje med den nydemokratiska regim som präglat folkpartiet på senare år. I brottsstatistiken skall vi skilja ut den totalt godtyckliga kategorin ”invandrare” som en egen stapel och gärna skicka ut vårt favoritalibi Rojas för att tala om ”deras kulturarv”. Vad gäller religiös fanatism skall vi skilja ut muslimska fundamentalister från andra religiösa fundamentalister. Denna särskiljning är viktig för att - ja, varför är det viktigt egentligen? Jag antar att den är viktig för den som har en rasistisk och främlingsfientlig agenda. Den är viktig för den som i valet 2002 märkte att det gick att plocka röster på att skilja ”vi” från ”dom” och hoppas kunna göra det igen den 17 september.

Beträffande religiösa friskolor generellt kan jag dock inte se något rimligt alternativ till ett totalförbud. Att som Nalin Pekgul föreslå indragna bidrag för skolorna räcker inte, eftersom andra finansiärer då lätt kan träda in och ytterligare försämra kontroll och insyn. Vi kan förenkla resonemanget till löjets gräns: Anser vi att religion är en strikt privat angelägenhet som varje individ, inklusive barn, skall ha rätt att besluta om för egen del? Eller anser vi att föräldrar äger sina barn; deras tankar, känslor och åsikter? Tidigare i sommar skrev Isobel Hadley-Kamptz på ledarplats i Expressen apropå Pekguls förslag om ”Rädslan för Gud”:

”I debattens klangbotten finns den gamla vanliga svenska njuggheten mot religion. För något annat kan det inte handla om, när man accepterar alternativ pedagogik så länge den är, eller kallas, sekulär. Men inte om man blandar in Gud.”

Man kan naturligtvis rent filosofiskt diskutera huruvida det egentligen föreligger någon begreppslig skillnad mellan en montessoriskola och en skola som drivs av Livets Ord. Men nu råkar det vara så att religionsfrihet, och därmed även frihet från religion, är juridiskt skyddad i såväl regeringsformen som i diverse internationella konventioner. Skolpliktiga barn bör åtminstone några timmar varje dag få vistas i en miljö utan religiös inramning.

Andra bloggar om: politik, val2006, folkpartiet, rasism, islamofobi, religiösa friskolor, religionsfrihet

Pingat på intressant.se

Ni kommer aldrig in

2006-08-18T15:40:00.000-07:00

Det är inte alltid roligt att lyssna på Masoud Kamali. Sätt honom att debattera genusfrågor och du kommer att häpna inför hans totala brist på könsmaktsperspektiv. Just idag är det emellertid bara att lägga sig ned inför den analys som han presenterar i slutbetänkandet "Integrationens svarta bok". Utredningen pekar på att Sverige är ett etniskt delat land och att integrationspolitiken ”har blivit en särartspolitik och lett till ett "vi och dom-tänkande" som genomsyrar hela samhället.” (Kamali i DN 17/8)

Integrationsminister Jens Orback har som bekant kritiserat utredningen till den grad att han knappt ville låta den gå på remiss. Jag vill egentligen inte spekulera i hur Orback personligen tänker, men är det verkligen helt osannolikt att en del av ministerns kritik bottnar i en förorättad känsla av att en ”invandrare har tagit sig ton mot vår fina svenska integrationspolitik”? Att sådana strömningar finns bland de många övriga kritikerna är ju helt klart och hetsen stannar inte heller vid kritik. I en intervju i DN i början av augusti berättar Kamali att han tagit emot hundratals hot och att han i april i år blev misshandlad på sin väg hem genom uppsalakvällen.

När rasism diskuteras är det besvärande ofta attityder, fördomar och ”kultur” som ligger på bordet, när fokus istället borde ligga på människors lika rätt till det materiella som arbete och bostad och på den institutionaliserade rasismen. Glädjande nog består också den första åtgärd Kamali förordar i ”att de ekonomiska klyftorna måste minska”. Det är inte ”dom” som är problemet. Det är inte deras kultur (eller var det kulturarv, Rojas?) eller deras ovilja att arbeta eller deras stora längtan efter att bo tillsammans i Rosengård eller deras oförmåga att lära sig svenska som är problemet. Det är den svenska strukturella rasismen och det svenska klassamhället som är problemet.

Man behöver inte hålla med om alla Kamalis analyser, jag gör det inte. Men den kompromisslösa tonen är precis vad man har längtat efter i denna bittra tid när integration mest verkar handla om att vi skall ställa krav på dem. Han revolterar helt enkelt mot det mest fundamentala budet i svensk integrationspraxis: att de ska vara tacksamma mot oss. Alltid och i evighet. Oavsett när man kom hit, oavsett var man är född ( i Sverige?!) och oavsett vad man har gjort så skall man minnas att allt är välgörenhet och att man alltid står i skuld. För detta att vara ”svensk” kommer alltid först. Är du inte ”svensk” gäller andra kriterier, och är du inte ”svensk” från början kan du heller aldrig bli det. Titta på debatten kring en nationell litterär kanon där Lars Leijonborg i Svd får frågan om vilka verk han anser borde ingå i en sådan och efter att ha nämnt Utvandrarna säger:

"Men vi har ju våra duktiga invandrarförfattare också, Theodor Kallifatides tycker jag definitivt skulle platsa."

Stefan Jonsson har kommenterat detta på ett briljant sätt och sammanfattar egentligen allt jag vill säga:

”Duktig? Invandrarförfattare? Snart femtio år i Sverige. Över tjugo betydande svenska romaner på det mest betydande förlaget, mångårig redaktör för landets ledande litterära tidskrift, medarbetare i otaliga kulturpolitiska kommittéer och utredningar, i flera decennier tongivande röst i svensk offentlighet. Tyvärr, Theodor Kallifatides, det hjälper inte.”

Andra bloggar om: politik, samhälle, integration, rasism

Pingat på intressant.se

Välj stol, kd

2006-08-17T15:29:00.000-07:00

Den som liksom jag missbrukar P1 kunde förstås inte undgå intervjun med Göran Hägglund denna onsdagsmorgon. Man kan fråga sig hur intressant det egentligen är för en övertygad utomparlamentariker att skriva om riksdagspartierna. Visst röstar jag, men det handlar ju mer om damage control än något annat. Ändå återkommer det texter på denna sida som gång på gång behandlar den inomsystemliga intresseklubbens stadgar, årsmöten och verksamhetsplaner. Som antirasistisk aktivist kanske det inte är helt far out att skriva om folkpartiets nydemokratiska tics och om regeringens flyktingpolitik . Och inlägget om centern har jag ju redan bett om ursäkt för. Så det kanske rent av är dags att spränga äckelbarometern och faktiskt tala lite om Sveriges alldeles egna högerkristna fundamentalistparti.

Morgonens intervju började dock mindre smaskigt än man kunde önska sig. Tårfyllt om bensinskatten (Glesbygden! De kan inte åka tunnelbana! Buhu!) följt av ett decenniums diskussion om fastighetsskatten. (”Vi har en idé om att avskaffa Sveriges mest hatade skatt.”) Kan jag få ställa en fråga? Är det absolut nödvändigt att den fastighetsägande medelklassens materiella intressen totalt dominerar valrörelsen?

Men seriöst, vilken funktion fyller ett moralkonservativt randparti om de inte ens kan underhålla mig och ge mig skrämselhicka? Vill jag bli förlamad av tristess kan jag ju lyssna på Maud Olofsson. Till slut såg dock Göran ändå till att få ut lite hederligt kristdemokratiskt böghat i etern, ordningen var återställd och kaffet smakade bra. Men vi hatar inte ”homosexuella”! Vi vill bara inte att de ska få finnas till eller ha några av de rättigheter som tillkommer andra medborgare. Vi hatar ingen, vi tror bara på institutionaliserad underordning av mindre värda människor och deras levnadsformer. Det brukar hos kd heta att barn har ”rätt till en mamma och en pappa” och det gjorde det idag också, men Göran avslöjade också andra motiv. Istället för att fokusera på det individuella ”barnets bästa” talade han om vikten av ”förebilder”. Om vikten av att barn identifierar sig med män respektive kvinnor: ”det eftersträvar vi ju i förskolan också”. Barnets bästa? Nej, men vi måste upprätthålla den heterosexuella matrisen.

Och the freakshow went on när en lyssnare ville reda ut partiets relation till Livets ord. Göran Hägglund vet att han inte i rikstäckande medier kan tala om kd:s starka väljarbas i den extremistiska frikyrkan eller i antiabortrörelsen, och han förnekade naturligtvis alla kopplingar. ”Men ni deltog ju tidigare i sommar på en konferens arrangerad av Livets ord?” Men Göran åker på så många (hundratals!) konferenser, han måste ju inte hålla med om allt. Nej, men man kanske ska ha en lägstanivå för vilka sammanhang man väljer att synas i? Men stackars kd har det ju inte lätt. De måste ju liera sig med mörka krafter för att inte åka ur riksdagen.

Vad är det då egentligen för fel på Livets ord? Man kan ju hobbyhata dem av många skäl: kvinnohatet (i vigselakten åläggs kvinnan att vara underordnad mannen inom äktenskapet), framgångsteologin, friskolorna, hbt-hatet och den allmänna äckelfaktorn. Det riktigt allvarliga rör ändå deras inblandning i mellanöstern. Genom ”Operation Jabotinsky”, som fått sitt namn ifrån en extrem högersionist, har Livets Ord bokstavligen skeppat tusentals ryska judar till Israel och de allra flesta till ockuperad mark. Och därigenom aktivt motarbetat den svaga fredsprocess som trots allt funnits i perioder.

Om kristdemokraterna hade någon heder i sin hycklande partikropp skulle de vara tydliga med var de står i relation till detta extremistiska samfund.

Bild: Martin von Krogh

Andra bloggar om: kristdemokraterna, homofobi, val2006, politik, Livets ord, Israel, Operation Jabotinsky

Bloggutmaning om Böcker

2006-08-15T12:59:00.000-07:00

Hittade detta hos den totalt osannolika bloggaren Karolina Lassbo. Hennes blogg är lite av en äckelfetisch för mig; man måste läsa trots att det är så hemskt.

Eftersom jag till fullo instämmer med Rob i High Fidelity om att "det viktiga är inte hur folk är utan vad de gillar" så blev jag dock väldigt uppåt av denna lilla bokenkät och hoppas att många antar den.

1) En bok som förändrade ditt liv?
Under det rosa täcket av Nina Björk (Otroligt klyschigt svar, men den innebar just då en kris och en helt ny riktning.)

Blonde och You must remember this av Joyce Carol Oates.

2) En bok du läst mer än en gång
White teeth av Zadie Smith.

Maken av Gunbritt Sundström

Catcher in the rye av J. D. Salinger

A theory of justice av John Rawls

3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
Das Kapital av Karl Marx eftersom jag annars aldrig kommer att ta mig för.

Inga så-bygger-man-en-flotte-böcker, manualer funkar inte för mig.

4) En bok som fick dig att skratta?
High fidelity av Nick Hornby.

5) En bok som fick dig att gråta?
Judiths teater av Inger Alfvén.

6) En bok du önskar hade skrivits?
Så mycket mer av Sylvia Plath.

7) En bok som inte borde skrivits?
Vilken som helst av Björn Ranelid. (Fast han får ju skriva om han vill, bara jag slipper se det)

8) En bok du just nu läser?
Americanos av Magnus Linton.

9) En bok du tänkt läsa?
Pol Pots leende av Peter Idling Fröberg

Radikalt arbete

2006-08-15T12:42:00.000-07:00

Igår kom ett rekommenderat brev innehållande mitt examensbevis. Och där kom det, arbetslivet. Och jag älskar det. Älskar mitt kontor, älskar min mejlbox, älskar att hämta kaffe och se över dagens att-göra-lista. Jag jobbar med det jag vill, med i mina ögon livsavgörande frågor och jag tjänar inga direkta kommersiella intressen. Så vad är problemet?

Problemet är att vid arbetsdagens slut vill jag inte tänka mer på politik och rättvisa. Min energi till aktivism har gått åt vid mitt skrivbord och nu vill jag ha mitt opium i form av uteserveringar och Vänner-repriser. All kraft, all radikalism pumpas ut i lönearbete. Det må som i mitt fall vara ett rättfärdigt sådant, men likväl konsumeras gnistan.

Gjorde man fel som utbildade sig till den akademiska formen av aktivist? En statsvetare förändrar inga system, hon analyserar och cementerar dem. Och sedan är hon för trött för att ägna den fria tiden åt att ändra det som måste ändras. Skulle man istället göra som min vän basisten H? Som visserligen har utbildat sig till 500 högskolepoäng men vars drömjobb återfinns i en slapp biblioteksreception där man får betalt för att spela Zookeeper? Och som sedan exploderar av energi i värdefull antikapitalistisk och antirasistisk aktivism?

Är jag lurad? Eller är han?

Andra bloggar om: Aktivism, politik, strategier

Om positiva rättigheter, del 1

2006-08-14T14:18:00.000-07:00

Jag diskuterade tidigare under sommaren Fredrik Federleys uttalande under ett av Amnestys seminarier om att hans värderingar inte omfattar stöd för positiva rättigheter, och utlovade ett längre resonemang kring detta. Here we go, en kort kapitelbok i tre delar om positiva rättigheter och en skärskådning av några av de argument som libertarianer använder sig av. (Mina vänstervänner undrar kanske om jag gått tillbaka till den för mig sedan länge dissade socialliberalismen? Ingen fara, det här är bara for fun. Jag är och förblir frihetlig socialist)

Rättighetsinflation
Ett vanligt förekommande argument mot positiva rättigheters status som just rättigheter är att detta ofelbart leder till att rättighetsbegreppet äventyras och att det helt enkelt går inflation i rättigheterna. Denna kritik formulerades redan på 1960-talet av den brittiske statsvetaren Maurice Cranston, mot bakgrund av FN:s konvention om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna från 1967. Han menar att ett värde, för att kunna ges status som rättighet, måste vara praktiskt genomförbar; det är helt enkelt orimligt att göra anspråk på att ett visst värde bör betraktas som en rättighet om dess förverkligande är en omöjlighet. Genom att som rättigheter proklamera värden av typen ”rätt till arbete” och ”rätt till social säkerhet”, menar Cranston att man flyttar diskussionen om rättigheter från sfären för det moraliskt bindande till en sfär av ”utopian aspiration”. ( ”Human rights – real and supposed” 1967)

Den svenska nyliberalismens pretty boy Johan Norberg har självklart också skrivit om detta och menar att en av de viktigaste egenskaperna hos en rättighet är dess ovillkorlighet, dvs att den inte bara är en form av målsättning utan ett krav som man är skyldig att uppfylla. Norberg hävdar att många positiva rättigheter är omöjliga att förverkliga och således inte uppfyller detta krav på ovillkorlighet. Risken skulle då vara att detta synsätt ”infekterar” de negativa rättigheterna, och att detta då skulle innebära att rätten till ”liv, frihet, och egendom uppfylls när politikerna tycker att det är lämpligt”. Kort sagt – inflation. (Fullständiga rättigheter – ett försvar för de 21 första artiklarna i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna ,1999)

Vi har således två till synes empiriska utsagor att ta ställning till: positiva rättigheter går inte att förverkliga i praktiken och att ändå benämna dem som rättigheter leder till att respekten för rättighetsbegreppet sjunker. Men vilken praktik är det då vi talar om? Kan människors rätt till ”en levnadsstandard som inkluderar föda, kläder, bostad, hälsovård, gratis undervisning, rätt till arbete, begränsad arbetstid, betald semester, rätt att ta del av konst och vetenskap samt rätten att åtnjuta social trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom och ålderdom” inte förverkligas under några omständigheter? Eller är det kanske den nu aktuella fördelningen av ekonomiska resurser som förhindrar deras förverkligande? Är det kanske rent av så att orsaksriktningen går åt motsatt håll i förhållande till vad som hävdas ovan? Att positiva rättigheter inte kan förverkligas för att ingen politisk vilja finns att respektera dem? I botten av den redovisade libertära argumentationen ligger helt enkelt ett normativt antagande om att ekonomisk omfördelning mot en mer jämlik situation inte är önskvärd. Huruvida detta är ett rimligt antagande må vara en moraliskt öppen fråga. Men att bortse från det och påstå sig argumentera endast utifrån empiriska verklighetsomdömen är inte hederligt.

Jag återkommer med en diskussion kring skyldigheter i förhållande till positiva rättigheter.

Andra bloggar om: mänskliga rättigheter, positiva rättigheter, nyliberalism, politiskt teori, centern

Pingat på intressant.se

I förorten

2006-08-10T02:20:00.000-07:00

Är hemma hos mamma i förorten. Förorten 14 minuter från centralen, där miljonprogrammen gnider sig mot miljonvillorna. Där moderaterna haft makten för evigt, där barnen köper sin skolmat. Där min högstadieskola blivit ett grustag, efter perioder med väktare och övervakningskameror. På grustaget skall Stockholms största häkte byggas, 30 meter från dagis. Jag är inte den som ihärdigt vill separera "brottslingar" från "vanligt folk", men var det inte väldigt bekvämt för de styrande moderaterna att planera in häktet där i Malmvägens betong bland de röstsvaga nya svenskarna? Hur stor är risken att man hade lagt det bland villorna i Edsviken?

I min förort växer nynazismen. De är säkert små, rädda, ledsna, tomma - men icke desto mindre ett konkret hot. Som infriades mot mig och mina kamrater så sent som i våras. Även rädda små barn kan kasta flaskor och stenar.

På den stora gymnasieskolan är kameror bara förspelet. Portarna är låsta, nu krävs passerkort. Redan på min tid i mitten på 90-talet kallades eleverna kunder av rektorn som rekryterats från näringslivet. Rektorn som upplät skolans lokaler åt oemotsagda kreationister och tystade skoltidningen när vi ville opponera oss i skrift.

I min förort har gamla klasskamrater stannat kvar, skaffat barn, suttit i fängelse, dött, och flytt - som jag. Jag hör att det är en mycket "attraktiv kommun" att flytta till, att priserna går upp, att Linda Skugge återvänt. För mig finns ingenting där, utom mamma (som iofs väger upp nästan allt!).

Jag går genom centrum med min matkasse och vill skriva i pannan att jag är på besök. Att jag inte stannat kvar. Att jag inte på något sätt hör ihop med dem. Jag hör karaoke från sportbaren vid stationen och ryser lätt. Aldrig är klassföraktet så stort som hos dem vars klassbakgrund är oklar. Aldrig är klassföraktet större än hos mig.

Jag köper en vattenmelon och går hem till mamma och CSI.

Vi säger det som folk tycker

2006-08-08T16:31:00.000-07:00

När politiker säger sig vara uttolkare av folkviljan brukar det vara dags att dra öronen åt sig och osäkra sina vapen. Det handlar nästan alltid om vulgära aktörer av Bert Karlsson-snitt och det som folk supuestamente tänker men inte vågar säga handlar nästan alltid om att slänga ut, låsa in, klippa av och put to sleep. Vi utmålas som blodtörstiga och osolidariska och får vi höra det tillräckligt ofta blir vi kanske sådana också. Det senaste hårresande exemplet kommer från Polens president Lech Kaczynkski som nyligen gick ut med ett radiouttalande om att Polen och Europa i stort bör återinföra dödsstraffet. Målet för den kampanj som det står klart att ett av regeringspartierna inlett är en folkomröstning om frågan i Polen och att dödsstraffet på sikt återinförs i hela Europa. Mitt ständigt återkommande Amnesty har naturligtvis slagit bakut och menar att Polen som medlem av EU och Europarådet har ratificerat folkrättsligt bindande dokument som omöjliggör att dödsstraff införs.

Jag är för dåligt insatt i polska opinionsmätningar för att förutspå utgången av en folkomröstning, men det verkar väl rimligt att tro att regeringen inte skulle propagera för en sådan om man kände sig osäker på att det egna förslaget skall vinna. Jag är personligen övertygad om det djupt felaktiga att alls folkomrösta om dylika frågor; minns den motbjudande omröstningen om flyktingmottagande i Sjöbo 1987. När det mest grundläggande människovärdet läggs upp på bordet för dividerande inom den formella demokratins spelregler – då är vi så illa ute att vi kanske aldrig hittar tillbaka till det som kan kallas civilisation. Om dessutom regeringen med statliga medel ämnar föra en kampanj för det ena, barbariska, alternativet är det inte svårt att gissa sig till hur ”den allmänna opinionen” kommer att uttryckas i en eventuell omröstning. Det omänskliga ”tycker” folk inte av sig själva; det kommer oftast uppifrån.

Avslutningsvis kan jag bara konstatera att om den här brysselcentrerade unionen vi råkar vara med i skall tjäna något som helst syfte borde Polen ha hotats med uteslutning fem minuter efter att Kaczynkski gjorde sitt uttalande. Vill man inte ta chansen att visa att man kan vara annat än Schengen, urholkad asylrätt och billig sprit?

Andra bloggar om: Politik, mänskliga rättigheter, dödsstraff, EU, Polen

Pingat till intressant.se

Förneka dig själv eller dö

2006-08-07T11:27:00.000-07:00

Amnesty förnyade under Stockholm Pride sitt krav på en ny, icke-diskriminerande praxis beträffande asylsökande hbt-personer. I nuläget baseras de flesta sådana ärenden på ett regeringsbeslut från 1998 då en homosexuell man avvisades till Iran och uppmanades att gömma sin läggning i garderoben för att slippa förföljelse. Generalsekreterare Carl Söderberg menar att ”ett sådant krav på diskretion vore inte politiskt acceptabelt om det gällde svenska hbt-personer, och bör lika självklart vara oacceptabelt när det gäller människor från andra länder som söker skydd här”. Ett oskick hos svenska migrationsmyndigheter är enligt Amnesty också de höga krav som ställs på den asylsökandens bevisföring. Man ignorerar de svåra förhållanden som råder för hbt-personer i många länder och som t ex omöjliggör polisanmälan av övergrepp.

Vad är det då svenska regeringen säger med sitt prejudicerande beslut? Ungefär detta: ”Om du förnekar din mest grundläggande rättighet – den till din identitet – så löper du ingen fysisk risk för förföljelse.”

Låt oss pröva en analogi till detta. Sexuell läggning är utbytbart mot var och en av de övriga grunderna för kränkning och diskriminering: kön; etnicitet; politisk, religiös eller annan trosuppfattning; ålder och funktionshinder. Den svenska regeringen säger alltså motsvarande till alla svenskar med annan etnicitet än den blont nordiska: Vi tar inget ansvar för din säkerhet, för om du förnekar ditt ursprung, din hårfärg, din hudfärg och ditt namn så riskerar du ingen förföljelse från högerextremister. Problemet är ditt.

Var det svårt att bleka huden? Var det kränkande att byta namn? Kändes det bra att sudda ut sig själv för att slippa våld och trakasserier? Med tanke på hur lite insatser som görs för att stoppa det främlingsfientliga våldet i Sverige så låter ovanstående kanske inte helt orimligt. Men kan ni tänka er en svensk regeringsföreträdare uttala de faktiska orden? Hösten 2005 fattade riksdagen beslut om att förföljelse på grund av kön, sexuell läggning och könsidentitet skall inrymmas i konventionsflyktingbegreppet. Kan vi få en sådan praxis också, tack?

Andra bloggar om: Politik, Asylrätt, Mänskliga rättigheter, HBT, Pride

Pingat på intressant.se

Demobilder

2006-08-06T15:35:00.000-07:00

Avbryt allt samarbete med Israel!

2006-08-06T15:06:00.000-07:00

2000 personer samlades på söndagen vid medborgarplatsen för att manifestera sin avsky för Israels övergrepp i Libanon och Palestina. De konkreta kraven var att Sverige ska avbryta allt militärt samarbete med Israel och att vi häver vårt handelsavtal med landet. Stämningen präglades av sorg och förstämning och många, många var bilderna på sårade och döda efter Israels attacker i södra Libanon.

Yvonne Ruwaida (mp) menade att man i siffrorna över döda palestinier också måste inkludera dem som dör för att de efter Israels attacker saknar tillgång till el, vatten och sjukvård. Och som kan räknas i tusental. Mest applåder fick Dror Feiler från Judar för israelisk-palestinsk fred som ville vända blicken mot Europa och den svenska regeringens tystnad inför Israels agerande. ”Som jude vet jag vad Sveriges tystnad inför övergrepp innebär. Ska vi ångra oss igen om 40 år?”. Han poängterade också att vi efter höstens val kan komma att få en än mer pro-israeliskt orienterad regering och då gå från en dålig politik till en sämre. ”Vill vi se en Fredrik Malm som svensk utrikesminister? Vill vi se en Fredrik Federley – som ger pengar till Israels krigsmakt – som svensk försvarsminister?” frågade Feiler retoriskt. Det var ett mäktigt tåg fyllt av vrede som strax före två avgick mot mynttorget i den närmast osannolika augustihettan. Ett demonstrationståg i ilska och förtvivlan, men med värdighet – inga Israelflaggor med svastikor på således. Väl framme krävde Lars Ohly (v) ett totalt stopp för allt svenskt samarbete med Israel; militärt och ekonomiskt. Han kritiserade också den svenska regeringen som han menade deltar i den demonisering av Palestinierna som gör dem till terrorister utan att nämna Israels statsterrorism.

Efter detta referat är det väl på sin plats att jag personligen kommenterar Göran Perssons förslag i Björkvik, om att Sverige skulle kunna stå värd för en internationell konferens för återuppbyggnaden av Libanon. Visst är det rimligt att den passiva omvärlden är med och betalar det som Israel på några dagar raserat till grus, men förslaget är ändå pinsamt symtomatiskt för den svenska utrikespolitik vi har fått lära känna de senaste tio åren. ”Vi kan ta ledningen för en humanitär insats”, säger statsministern och låter som om det vore fråga om en naturkatastrof utan medvetna aktörer och utan skuldfråga. Så oerhört typiskt för detta diplomatins Sverige där vi inte någonsin väljer sida. Där vi inte någonsin tar självständig politisk ställning för de förtryckta, mot ockupation och övervåld.

Andra bloggar om: Politik
Andra bloggar om: Mellanöstern

Pingat på intressant.se

..att trä på det isande livet

2006-08-05T18:44:00.000-07:00

Och man skall understundom kliva av sitt lilla, lilla sandkorn till planet och få en glimt av de andras tankar. Det är bra, det är nyttigt, det ska man. Men plikten måste väl ha ett slut, snälla?

Jag har i en dryg månad flutit runt i en rymd som är kallare än jag vågade tänka mig, och jag vill hem på riktigt nu.

Först riksdagspolitikerna. De som med läpparnas bekännelse älskar oss från fina oranga människorättsorganisationen och sedan ser till att människor blir avvisade till tortyr, dödshot, fängelse. "Om man inte lever ut sin läggning är det inga problem att vara homosexuell i Iran". Och nej, jag talar inte bara om regeringen. Finns det någon som tror att "alliansen" (kan inte riktigt uttala det ordet utan citationstecken) skulle agera annorlunda i asylfrågan?

Sedan de andra. Inte alla, inte hela tiden, men tillräckligt ofta.

"Avrätta varenda jävel, bara!"
"Det där fängelset på Kuba, det är ju faktiskt jävligt bra."
"Bögar är väl okej så länge de inte raggar på mig..." (Seriöst!)

Jag är trött och avkyld. Jag vill hem till min trånga värld av radikalfeminister och Ingen-illegal:are. Där man inte varje dag och varje stund tvingas in i diskussioner där folk ifrågasätter människors fucking lika värde. Jag skall inte fly dit för evigt, men jag behöver värma mig.

Att göra idag

2006-08-05T18:32:00.000-07:00

Stockholm:

Demonstration mot Israels massakrer i Libanon och Palestina!
Söndag 6 augusti klockan 13.00
Samling på Medborgarplatsen
Israel ut ur Libanon och Palestina!
Avbryt allt militärt samarbete med Israel nu!
Häv handelsavtalet med Israel nu!

Avmarsch mot Mynttorget.

Tal av Lars Ohly, Shora Esmailan mfl

Arrangörer: Vänsterpartiet Storstockholm, Ung Vänster, SSU Stockholm stad, Socialistiska Partiet, Palestinagrupperna, Palestinagrupperna i Stockholm, Folket i Bild, Broderskapsrörelsen, SEKO klubb 119, Grekiska Riksförbundet, Grekiska kommunistpartiet, Islamska Förbundet, Miljöpartiet, Kommunistiska Partiet, Palestinska Föreningen, International Solidarity Movement, Syriska Föreningen, Kampanjen solidaritet för Palestina mfl

Info från Ali Esbati.

Uppsala

6 aug Hiroshimadagen 61 år
Demonstrationer, Ljusvakor & Ceremonier runt om i Världen.

UPPSALA: sedvanlig lyktnedsättning i Fyrisån.
Nybron, kl. 21.00
arr. FREDSAM (Uppsala fredsföreningar i samarbete)

Info från Fredskontakt Uppsala

Strategier bland en rasistisk allmänhet

2006-08-02T06:48:00.000-07:00

Min enda dag i söta lilla Nyköping är förstörd av en jävla diskussion jag tvingades in i före morgonkaffet. Visst, jag konfronteras dagligen med rasistiska och främlingsfientliga uttryck men nu rann det helt enkelt över. De här männen runt omkring mig verkar ha ett outsinligt behov av att vädra sina Sd-inspirerade åsikter inför mig som Amnestyrepresentant, och jag har hittills lyckats vara hyfsat diplomatisk. Men så här lät det imorse:

"Jag antar att ni får en del jobb nu med alla libaneser? Jag fattar inte varför de åtminstone inte kan ge dem tillfälliga uppehållstillstånd så att de -schwip- kan skickas tillbaka så fort kriget är slut, varför måste de stanna här? De som jobbar på migrationsverket är ju så himla lättlurade, de går ju på vad som helst. Alla ljuger ju, och så får de stanna. Det är ju ingen som har riktiga asylskäl.. Jag var där nere på deras kontor en gång och det var ju det sjukaste jag har sett; hela mellanöstern var ju där, med sjalar och alla möjliga religioner".

Tack, nu har du gjort mig fysiskt illamående för resten av dagen.

Och betänk följande intelligenta uttalande appropå en gropig väg:
"Tänk att vi kan ta in så jävla mycket invandrare när vi inte ens har råd att fixa till våra vägar!"

Det låter som parodi. Det vanliga tugget om brottsstatistik, bidrag, konstiga religioner etc har blivit som white noice kring min existens.

Kan någon vänlig själ tala om för mig hur jag skall hantera detta? Jag har försökt att komma med sakliga argument för att möjligen "omvända" någon enstaka, men nu orkar jag inte mer.

Hädanefter blir mitt svar: "Tilltala mig aldrig igen, ditt rasistiska as."

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: Rasism

De folkvaldas fyrfältare

2006-08-01T13:18:00.000-07:00

Genom mitt arbete träffar jag en hel del riksdagspolitiker och sådana som försöker bli det. De har gått med på att träffa oss för att diskutera människorättsfrågor inför valet och tänker väl att Amnesty inte är your average lobbyist som vill vinna kommunala upphandlingar och annat tjafs. Nåväl, dessa samtal kan framkalla de mest disparata reaktioner hos undertecknad; stor förvirring, glad förvåning och ett hårresande bekräftande av fördomar. Stor förvirring, när moderaten säger sig vilja skrota all vapenindustri. Glad förvåning, när sossen visar sig vara radikalfeminist. Min absoluta favorit i kategorin hårresande är den hyfsat namnkunnige moderat jag fikade med för några veckor sedan; det var helt enkelt ingen ände på förskräckelsen. Låt oss ta det fråga för fråga.

Våld mot kvinnor. Detta är en renodlat polisiär fråga som är helt frikopplad från maktrelationer. Män som utövar våld är antingen missbrukare eller generellt kriminella.

Det absoluta tortyrförbudet. Detta är inget problem så länge vi talar om demokratier och rättstater som USA. Visst tog det några år, men HD fastslog ju till slut att fångarna på Guantanamo skall omfattas av Genèvekonventionen och allt är således till belåtenhet. Vad gäller diplomatiska försäkringar är det alldeles oacceptabelt... så länge vi talar om diktaturer. Linjen mellan dessa och ”demokratier” är naturligtvis fullkomligt klar. Asylsökande borde naturligtvis inte återsändas till länder där de riskerar tortyr, men vi vet ju att det inte skulle fungera i praktiken.

Vapenexport. Inget problem om länderna är demokratier. Inte ens Irans kärnenergiprogram vore något problem om landet var en demokrati…

Rent generellt kan man konstatera att dessa riksdagspolitiker går att placera in i en nätt liten fyrfältare. (Vi statsvetare älskar fyrfältare mer än själva livet, om jag ändå finge ta dem intravenöst) I kolumnerna har vi Kunnig/Okunnig och i raderna MR-tänk: Ja/Nej. Jag kräver naturligtvis inte att alla ska vara totalt insatta i MR- och utrikesfrågor, men ibland är ignoransen faktiskt så att man baxnar. Vidare räknar jag inte med någon vidare radikalitet från företrädarna för den mest inom-systemliga institution man kan tänka sig. Men att de inte ska slira om tortyr och diplomatiska försäkringar när de träffar Amnesty kanske man kan tänka sig? Om vi alltså inte lyckas hamna i övre vänstra rutan (kunnig/ MR-tänk: Ja) var vill vi då hamna? Om någon är intresserad…

PS. One of these days. När jag inte längre bor i en buss och arbetar alldeles för mycket, då blir det en kapitelserie om positiva rättigheter. Till dess får jag nöja mig med detta fragmentariska oskick. Jag skall dessutom sluta upp med dessa inom-systemliga inlägg. Snart. DS.

Andra bloggar om:

Politik

Mänskliga rättigheter

Valet 2006

Pingat på intressant.se

Minns henne!

2006-07-28T03:41:00.000-07:00

Elsa Maria Bergström har gått bort. Nu blir Uppsala lite fattigare, lite sämre, lite tystare.

Det är omöjligt att nämna allt hennes engagemang och jag skall inte försöka. Men hon var en av de mest drivande i Kvinnor för fred. Och varje torsdag stod hon med Kvinnor i svart på stora torget för att protestera mot Israels apartheidmur och den olagliga ockupationen av Palestina.

Jag kände henne bara väldigt ytligt, men jag vet från dem som stod henne närmare att vi har förlorat en stor humanist och rättvisekämpe. Jag har nog aldrig varit på någon politisk sammankomst i Uppsala där hon har uteblivit.

Jag brukar vara skeptiskt till förebilder. Men om jag får vara som Elsa Maria Bergström när jag är 80 år kommer jag att vara stolt.

Facit så länge

2006-07-24T16:57:00.000-07:00

Befinner mig lätt berusad på stadshotellet i Visby. Vi drar iväg ett facit i brist på bättre inlägg.

1. Homer som säljer fett i Simpsons.

2. Troy i Reality Bites.

3. Joey i Vänner.

4. Woody Allens pappa i Radio Days.

5. Woodys karaktär i Annie Hall.

6. Elaine och Jerry i Seinfeld.

7. Lisa i Dirty Dancing.

8. Friedrich i Sound of Music.

9. Dianne Wiests karaktär i Bullets over Broadway.

10. Jack Nicholsons karaktär i A few good men.

Snart tillbaka

2006-07-22T16:45:00.000-07:00

Det var tydligen kontroversiellt att hävda rätten till mat och hälsa. Skulle gärna bemöta detta nu, men åker med jobbet till Visby imorgon bitti och har inte packat än, så det får bli en annan dag.

Men for the record, blogge, jag är varken statsfeminist eller statssocialist. Och det kan vara bra för den egna trovärdighetens skull att låta bli att vara vulgär.

Mvh Syrran

Centern och nattväktarstaten

2006-07-22T04:06:00.000-07:00

Det bär mig emot. Ni anar inte hur mycket. Jag skall faktiskt ägna ett precious turnéstopp i Stockholm åt att skriva ett inlägg om Centern. Helt obegripligt och surrealistiskt. Jag har egentligen inte särskilt höga tankar om något av riksdagspartierna, t ex för att de representerar makten och har en skamlig flyktingpolitik (s), är jävligt höger (m), fiskar rasiströster (fp), hatar bögar/flator och vill ha religiösa friskolor (kd) för att nämna några. Men inget av dessa partier kommer ens i närheten av centern vad gäller den totala poänglöshetens mörker. Det finns helt enkelt få saker som intresserar mig mindre än detta beskäftiga, trista femprocentsparti. Det hjälper inte ens att de på senare tid försökt sätta sina slöa huggtänder i arbetsrätten, de är och förblir ett parti att ignorera.

Nog med reservationer. Anledningen till att jag ändå stärkt av bra kaffe och till tonerna av ”Svarta ballader” skriver detta är att CUF:s ordförande nyligen uttalat sig om mitt absoluta favoritämne och därmed ger mig tillfälle att gräva ned mig i detta. Under ledning av Hanna Roberts höll Amnesty under Almedalsveckan ett seminarium på temat ”Fullständiga rättigheter. Ett samtal om mänskliga rättigheter inför 2006 års val" och min kära Fredrik bekände i detta sammanhang färg vad gäller sin syn på mänskliga rättigheter.

Att Centern blivit ett nyliberalt parti står ju klart efter ”utspelet” om slopad arbetsrätt, men att de helt drastiskt blivit randianer var lite av en nyhet. Federley citeras i Amnesty Press om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter:

– Dessa rättigheter hör inte hemma här. De kom till genom eftergifter, sade han och syftade på kalla krigets diskussioner i FN. Han återkom senare under samtalet till att han inte ”stöder ESK-rättigheter”.

Vilka rättigheter är det då Federley ”inte stöder”? Om vi utgår från FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna utgörs artikel 22-27 av rättighetsanspråk som i allmänhet brukar betecknas som ”positiva”, i relation till de ”negativa” 21 anspråken som inleder deklarationen. Om han menar vad han säger vill Fede alltså avskaffa följande:

Rätten till en levnadsstandard som inkluderar föda, kläder, bostad, hälsovård, gratis undervisning, rätt till arbete, begränsad arbetstid, betald semester, rätt att ta del av konst och vetenskap samt rätten att åtnjuta social trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom och ålderdom. (Art 22-27, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna)

Min fråga till Fredrik är: Har du kollat om Maud är med på idén om nattväktarstat?

Till er andra: jag lovar och svär att inte skriva mer om Centern. Det finns gränser för hur högt intressetelefonen kan ringa och vi har just fått tinnitus. Däremot återkommer jag nog till mitt lilla älsklingsbarn positiva rättigheter.

Andra bloggar om: politik
Andra bloggar om: mänskliga rättigheter

En kvinna, alla kvinnor

2006-07-19T03:45:00.000-07:00

Min filosofiska regel par préference är tveklöst det kategoriska imperativet. Det som kan generaliseras är det rätta och goda. Underbart. Ett och noll. Konsekvens.

Annars verkar folk ha en svaghet för det här med undantag. Det särskilda före det allmänna. Undantaget har t.o.m ett eget obegripligt och felaktigt talesätt, "som bekräftar regeln". Hallå! Ett undantag bekräftar inga regler.

Som min vän Manuel som flydde från Chile och bodde i Upplands Väsby innan han återvände. Han tränade simning i en klubb med mest svennar och i bastun efter simningen vädrade de sina åsikter om "invandrare" som "kommer hit och kommer". Ni vet: bidrag, potatisodling i parketten, the works.

- Men jag då? Sa Manuel.

- Du? Du är ett undantag.

- Nej, sa Manuel. Inga undantag. Jag är regeln. Vi är regeln. Vänj er.

Eller som männen i bussen, där jag bor, eller kring scenen, där jag arbetar. Männen som berättar historier där kvinnor är kött. Historier som ofta slutar med en avsugning. Männen som på baksidan av sina ID-brickor har nakna kvinnor, naket kött. Männen som uppenbarligen hatar kvinnor.

Och samtidigt. Samma män som ler mot mig, hjälper mig att bära, är trevliga. Eftersom jag är ett undantag. Ett undantag från det nakna köttet. De är säkert osäkra på kategoriseringen. Hora? Madonna? Oskuld? Nunna? Men ändå, ett undantag från köttet som kan och bör brukas.

Men jag skall berätta hur det är. Jag är inget undantag. Jag är regeln.

Om hon är kött, är jag kött. Om du köper henne, köper du mig.

Andra bloggar om: Feminism Politik

Orkar inte

2006-07-17T13:25:00.000-07:00

Snabbt stopp i Stockholm. Orkar inte skriva om all skit som händer. Orkar inte skriva om deras attempt att skriva in sig i historien som anstiftare till ett tredje världskrig (har Orwell någonsin varit mera närvarande?). Orkar inte heller skriva om alla jävla män omkring mig (obs: inte Amnestyfolk) som inte tror att jag kan någonting, kallar mig "solstråle", avbryter och har pinupbilder på sina ID-brickor. Orkar inte berätta om högermännens härskartekniker under våra lobbysamtal. "Det fungerar ju inte riktigt så [lilla gumman]".

Det får istället bli en outsplash i populärkultur med mina favoritcitat. Ett frågespel, kan vi säga. En poäng om du kan sammanhang (film, serie), en poäng till om du kan karaktären.

1."I wouldn't wanna wind up working at your mothers emu farm."

2. "Hello, you have reached the winter of our discontent."

3. "Did you know there already was a Joseph Stalin?"

4. "She's a black woman, she has a right to steal from us!"

5. “You call your analyst Donnie?”

6. “- But I broke up with him!
- And yet, he continues to live.”

7. “You wouldn’t care if I slept with an entire army, as long as it was on the right side of the Ho Chi Min trail.”

8. “They were strawberries! But it was so cold they’d turned blue.”

9. No! Don’t speak! Don’t speak!”

10. “All you did today was weaken a country.”

Boktips till Z

2006-07-13T05:37:00.000-07:00

Den franske mannen med det vackra namnet "talar ut" och alla utom jag är så otroligt intresserade. (Meh taludd! T.o.m. jag skriver om det. Man kan inte skydda sig)

"Men vad saaaa den där italienaren egentligen?!!" Gäsp. Som om det fanns någon kommentar som skulle kunna legitimera fysisk misshandel.

Och surprise, det var lilla mamma och lilla syster det handlade om. För kvinnor kan ju som bekant inte stå upp för sig själva. En riddare med hårt kranium måste rycka ut för att försvara hedern. Och boktipset till Zinedine och hans polare gäller naturligtvis Stephan Mendel Enks "Med uppenbar känsla för stil":

"Den dominerande manligheten är en våldsideologi, en livsfarlig logik, en kollektiv sinnessjukdom och en evig tävlan där kvinnor bara är statister. Den förstör livet för samtliga sina deltagare."

Finns den översatt till franska?

Det räcker inte!

2006-07-12T03:46:00.000-07:00

Hurra. Mr W har nu fått gett vika för juridiken och medger att de 1000 individer som hålls fängslade på bl a Guantánamo skall omfattas av Genèvekonventionen. Han gör det naturligtvis inte för opinionen, eftersom han har sitt starkaste nationella stöd för den politik som rör "kriget mot terrorismen". Men högsta domstolen har förklarat hans hemkokta system med militärtribunaler och "illegala kombattanter" för olaglig och när HD talar så lyder man.

Jippi, fångarna har nu rätt till human behandling och grundläggande rättigheter i samband med sin eventuella rättgång. Det är pinsamt och upprörande att detta ses som ett framsteg.

Guantánamo ska stängas.

Alltid öppet

2006-07-10T15:15:00.000-07:00

”Fan, du är ju otrevlig!”

Halmstad. Jag arbetar kväll ute bland allmänheten. Värmen är tropisk. Jag förklarar vårt system med blixtaktioner för en kvinna. En man i min ålder vill vara social, vill prata privat, undrar varför jag inte ”vill ha trevligt”. Jag arbetar. Jag talar med någon annan. Ha en trevlig kväll. (Amnestymunderingen gör mig diplomatisk) Han lackar, jag är en bitch.

Uppsala. Trettioårsfest. En man ska prata med mig och tycker att han får lägga armen om mig. Jag säger, faktiskt vänligt, att han nog inte ska ta i mig. Det skulle kunna vara bra så. Min markering är helt rimlig. Förutom att den inte är det. Det rimliga hade varit att sitta kvar och obekväm som fan lyssnat klart på hans jidder och till slut låtsas gå på toaletten för att få bort hans hand från min hud. Och gissa om han lät mig veta hur orimlig jag var. Hela kvällen, varje öppning, varje ord jag sa blev en ursäkt för att tala om hur orimlig jag var som kvinna. Budskapet gick helt enkelt fram.

Alltid öppet, alltid tillgänglig. Det är rimligt och rätt för det andra könet.

Jag är övertygad om att det är just bristen på tillgänglighet som gör att många ”feministkillar” får epilepsi av tanken på kvinnoseparatism. Visst, man kan tala om generaliserbarhet, problematisk essentialism, att inte sjunka till motståndarens nivå. Teoretiserande bländverk.

I själva verket blir feministkillen nervös när kvinnorna vänder hans svada ryggen och säger nej till att lyssna på hans insikter om mansrollen och hur jobbigt det är att vara en del av ett förtryckande kollektiv. När det inte handlar om honom blir allt otryggt och farligt. Och steget dit kantas av en stor dos social friktion. Men jag tror att det är värt det.

Ett billigt inlägg

2006-07-09T12:21:00.000-07:00

På snabbvisit hemma i Stockholm och hinner med ett inlägg som skrevs av någon annan för 24 år sedan. Man byter bara ut Vietnam mot Gaza så får man en bild av hur den svenska regeringen skulle kunna reagera mot Israels terror över det Palestinska folket:

"Man bör kalla saker vid deras rätta namn. Och det som pågår idag i Vietnam, det är en form av tortyr. Det kan inte finnas militära motiv för bombningar i denna skala. (...) Det man nu gör är att plåga människor. Plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse under maktspråk..."

Visst var Palme en inomsystemlig, politisk dubbelspelare av stora mått, men han var inte tyst inför maktens övervåld.

För övrigt såg jag i fredags en löpsedel för tidningen Metro: "Prostituerad kan ha smittat 100 svenska män med HIV".

Om jag hade satt löpsedeln hade den lytt enligt följande:
"HIV-smittad kvinna kommersiellt gruppvåldtagen av 100 män"

På lobbyturné utan blogg

2006-07-04T11:20:00.000-07:00

Stackars er. Buhu. Nu blir det nog inget bloggande på många veckor.

Skämt åsido. Jag åker ut på sverigeturné med amnesty och kommer hem i mitten på augusti, och vet inte hur det blir med uppkopplingar och sådant. Vid sidan av att kränga amnestypromos, samla in pengar och dela ut flyers till allmänheten skall vi också som någon slags budgetlobbyister kränga våra frågor till riksdagskandidater från de sju stora partierna.

Efter en del diskussion inom organisationen blev det till slut tre fokusfrågor inom den nationella kampanjen En aktiv röst. Vi ställer följande krav:

Våld mot kvinnor
Den svenska regeringen ska anta en nationell handlingsplan om våld mot kvinnor.
Alla våldsutsatta kvinnor ska få det skydd och stöd de behöver oavsett var i landet de bor. Kvinnor som flytt könsrelaterad förföljelse och som är i behov av skydd ska få asyl i Sverige.

Förbudet mot tortyr
Sverige ska under inga omständigheter använda sig av diplomatiska försäkringar för att kunna återsända personer till länder där de riskerar att utsättas för tortyr.
Sverige ska införa tortyr som ett specifikt brott i svensk lag.
Sverige ska under inga omständigheter återsända asylsökande till länder där de riskerar att utsättas för tortyr.

Vapenhandel
Den svenska regeringen skall följa svensk lag och inte exportera vapen till länder som kränker de mänskliga rättigheterna. Sverige ska aktivt verka för ett internationellt vapenhandelsavtal med uppgift att reglera den internationella vapenhandeln.

Så.. jag återkommer.

Sossarna slirar om tortyrförbudet

2006-07-03T10:39:00.000-07:00

Amnesty har åkt till Almedalen för att sprida klokskap och språka på politiska. Resultatet av deras ansträngningar kan till viss del beskådas på kampanjsidan En aktiv röst, där det bloggas från lobbysamtal och festivaler.

Idag svarade Marita Ulvskog på frågor om det absoluta tortyrförbudet och diplomatiska försäkringar, och hennes svar var inte direkt upplyftande. Diplomatiska försäkringar är som bekant de icke juridiskt bindande ”garantier” som används för att i strid mot folkrätten kunna avvisa människor till länder som tillämpar tortyr.

Enligt sossarnas partisekreterare ska det vara absolut uteslutet att använda sig av diplomatiska försäkringar. Eller... det vill säga i "vanliga" asylärenden, som hon uttryckte det. Frågan är hur hon skulle klassificera ärenden som Ahmed Agiza och Muhammed AlZery? Var dessa egyptier inte tillräckligt "vanliga"? Eller var det omständigheterna med påtryckningar från en paranoid supermakt som inte var tillräckligt "vanliga"?

Snabba ryck!

2006-07-01T02:41:00.000-07:00

Manifestation mot Israels övergrepp i Gaza

Idag Medborgarplatsen 13.00

Slarvigt om konflikten

2006-06-30T16:56:00.000-07:00

En av de bloggare jag gärna läser är Katrin Kielos. Den crazy kombinationen radikalfeminist och höger(sosse)brud är ju svår att motstå.

Nu kommenterar hon dock vänsterns inställning till Israel och situationen i regionen på ett grymt oreflekterat sätt vilket gör mig beklämd. Antingen tycker hon verkligen såhär eller så har hon dålig koll på just denna fråga. Jag hoppas på det senare och att kommer att hålla utkik efter hennes inlägg om nordamerikanska feministikoner. För de texterna brukar ju vara grymma.

Jag har hursomhelst kommenterat under hennes inlägg, läs om ni vill.

Inga ord för övergreppen

2006-06-30T07:14:00.000-07:00

Det finns inga ord hos mig.

Jag blir bara stum för de illdåd som Israel just nu gör sig skyldiga till i Gaza.

Stumhet är dock inte det som behövs.

Det som behövs är ekonomiska sanktioner mot Israel och en militär intervention med FN-styrkor för att skydda det Palestinska folket mot övergrepp och tvinga ockupationsmakten att följa internationell rätt och respektera 1967 års gränser.

ISM har skrivit bättre om det som sker och kallar saker vid dess rätt namn.

ius språktest

2006-06-27T08:57:00.000-07:00

Svensk Folkeparti håller stilen och framhärdar i sitt krav på språktest för den som vill bli medborgare i Sverige. Förslaget var rasistiskt och icke-liberalt när det lades 2002 och - I can tell you - det är inte bättre nu. Är det någon som tror att Fp:s stora framgångar i förra valet handlade om något annat än deras ruggiga fisketurer i geggiga vatten?

Jag antar att min inställning till nationalstaten och alla dess uttryck har framgått i tidigare inlägg. (Inga flaggor, inga pass, inga gränser, inget ägande av länder och jord, inget vi och inget dem) Diskussionen kring medborgarskapet kan därför te sig lite väl inomsystemlig för att höra hemma på denna blogg. Men hey, det är i nationalstatssystemet vi befinner oss och detta måste således kunna kommenteras.

Varför är det då så noga med medborgarskapet? Utländska medborgare som har permanent uppehållstillstånd och är folkbokförda i det här landet har ju i princip samma rättigheter och skyldigheter som de som på papperet är ”svenskar”. Men skillnaderna finns. Bara den med svenskt medborgarskap kan få ett svenskt pass och har en absolut rätt att bo och arbeta här. Och bara svenska medborgare har som bekant rätt att rösta i riksdagsvalen och bli invalda i densamma.

Vid det förra sekelskiftet drevs rösträttskampen av liberaler och socialister, och t.o.m den konservative Heimenstam insåg att det ”är en skam att medborgarrätt heter pengar”. Ska vi nu lära oss att ”medborgarrätt heter svenskkunskaper”? Kanske kan medborgarrätt i så fall också heta högskolepoäng, tillvidareanställning eller bostadsrättsinnehav?

På ett politiskt-filosofiskt plan är liberalismens kärna form och inte innehåll och ”the right is prior to the good”. Den strikt liberala uppfattningen i medborgarskapsfrågan borde således vara att inga ”goods” som t ex språkkunskaper skall kunna villkora ”the right” till medborgarskap.

Man kan ha många olika åsikter om liberalismen som ideologi, men det torde hursomhelst stå klart för alla med fungerande sinnen att Folkpartiet inte längre är ett liberalt parti. Leijonborg försvarar den integritetskränkning som språktest innebär med att det ska underlätta integrationen av invandrare. En strikt liberal skulle aldrig nöja sig med ett sådant utilitaristiskt resonemang. Och en strikt liberal skulle inte anstränga sig så för att ta väljare från Sverigedemokraterna.

Lagstiftning nu!

2006-06-21T14:26:00.000-07:00

Subsidiaritetsprincipen är rimlig och logisk i många fall - staten behöver t ex inte peta i kommunernas simhallar. Men i frågor som rör grundläggande mänskliga rättigheter och medborgarnas jämlika tillgång till dessa så hör ett hindrande kommunalt självstyre faktiskt hemma i "brännbart".

En sådan fråga är kvinnors rätt att leva liv fria från mäns våldsutövning. Idag beror en kvinnas möjlighet att få hjälp att ta sig ur en våldssituation på var i landet hon råkar bo. Steg 1A torde vara en nationell lagstiftning som tvingar kommunerna att utarbeta handlingsplaner för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, som tvingar dem att erbjuda kvinnor skyddat boende och som tvingar dem att avsätta reda pengar.

Och gårdagens seminarium med Yakin Ertürk, Morgan Johansson och Katarina Bergehed gav faktiskt vissa hintar om att vi kan vara på väg åt rätt håll. Den försynte ministern ville inte lova skyddade boenden i alla kommuner, men han lovade faktiskt att arbeta för en nationell lagstiftning som tvingar kommunerna att upprätta strukturer för att stoppa det våld som kvinnor dagligen utsätts för. Han scorade också poäng genom att säga självklarheter som att våldets grund ligger i det strukturella kvinnoförtrycket och genom att faktiskt slänga ut en liten diss mot styggelsen ”Könskriget”.

Minister Mollgan är alltså för närvarande min favoritsosse, om man nu kan tala om dem på det sättet. Vi får väl se om det bara handlade om vackra ord i en ABF-sal full av jourkvinnor och amnestyfolk.

Privatgnäll och tips

2006-06-19T14:13:00.000-07:00

Blir det så här när man yrkesarbetar? En klubbad sälunge som inte orkar mer än att kolla på L-wordrepriser? I fyrtio år till..? Imorgon bakas emellertid andra bullar och jag beger mig efter jobbet till Sveavägen 41 för en klart högre energinivå än dagens.

Yakin Ertürk är FN:s särskilda rapportör mot våld mot kvinnor och hon skall tillsammans med socialtjänstminister Morgan Johansson och Amnestys Katarina Bergehed diskutera situationen vad gäller våld mot kvinnor i Sverige. Jag vet att åtminstone Katarina är skarp och inte svävar på målet så det blir förhoppningsvis inte det vanliga konsensustugget. Ses där? Hedénsalen, ABF-huset 18 -20. Föranmälan krävs på info@humanrights.se

Efteråt sushi och Nytorgshäng med lovely L. För mig alltså.

Serenity now!

2006-06-17T02:38:00.000-07:00

Det började med sedvanlig irritation. Hur kan det annars börja när allt rum omkring mig invaderas av uttryck från de här tävlingarna i Tyskland? Smaka på den här kombinationen: nationalism + masspsykos + manlighetskult + sport + Fredrik Ljungbergs markerade haklinjer.

Smakar det gott? Eller smakar det kanske… ruttet? Och då har jag inte ens gått in på våldtäktsbarackerna där våra fina svenska killar ”tröstar sig med sex” när ”vi” spelar oavgjort mot något land.

Och irritationen blev till eksem, högt blodtryck, sömnsvårigheter… Jag väntade på att gå sönder. Men ingenting händer. Som om en skyddande hinna har lagt sig mellan mig och fotbolls-fucking-VM. Och det oroar mig. För jag vet ju hur det går.

”Serenity now, insanity later!”

Mina jag och folkpartiet

2006-06-15T13:55:00.000-07:00

Jag vet att det är lite old. Det har ju i veckor varit det givna samtalsämnet med vänner, familj, kollegor, dejter... Att vi alla egentligen är folkpartister! Det här hemska testet förföljer mig, stör min nattsömn, trycker mig allt närmare gränsen. Identitetskrisen är ett skriande faktum och jag måste rannsaka mig själv offentligt på internet.

Är det så att jag egentligen borde sitta och skriva riksdagsmotioner om att utvisa Sveriges samtliga invandrare som inte bär efternamnet Rojas? Och är det kanske så att jag egentligen vill införa obligatorisk kroppsaga från årskurs fyra? För att inte tala om det bistånd som jag egentligen vill att vi ska skeppa ned till Israel för att bygga ut bosättningarna på Västbanken.

Eller så är det bara så att jag måste göra något åt min livsstil. Måste börja titta på "Efterlyst", måste börja "prioritera prestige när jag väljer bil" (hahahahaha!), måste sluta ha folk på middag, måste baka för första gången i mitt liv, måste köpa trisslotter. Shit, måste köpa trisslotter nu!! Då försvinner det, då blir det bra...

Ignorera eller göra motstånd?

2006-06-05T02:00:00.000-07:00

Hur ska man förhålla sig till den här sjuka morgondagen? Rikard Warlenius menar i senaste Arbetaren att han tänker gå till jobbet som vanligt "som om nationaldagen inte fanns". Självklart en rimlig inställning eftersom nationalstaten Sverige inte har någonting med mig att göra.

Men fungerar det att tiga ihjäl den 6 juni? Jag tror i alla fall inte att det går att tiga ihjäl nynazister och därför kommer jag imorgon att delta i följande manifestation:

Promenera mot nazism

Tisdagen 6 Juni

Samling 12.30

S:t Eriksplan, Stockholm

Arrangör: Nätverket Mot Rasism

Läs för övrigt Fredrik Strages utmärkta och ovanligt klarsynta artikel om det obehagliga i nationalism och flaggviftande. "Patriotism är de hätskas dygd" (Oscar Wilde)

Hur blir vi omänskliga?

2006-06-04T06:46:00.000-07:00

Skånejävlar, tänker jag och skäms sedan lite. (Emil Jensen är ju faktiskt från Skåne)

Men 59 procent av invånarna i Skåne och Blekinge län vill faktiskt att Sverige skall ta emot färre flyktingar. Det är de s k SOM-mätningarna som varje år genomförs vid Göteborgs Universitet som visar att svenskarnas attityd till flyktingar trots allt har mildrats det senaste året. Nu är "bara" 48 procent av Sveriges befolkning negativt inställda till flyktingmottagande, skriver DN. I Stockholm och övre Norrland är man mest toleranta, men även där är siffrorna skrämmande.

Varför blir det såhär? Hur kan våra hjärtan vara så förhärdade inför andra människors lidande? Attityder och värderingar uppstår ju inte ur tomma intet. Pia Kjaersgaard och hennes homies vill ju få oss att tro att främlingsfientlighet handlar om motstånd mot en generös invandrings- och flyktingpolitik. Att det handlar om att "vanligt folk" med rasistiska åsikter hyser dessa trots överhetens politiskt korrekta censur.

Jag vill hävda att det är precis tvärtom. Rasism och främlingsfientlighet i de breda folklagren är ett resultat av rasismen som kommer uppifrån. Omänskliga lagar, omänskliga institutioner och omänsklig behandling av asylsökande leder också till omänskliga människor.

Det är institutioner och lagar som går först i vandringen mot ett samhälle där vi rycker på axlarna inför apatiska barn och människor som skjuts ihjäl vid EU:s gränser. Det är institutioner och lagar som har berett vägen när denna axelryckning övergår i lynchmobbens terror mot dem som sökt skydd på denna plats på jorden.

Våra farliga rättigheter

2006-06-03T05:05:00.000-07:00

Efter FN:s toppmöte kring HIV och AIDS hade man skäl att frukta att resultatet skulle bli ett reaktionärt skitdokument dikterat av en ohelig allians bestående av USA, katolska kyrkan och flera muslimska länder. Vad doktrinen om avhållsamhet och trohet som den enda vägen leder till vet vi. Den leder till 8000 döda i AIDS varje dag. Kondomer och sexualupplysning är tydligen så farligt att dess bekämpning är värt priset av ett folkmord på människor i fattiga länder.

Och visst är det farligt. När människor, när kvinnor, får kunskap, redskap och möjligheter att kontrollera sin sexualitet, sin reproduktion och sin hälsa kan ju vad som helst hända. För vad blir nästa steg? Fria aborter kanske? Kvinnor som spränger avelsdjurets kedjor och vänder på världen som vi känner den? Livsfarligt för dem som vill ha kvar den.

Därför är det med lycklig förvåning man konstaterar att toppmötets slutdokument inte blev den styggelse man hade kunnat vänta sig. Planen som av vissa grupper med rätta kallas för ”patetiskt svag” är visserligen inte juridiskt bindande och innehåller heller inga konkreta förslag om finansiering. Men goda krafter lyckades ändå få med åtgärder vad gäller sexualundervisning, användandet av kondom och sprutbytesprogram. Ett litet slag i det stora kriget.

Viva narcissista

2006-05-29T10:23:00.000-07:00

Min fixering vid det egna jaget känner uppenbarligen inga gränser. Därför kommer jag nu att publicera det tal jag höll för nätverket Ingen Människa är Illegal vid lördagens demonstration i Uppsala. Den lyckade och fredliga demon arrangerades som bekant av Uppsalabor Mot Rasism och jag uppskattar att vi var ca 250 personer i tåget.

Here it goes.

---

"Inga rasister på våra gator!"

Så kommer vi att ropa i demonstrationståget om en liten stund. Och det är klart att vi ska göra det. Jag och mina kamrater blev t ex attackerade av nynazister förra helgen när vi var på väg till en manifestation vid flyktingförvaret i Märsta.

Men hur är det med rasisterna vi inte möter på gatan? Hur är det med rasisterna i våra folkvalda församlingar?

När man talar om rasistiska partier ligger det nära till hands att tänka på Sverigedemokraterna. De hade sin valupptakt förra helgen. Deras budget är större än någonsin. De putsar på fasaden och mobiliserar.

Men är det verkligen Sverigedemokraterna som är problemet? Och i så fall varför? För att driva en egen främlingsfientlig politik, det kan de ju inte. Inte än i alla fall.

Så vad gör de då? Jo, de flyttar det politiska samtalet dit åtminstone jag inte vill vara. Till en plats där det är okej att tala om ”de där invandrarna”. Ni vet, de där som begår en massa brott och kostar en massa pengar. Och det här är ändå bara retoriken. Vad som händer med den faktiska politiken vågar vi nog inte ens tänka på.

Men om vi måste, så kan vi ju tänka på Ny Demokrati. Ni vet, det där partiet som gick till val på att vilja aids-testa flyktingar och sedan kasta ut dom.

Vi är nog många som minns det tidiga 90-talet och tänker: ”Men så där är det i alla fall inte nu.” Nej, för i praktiken är det värre nu.

”Men vadå, Ny Demokrati åkte ju ur riksdagen!” Ja, det gjorde de. Och ändå lyckades de genomföra hela sitt flyktingpolitiska program, så när som på några punkter. Hur går det ihop?

Jo, det genomfördes av andra partier. Av stora partier. Av rumsrena och ”demokratiska” partier.

Vi kan ju nämna några av de förslag som Ny Demokrati framförde 1992:
- Skärpta visumkrav för asylsökande.
- Tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta för flyktingar frånkrigszoner.
- En mängd åtgärder för återinvandring.

Genomfört, genomfört, genomfört. Av borgerliga och socialdemokratiska regeringar.

Och givetvis: en generellt allt hårdare asylpolitik.

Så visst. Skrik att du inte vill ha några rasister på våra gator. Men glöm inte bort den rasistiska politik som förs i våra folkvalda församlingar.

Och då talar jag inte bara om de vulgära småpartier på den yttersta högerkanten som med all säkerhet kommer att göra saken ännu värre.

Jag talar om dem som med reell politisk makt redan idag sitter i riksdag och regering och nedmonterar asylrätten.

Jag talar om dem som med reell politisk makt kallar människor för illegala och samtidigt bygger murar runt omkring oss allihop.

Spoken fucking word

2006-05-26T15:43:00.000-07:00

Foto: Paul Ström

Vem kunde tro att det bästa på gratisfestivalen skulle vara en feministisk snubbe som körde poetry slam på Jamobilen? (Eller Jämo-bilen som vi brukar säga)

Emil Jensen är verkligen värd all cred och uppmärksamhet. Vad sägs om en ateistisk TV-predikant? Och ett naivt hopp om att allt kan vara bättre? Need I say: på skånska... Honung.

Men sockersöte Jensen aktualiserar också en oroande tendens hos yours truly. En alltmer försonande inställning till snubbar. Jag har liksom fallit tillbaka i en "men han är ju en bra feministkille"-jargong som hade varit otänkbar för ett år sedan. Hur ska det sluta?

Imorgon: Inga rasister på våra gator!

2006-05-26T03:04:00.000-07:00

Demonstration mot rasism och hatbrott

Vaksala torg

Lördag 27 maj kl 15.00

Kung Henry ackompanjerar tåget.

Picknick i Engelska parken kl 16.00

Arrangörer: Uppsalabor Mot Rasism

Jag vill verkligen vädja till alla att delta i demonstrationen imorgon. Det är otroligt viktigt att vi blir många! Inte bara för att Sverigedemokraterna i år har en större budget än någonsin och för att 6 % av niondeklassarna kan tänka sig att rösta på dem. Inte bara för att Nätverket Ingen Människa är Illegal förra helgen blev attackerade av nynazister i samband med en manifestation vid flyktingförvaret i Märsta och igår fick avbryta en flygbladsutdelning i centrala Stockholm pga störningar och hot från liknande grupper.

Det är viktigt att vi blir många för att slå fast att Uppsala skall vara en plats där alla människor känner sig trygga och välkomna. Det är viktigt att vi blir många för att inför höstens val markera gentemot de etablerade politiska partier som kan tänka sig att flirta med främlingsfientliga strömningar för att möjligen vinna röster. Det är viktigt att du kommer. Även om det regnar.

Grym feministisk teater

2006-05-25T05:24:00.000-07:00

Men hallå! Det kan inte regna på Popaganda! Men hey, det är väl bara att klä på sig och ta röda linjen ändå. Idag är det ju Henrik Berggrens solopryl, Jenny Wilson och I'm from Barcelona.

Och torsdagens hetaste tips: Lacrimosa!

En feministisk teatergrupp som gör roliga och hetsiga föreställningar proppade med kön och makt. En del clowner brukar också vara med, läskigt nog.

Citat från senaste föreställningen:

"Patriarkatet har vi inget emot. Det är din pappa, din bror och din pojkvän vi är ute efter..."

Jepp, vi ses vid Jamobilen 18.15.

Amnestys årsrapport 2005

2006-05-24T02:26:00.000-07:00

Sveriges regering får med rätta fett med kritik i Amnestys årsrapport 2005. Kritiken gäller främst asylpolitik och bruket av diplomatiska försäkringar och den som är intresserad kan kolla här. Rapporten finns i fulltext på engelska och med en svensk sammanfattning.

Håll dessutom gärna utkik efter den nationella kampanj vi kommer att driva fram till valet , där fokus kommer att ligga på våld mot kvinnor, tortyr samt vapenexport till länder som kränker mänskliga rättigheter.

Bilder och länkar

2006-05-22T00:33:00.000-07:00

Jag åkte tidigare och hörde inte förrän senare vad som hänt när folk försökte ta sig hem. Kul att DN skriver "sammandrabbningar" när det handlar om en attack mot fredliga demonstranter. Läs Yelah istället. Här är förresten lite bilder från lördagen:

Om kommentarer

2006-05-20T10:37:00.000-07:00

Inte för att jag tror att alla läser och vill kommentera. Men frågan om kommentarer på bloggen har ändå kommit upp och nu är jag glad att kunna meddela att det är fixat!

Sexister och nassar göre sig dock icke besvär. Jag är inte intresserad. /K

Vi är inte rädda

2006-05-20T09:19:00.000-07:00

Äh, nu ljuger jag igen. Jag var ju hur rädd som helst när ett gäng maskerade nazister plötsligt rusade fram ur skogen i eftermiddags. Så jävla rädd.

Vi (Ingen Människa är Illegal Stockholm/Uppsala) var på väg mot förvaret i Märsta för att visa vår avsky för den svenska asylpolitiken och oskicket att låsa in människor vars brott består i att ha flytt från förtryck och velat söka sig ett bättre och tryggare liv.

Lite absurt kändes det ju. Att demonstrera genom skogen på väg mot ett tomt och regnigt industriområde. Men kan älgarna i barnens brevlåda så kan vi: ”Inga gränser, inga nationer, stoppa förvar och deportationer!” ropade vi in bland kottarna.

Men allt sällskap är ju inte att föredra framför den absurda tomheten. Vi hade t ex klarat oss bra utan stenkastning och hot. Vi är inte Afa, vi är strykrädda asylrättsaktivister med barnvagnar.

Med hjälp av poliseskort tog vi oss ändå fram till förvaret och där följde den vanliga dramaturgin med slagord, sambaorkester och flaggbränning. De inlåsta vinkade till oss genom fönstret. Vår demo förändrade naturligtvis ingenting - de sitter där de sitter medan vi går hem i frihet när vi tröttnar på skrikandet.

Jag kan ändå rekommendera alla ett besök till Sveriges största flyktingförvar, för att i någon marginell mån förstå vad det innebär att man ”förvarar” människor. Att med egna ögon se taggtråden och rastgårdarna. Tag buss 571 från Märsta station, åk mot Arlanda Stad och gå av vid Maskingatan.

Bilder från demon publiceras inom kort.

Demo på lördag

2006-05-18T01:06:00.000-07:00

INGA GRÄNSER, INGA NATIONER. STOPPA FÖRVAR OCH DEPORTATIONER

Lördag 20 maj, kl. 13.30

1 april 2006 nyöppnade Märsta förvar efter att hållits stängt flera månader. I Märsta har människor förut suttit inspärrade i upp till två år.

Vi vill att staten ska sluta spärra in människor på obestämd tid bara för att de saknar uppehållstillstånd. Vi vill inte se nationalstater som låser in folk bara för att de råkar vara födda i en annan nationalstat.

Vi samlas vid Märstas tågstation kl 13.30 för att dansa till Märstaförvaret, tåg går från uppsala station 13.10.

Ta med din nationalstatsflagga och bränn den med oss eller hitta på andra kreativa sätt att förlöjliga svensk migrationspolitik.

Alla är välkomna!

Arr: Ingen Människa är Illegal Uppsala/Stockoholm

Vi som tigger

2006-05-17T01:06:00.000-07:00

Och jag känner mig som en jävla statarunge. Hungrig, med mössan i hand, och full av skam.

Jag ska hämta månadens häfte med rikskuponger i receptionen på jobbet. En löneförmån. Folk har det ibland.

- Här hänger man på låset…

Jag hänger tydligen på låset. Det blir lätt så när lönen är låg och den 15:e är inne.

- Jag vet inte om du har rätt till de här… Jobbar du verkligen i juni?

Jag jobbar två veckor i juni. Dra från den lönen. Svårt? Tydligen jättesvårt. Hon frågar någon. Och nej, inga foodstamps for you missy.

Och det spelar ju ingen roll. Jag ska nog ha råd med min 8-bitars från Ippai ändå.

Ändå faller världen och jag självlyser av förnedring. Fattig. En som tigger. Och jag glömmer allt. Glömmer min magisterexamen och mina fyra språk. Glömmer att min uppväxt var full av böcker, teaterabonnemang och politiska diskussioner. Glömmer att klassresan inte ens är min, utan pappas. Allt som finns är skammen. För arvet från arbetarklassen sitter mer än någon annanstans i självförtroendet. Bristen på det alltså. Känslan av att inte höra hemma på universitetet. Känslan av att när som helt kunna bli avslöjad.

Antingen det. Eller så känner alla som måste be om pengar såhär. Och det här var ändå den lättaste lightversionen. Hur stor är skammen för den som måste förnedra sig för sin a-kassa, sin sjukersättning, sitt socialbidrag? Hur stor den än är räcker det tydligen inte. Man ska skämmas mer, förnedras mer.

Men jag har nog skämts färdigt nu.

Ointresse eller bara dumhet?

2006-05-05T16:23:00.000-07:00

Är det för mycket begärt att svensk utrikesrapportering någon gång skulle lyfta blicken från Mellanöstern? (Oj... kontroversiellt och nyskapande inlägg det här. Att kritisera medias prioriteringar – känns riktigt fräscht. Det har ju ingen gjort förut.)

Jaja, Hamas etc terroriststämplade blabla vi fattar. Och jag vill inte vara utan den informationen/diskussionen. Men ska allt annat verkligen försvinna? Efter en snabbkoll i alla stora tidningar visar det sig att ingen noterar att Singapore, med två veckors varsel, går till val idag. Fine, ett litet land långt borta. Men är storleken (4,2 miljoner invånare mot Israels 6,5 miljoner) verkligen det som får skuggan att falla? Eller är det bara inte särskilt angeläget att påpeka demokratiska problem när det gäller en tigerekonomi med rena gator?

Formellt är Singapore en demokrati. I realiteten ser det ut så här:

Regeringspartiet People's Action Party har samtliga stolar i parlamentet utom två (2). Yttrande-, press-, rörelse- och mötesfrihet inskränks både formellt, genom lagstiftning, och genom systematiska trakasserier av för regimen obekväma element. Sedan 1991 har 420 dödsdomar verkställt i landet, och Singapore avrättar flest människor per capita i hela världen.
(Amnesty har skrivit om Singapore här.)

Förklara för mig på vilket sätt dagens odemokratiska valparodi i den välputsade maskinregimens Singapore inte är en nyhet. Och skjut gärna in en analys om vem som tjänar på detta mediala tunnelseende. Just nu framstår det mest som genant.

Illegalfesta på lördag

2006-05-05T14:37:00.000-07:00

Här är jag imorgon kväll. Kom du också! Och kolla in arrangörernas hemsida.

Fiesta Illegal!
Stockholm, lördag den 6 maj 19 - 03

Ingen illegal tillsammans med Radio Andina och Subtopia bjuder på fest! Festen äger rum på Subtopia i Alby. Inträdet är 60kr för ung som gammal.

Mat, dans, dricka, musik & vänskap! Alla pengar går till de papperslösa och radikal journalistik.
Inträde 60kr, falskleg 18 år.

Tid: 6 Maj 19-03 Plats: Subtopia (Rotemannavägen 22)

Artister och dj:s
• Krabb (ska!)
• Queertango med Lotte och Sabine från Tangoverkstan
• Colectivo Wajiro (Uruguayansk-Svensk akustisk hiphop)
• La Funa (samba-batucada)
• Ellinor (singer/songwriter)
• Dj SO-Fia
• Dj:s Papplo & Ska'n'ska-Martin

Resultatet i abortfrågan

2006-04-28T01:45:00.000-07:00

Lite sent kommer här den utlovade rapporten från omröstningen om abort på amnestys årsmöte i helgen. Det vi hade att ta ställning till inför den rekommendation vi ska skicka till Chairs Forum i sommar var de "mindre kontroversiella" delarna av abortfrågan som hade formulerats enligt följande:

Att den internationella styrelsen snarast utarbetar och, efter lämplig konsultation med rörelsen, antar en policy avseende abort som i korthet innebär

1a) att ingen ska straffas för att ha genomgått, spridit information om eller utfört en abort
och/eller
1b) att alla kvinnor ska ha tillgång till laglig och säker abort när graviditeten är resultatet av ett sexuellt övergrepp, våldtäkt eller incest samt när en fortsatt graviditet skulle äventyra kvinnans liv
och/eller
1c) att alla kvinnor ska ha tillgång till hälso-/sjukvård för behandling av komplikationer som har uppstått efter en abort, även om aborten var olaglig

Dessa alternativ skulle ställas mot avslag, och vi var ganska många som i de förberedande diskussionerna argumenterade just för ett sådant. Helt enkelt eftersom 1 a-c ovan är ett riktigt skitförslag. En sunkig kompromiss som gör skillnad på människor och deras rättigheter.

Vi skulle aldrig i tortyr- eller dödsstraffsfrågan kunna arbeta för att "man i vissa fall kan tänka sig att...". Nej. Tortyr och dödsstraff får inte förekomma och antingen tycker man att kvinnor har rätt att bestämma över sin egen kropp eller så tycker man inte det. Hellre att vi som organisation inte alls tar i abortdiskussionen än att vi antar en policy som i realiteten motsätter sig att alla kvinnor skall har tillgång till en laglig och säker abort.

Omröstningen blev jämn, 108 personer röstade för 1a - c och 92 emot. (Ett förbluffande antal medlemmar lade ned sina röster). Det är klart att det sved att sätta sig i knät på eventuella reaktionärer inom rörelsen som röstade för avslag för att de faktiskt är emot abort, men det var bara att bita sig i tungan.

Lyckligtvis hade omröstningen ännu ett steg. För att göra det solklart varför vi röstade på den ena eller andra sättet skulle vi även få rösta om vilken framtid vi önskar se för abortfrågan inom amnesty:

2d Amnesty bör stanna vid det alternativ 1 som vi har fått fram.

2e Det alternativ 1 som vi har fått fram är endast ett steg på vägen. Amnesty bör bygga vidare på detta och anta en policy avseende abort som baseras på uppfattningen att kvinnans rätt till fysisk och psykisk integritet innefattar en rätt att avsluta sin graviditet och att abort därför skall vara laglig, säker och tillgänglig för alla kvinnor.

2f Vi bör fortsätta att diskutera om 2d, 2e eller något däremellan är den bästa lösningen för Amnesty.

Här fanns ingen tvekan, det enda rimliga alternativet 2e vann överlägset. Nu återstår att se vad resten av den internationella rörelsen säger. Kampen för kvinnors mänskliga rättigheter har nämligen en tendens att ta lång tid.

Nedmonteringen av folkrätten - Sverige tar täten

2006-04-24T02:04:00.000-07:00

Sverige har pinsamt nog lagt ett förslag i Europeiska Ministerrådet om ett regelverk kring diplomatiska försäkringar. Ni vet, sådana där och icke juridiskt bindande ”garantier” som används för att i strid mot folkrätten kunna avvisa människor till länder som tillämpar tortyr. Sådana ”garantier” som supuestamente skulle legitimera att Ahmed Agiza och Muhammed AlZery avvisades till Egypten 2001.

Efter att ha blivit fullständigt nedmejade av kritik från Manfred Nowak, FN:s särskilde rapportör i tortyrfrågor, och från organisationer som Amnesty International och Human Rights Watch är den svenska regeringen tydligen ivrig att rädda ansiktet. Allvarligt talat, hur fan har man tänkt?!

”Okej, det var ju lite pinsamt att bli kritiserad av FN för den här jobbiga historien med dom där terrori…eh, muslimerna. Men om vi kan få med oss polarna i EU så kanske det här med kopplingen Sverige - tortyr och bruten folkrätt inte verkar så farligt. Så gör vi.”

Vi som inte riktigt gillar detta bortdealande av mänskliga rättigheter kan glädjas över att inte ett enda land i Ministerrådet biföll Sveriges förslag om ett ”regelverk” kring diplomatiska försäkringar. Och så kan vi skämmas lite över vår regering.

Apropå skam kan jag ju nämna helgens mest pinsamma händelse. Nämligen samtalet mellan migrationsminister Barbro(anticimex)Holmberg och Mauricio(språktest, kulturarv…etc)Rojas på Amnestys MR-konferens i fredags. Kontentan av deras pinsamma konsensussnack som skulle handla om asylrätt var att Sverige har en generös och bra flyktingpolitik (”jag håller faktiskt med dig där Mauricio/Barbro, klapp klapp på axeln”) och att allt egentligen handlar om EU:s jordbrukspolitik. Dessutom har vi när det gäller asylrätt tydligen en hel del att lära av Kinas reglerade arbetskraftsinvandring till kuststäderna.

Helt otroligt.

Amnesty och aborten

2006-04-22T02:13:00.000-07:00

Är i soliga Göteborg på årsmöte med svenska amnesty. Ganska mycket vanligt föreningstugg - verksamhetsberättelse, val till styrelsen... och faktiskt en riktigt intressant policyfråga: Abort.

Inte så att amnesty hittills varit emot rätten till abort, men frågan har liksom mycket annat viktigt legat utanför vårt mandat.

Jag ropar naturligtvis hurra för denna utveckling. Abort är inte en mänsklig rättighet vilken som helst. Rätten till abort, rätten till den egna kroppen och den egna reproduktionen är den mest grundläggande rättigheten för kvinnor och en förutsättning för allt annat. Den som inte är suverän över den egna kroppen lever begreppsligen i slaveri.

Årsmötet ska nu inte fatta något egentligt policybeslut om amnestys hållning i abortfrågan. Vi ska ge en rekommendation till ett internationellt Chair Forum som hålls i London i juni. Där kan man om de nationella sektionerna inte motsätter sig det fatta beslut om en mandatutvidgning.

Min uppfattning är ju solklar och jag hoppas att övriga årsmötesdeltagare väljer att lyssna på amnestysektionerna i latinamerika som har kämpat för att vi ska inkludera abortfrågan i vårt arbete. De latinamerikanska kvinnorna lever varje dag i abortförbudets förtryck och borde rimligen få vägleda oss i den här frågan.

Dagen började med en adrenalinrush. Vid ingången till den för helgen lånade handelshögskolan hade en liten ja-till-livet-freakshow samlats med sedvanliga banderoller med blodiga foster. Jag var nära att nita en av dem efter en kort eskalerad skrik-debatt. "Har jag ingen talan för att jag har snopp? Det är ju könsdiskriminering!!" Tur att Åsa drog med mig in till en lugnande kopp kaffe.

I eftermiddag tar amnesty förhoppningsvis ett steg mot att på allvar inkludera kvinnor i sitt arbete för mänskliga rättigheter. Rapport följer!

Feta onsdagstipset

2006-04-12T05:10:00.000-07:00

Ikväll händer det prylar. Till exempel det här fantastiska föredraget på Copacabana, som jag inte kan på eftersom min darling sister Malin har gett mig biljetter till Amparanoia på kulturhuset. Konserten blir ju grym, men för er som inte ska dit rekommenderas följande:

Exklusivt besök från Buenos Aires: Mujeres Públicas på Copacabana

Mujeres Públicas är en feministisk konst- och aktionsgrupp baserad i Buenos Aires,
Argentina. Gruppen beskriver sitt arbete som varande mellan kultur och politik,
aktivism och teori. Deras arbeten behandlar och ifrågasätter samtidens normativitet,
dekonstruerar makt och använder ironi som vapen. Just nu arbetar dom med en
undersökning kring kvinnor och fattigdom.

Magdalena Pagano kommer att presentera Mujeres Públicas arbete och berätta om läget
för dom feministiska rörelserna i Argentina.

Kom och lyssna, prata och fika. Föredraget hålls på spanska, tolkas till svenska.

Kafé Copacabana, onsdag 12 april, 19.00. Hornstull strand 3.

En ungdomsikon är död

2006-04-11T12:03:00.000-07:00

Linda Skugge* skriver manifest i Expressen och går ur feminismen. Och uppmanar oss att göra detsamma. Kontentan är att feminismen är dålig för hennes karriär och ett dessutom ett ostrategiskt move för unga tjejer. Sedan trampar hon effektivt ner dessa tonårsbrudar som hon så gärna vill att det ska gå bra för.

” Jag tycker så synd om dessa sjukt utspökade brudar. De har svartfärgat hår, gärna med slingor i starka färger, superkorta luggar, crazy frisyrer, svarta och röda kläder, punkrandiga strumpbrallor, en massa pins med kommunistslogans på, sotiga ögon och i allra värsta fall, kritvitt puder och påmålade "tårar". Man vill bara springa fram till dem med en tvättlapp och be dem tvätta bort all den där skiten. Det är inte coolt att se ut så där, ni sabbar bara för er själva. Ingen kommer ta nåt av det ni säger på allvar. Era lärare kommer att behandla er sämre, ni kommer inte få några jobb. Ni förstör för hela er kommande karriär genom att kalla er feminister.”

Hon skriker att hon inte vill bli förknippad med sådana som oss. Ingen får tro att hon ”färgar håret svart, spar ut kroppshår, aldrig sminkar sig, går i högljudda demonstrationståg”. Hon verkar också ha knarkat repriser av äckel-dokun Könskriget:

”Feminist som ord funkar inte. Det enbart förstör och gör så att folk slutar tänka. Man blir ett ufo i folks ögon om man säger att man är feminist. Det spelar ingen roll vad ordet betyder för i folks ögon betyder det att man hatar män, att man tycker att män är djur, att man tycker att kvinnor ska "ta över" makten, att män ska ge alla sina pengar till kvinnorna, att man ska kunna döma alla män för våldtäkt utan rättegång, att alla män slår kvinnor. Ordet har blivit ett vidrigt ord i folks ögon. Feminister är vidriga dårpippis.”

Ursäkta, men hur jävla old är inte det här?? Hur kan ännu en person få space i media för att kräkas trista klyschor på feminister? Och hur kan LS framställa detta som att det vore något nytt? Med små korta pauser i världshistorien har kvinnor som velat ändra på hur makten fördelas motarbetats, förlöjligats, osynliggjorts, torterats och bränts på bål. Old news, sistah. (Oj förlåt, ska inte räkna in dig i kvinnokollektivet där du inte vill vara.)

En halvrimlig strategi skulle ju då kunna vara att som kvinna i ett patriarkat mobilisera och intensifiera motståndet. Feminismen är ett kollektivt projekt som inte bara handlar om vad som lönar sig för mig utan om vilket samhälle vi vill ha. Linda har dock ett annat recept.

Stick inte ut. Gör inte motstånd. Gör ingenting som inte lönar sig för dig personligen just här och nu. Var smidig och snygg och naturligt sminkad, skaffa kärnfamilj och radhus i Sollentuna. Skratta åt killars tråkiga skämt. Var en daddy’s girl. Var sexuellt tillgänglig för män oavsett vad du vill. (Vill du något alls?) Skit i andra kvinnor. Det är lätt och trevligt.

Linda Skugge var en av dem som med Fittstim öppnade mina ögon för feminismen någon gång i gymnasiets forntid. Länge sedan hon slutade vara en ikon för mig. Men ändå. En sorglig dag idag.

*Linda Skugges maktposition och stabila medieutrymme tvingar mig idag att frångå min regel att inte dissa andra kvinnor.

"Ingen reklam tack, men gärna nynazistisk propaganda"

2006-03-27T09:53:00.000-08:00

Har varit i Stockholm över helgen och kliver runt bland pappersdrivan i hallen. Där finns några kilo Dagens Nyheter, Uppsalatidningen, en elräkning och ett vykort med “Pettson och Findus”. Och en uppmaning till etnisk rensning.

Har det varit skinnskalle-freakshow i mitt trapphus? Varför har Nationaldemokraterna valt just mig som mottagare för sin hetsande skit? Eller är de så organiserade i Uppsala att de har haft sina medlemmar springande lite överallt? Nej då, det har inte behövts.

För Posten har heilat i min trappuppgång. Posten hjälper ett nazistiskt parti att bryta mot lagen om hets mot folkgrupp. Posten kränker min integritet som medborgare hemma hos mig!

Ett antal brevbärare valde idag att sjukskriva sig i protest. Heder åt dem och fan för Posten som tvingar sina anställda att medverka till att sådant här sprids.

Rättshaverist som jag är ringde jag upp Postens kundtjänst for att meddela att jag tänker polisanmala det inträffade. Den stackars tjejen hade blivit åtsagd att tala om för mig att utskicket var lagligt och att de inte sysslar med censur.

Hur lämnar man posten? Jag vet att Kramer gjorde det i ett avsnitt – den som har det inspelat eller vet hur det gick kan höra av sig.

Hänförd

2006-03-23T00:29:00.000-08:00

Vi såg "V for vendetta" igår. Det bör alla andra också göra. Vad sägs om:

Situationism, 100 % snygghet, ansiktlöst motstånd, reffar till Emma Goldman.

Och framför allt: en varning till alla som tror att vi behöver övervakas "for our own safety".

Gå och se!

Liten diskussion om vithet

2006-03-21T07:27:00.000-08:00

Den 8 mars skrev jag ett inlägg om Ulrika Kärnborgs krönika som publicerades i DN samma dag. Krönikan var deppig men bra - det jag reagerade på var att hon avslutade med ett citat som jag uppfattar som grymt etnocentriskt. Jag e-postade Ulrika för att kolla vad hon menade, här följer vårt samtal:

"Tjenare!
Det sista citatet är mycket känt - och gammalt - det kommer från Yoko Ono. Jag tycker att det fortfarande funkar. Vad gäller plikt och statistik, så ja, det är vår plikt. Om du tycker det är lite långtråkigt så håll dig till kurslitteraturen.

Vad det "vita" med statistik från hela världen ligger i fattar jag uppriktigt sagt inte. Om det inte handlar om Yoko Ono citatet. Tycker du att hon är vit? Det största problemet med statistik är annars att den tenderar att vara felaktig.

Med vänlig hälsning
Ulrika Kärnborg"

"Hej, tack för svaret!
Jag menade inte att din krönika var trist, jag menade att det var trist att du behövde skriva en sådan krönika. Det är trist att det fortfarande är vår plikt. Och det är minst sagt trist statistik du tar upp.

Jag vet att citatet är gammalt och välanvänt och ja - det var bara citatet jag menade. Krönikan i övrigt har jag som framgick av texten inga problem med. Men exakt vem talar du till när du säger "nigger"? Det spelar ju ingen roll att Yoko Ono myntade det, du har ju valt att använda det som ditt eget. Det jag menar är att jag uppfattar ditt tilltal (genom citatet alltså) som att exkludera en ganska stor mängd kvinnor. Svarta kvinnor är ju t ex "niggers" både genom att vara svarta och kvinnor, men den dubbla underordningen omintetgörs genom analogin niggers - kvinnor.

För övrigt tycker jag att du oftast skriver bra och relevant (och blev därför lite extra besviken).

Vänligen,
Kristina Lindquist"

"Hej!
Ja du vet säkert lika väl som jag att ordet "nigger" har använts av svarta på samma sätt som ordet "bög" eller "queer" har använts av gayrörelsen, det vill säga man tar förtryckarens språk och desarmerar det. Nu kan man invända att jag som vit, svensk kvinna inte kan göra det, att jag inte kan känna mig solidarisk med färgade kvinnor eller som Yoko Onos"nigger". Jag vill hävda att jag visst kan det. Och att jag bör det. Att alla kvinnor bör kunna solidarisera sig med andra kvinnor. För mig är det motsatsen till rasism, och det tänker jag stå för i all framtid. Massor av kära hälsningar
Ulrika"

Kommentera gärna! Och kolla in Petra som skriver bra om vithet, rasism och annat.